Tiggarna och SD

Ingen vill väl se tiggare på gatorna. Vi reagerar lite olika på fenomenet, en del ger en slant eller försöker stödja på annat sätt, en del kanske grubblar en stund över hur det är ställt i deras hemländer. De flesta känner nog maktlöshet. Vi vet nu, både genom polisens uppgifter och efter olika reportage från de rumänska byar de flesta nya tiggare kommer från, att det inte rör sig om ligor som utnyttjar människor. Det är familjer som har förlorat allt. Tidigare var det också fattigt men det fanns industrier och jobb i områdena; de har alla försvunnit med kapitalismens segertåg. Med den nuvarande nyliberala ordningen i Europa har den rumänska regeringen få möjligheter att ändra på detta, men den borde naturligtvis sätta in sociala åtgärder för att lindra nöden. Det är människor som inte har någon annan möjlighet att försörja sig än genom tiggeri.

Det finns bara ett parti som skulle tänka tanken att utnyttja dessa människors misär i den svenska valrörelsen. Ett rasistiskt parti. Sverigedemokraterna. Så fort de hittar en grupp som de kan sparka på för egna syften så gör de det. Så gjorde också nazisterna på 1930-talet.

I en påkostad affischkampanj kräver SD att dessa människors enda försörjningsmöjlighet ska kriminaliseras. De vill hetsa lundborna mot tiggarna genom att antyda att Lund har blivit världens socialbyrå, precis som om det inte var frivilligt att ge.

De hävdar att lundaborna känner sig otrygga när de ser tiggare på stan. Jag tror att få lundabor känner igen sig i den beskrivningen. Själv kan jag dock vittna om att jag känner mig otrygg när jag ser SD på stan.