Personalpolitik som positivistisk terror

Bara alla tänker positiva tankar om sig själva och sin arbetsplats så blir allting bra. Se där, i ett nötskal Lunds kommuns nya personalpolitik som behandlas av kommunfullmäktige på torsdag kväll.

Redan förra året drogs 6 500 anställda in i något som kallas Utvecklingsresan. För dyra pengar försökte ett konsultföretag få personalen att under en halv utbildningsdag på Arenan gå in i en positiv "utvecklingsspiral" genom självreflektion, se reportage i SDS juni 2009. Konceptet är hämtat från så kallad kognitiv beteendeterapi, vilket just nu är en stark riktning inom psykoanalysen, och neurolinguistic programming, ofta med starka kopplingar till New Age.

I veckans Kobra granskades den positiva terror som på senare år blivit miljardindustri genom livsstilscoacher och självhjälpskonsulter. Författaren till boken Smile or Die, Barbara Ehrenreich, intervjuades och påpekade bland annat att verkligt förändringsarbete drivs fram av att folk kritiserar befintliga strukturer, inte av att de går runt och tänker på hur de ska bli positiva och anpassningsbara.

Men inritningen på Lunds personalpolitik är inte längre att lösa verkliga problem och att systematiskt arbeta med att förbättra organisationens strukturer. Nu är inriktningen istället att påverka de anställdas attityder: De ska tänka rätt tankar och vara positiva. På så sätt skapas tysta arbetsplatser, där folk letar fel hos sig själva istället för att kritisera. På så sätt sker en individualisering av strukturella problem samtidigt som viktiga frågor, som t.ex. systematiskt arbetsmiljöarbete, prioriteras ner. De personalpolitiska styrdokumenten blir i denna anda flummiga och urvattnade på innehåll. Medarbetarpolicyn är nu istället överbelastat med värdeladdade utrop och uppmaningar:

Vi gör det goda livet möjligt!
Vi vill inte bara följa utvecklingen – vi vill leda den!
Utvecklas du, utvecklas vi!

Ovanstående citat ur Medarbetarpolicyn är antagligen tänkta att vara direkt riktade till de anställda. Är det någon som på allvar tror att hurtfriska utrop ska förbättra personalpolitiken och skapa en bättre organisation? Det skulle onekligen vara befriande för den som dristar sig att läsa dokumentet om denna exercis i floskler dessutom finge utgå.

AF Bostäder sträcker vapen

Så meddelar AF Bostäder till slut att man böjer sig för Byggnadsnämndens linje. Nyheten presenterades idag i SDS nätupplaga. Kostnaderna för bostadsföretaget och för studenterna kommer i efterhand. Tyvärr har Lunds kommun förlorat en hel del i anseende hos studenterna och deras organisationer genom ett stelbent agerande. AF Bostäder hävdar bestämt att deras mindre byråkratiska och billigare linje hade hållit och hänvisar till andra universitetsstäder där så skett.

Eftersom AF Bostäder sträckt vapen är det bara att hoppas att kommunen nu visar största möjliga samarbetsvilja, ger förändringen den tid det måste få ta, samt medverkar till så smärtfria lösningar som möjligt.

Tidigare bloggat om adressändringen: Sluta strula med studenternas adresser

Andra länkar: Snabbt adressbyte kan vara farligt; Kommunen motarbetar studenter; Adressändringar väcker oro i Lund; Vänsterpartiet stödjer AF Bostäder.

Moralisk kollaps

Jag är en ganska luttrad människa, både i och utanför politiken. Men jag har nog aldrig varit med om en sådan total moralisk kollaps som majoriteten av politikerna i Lund uppvisar när de nu närmar sig ett beslut om att flytta fotbollsarenan. I går hade kommunstyrelsens arbetsutskott möte.

Nu fick vi för första gången svart på vitt på att arenan i bägge de föreslagna lägena hamnar närmare befintlig bebyggelse, jämfört med de hus som Arne Paulsson vill bygga om den blir kvar i nuvarande eller lätt justerat läge.

I det norra läget, som socialdemokraterna tycks förespråka, blir det rena katastrofen för de boende i HSB:s punkthus. I det södra läget, som Mats Helmfrid (M) i dagens Sydsvenskan förespråkar, hamnar arenan cirka 40 meter från husen på Vårvädersvägen. Någon ordentlig ljud- och ljusutredning har inte gjorts för något av lägena. En sådan har dock gjorts för Paulssons hus och värdena bedöms där som acceptabla om arenan ligger kvar. Det är dessutom en sak att som hyresgäst flytta till ett utsatt läge, en annan att flytta en störande verksamhet inpå befintlig bebyggelse.

Bägge flyttalternativen innebär omfattande kapitalförstöring och blir en dyr affär för Lunds kommun med bland annat investeringar i ett explosionsskydd ut mot järnvägen. Lunds BK avvisar flytten som en klar försämring. I det södra läget, som borgarna tycks förespråka, blir det dessutom 800 meter till det P-hus på andra sidan Ringvägen som byggs bland annat för att försörja fotbollsarenan, och vad värre är ungefär samma avstånd till en tänkt arena-hållplats för regionbussarna vid Ringvägen.

Konfronterade med dessa uppgifterna tänker man att vilken politiker som helst med ryggrad skulle ändra sig och snabbt vända sig till ett alternativ som innebär att arenan ligger kvar i nuvarande eller lätt modifierat läge. Men inte: Med argument som "vi har ju lovat Paulsson" och "Paulsson har redan fått besked att vi ska lösa det här" skiter de borgerliga och socialdemokratiska toppolitikerna i alla andra och i vad de nu med egna ögon kan se är rätt och riktigt. Nu vill de tydlligen fatta beslut om alltihop, detaljplan för Paulssons hus, exploateringsavtal med Paulsson samt flytt av matcharenan, i april.

Argumenten har smulats sönder och självdött. Flytten är en försämring för alla: Idrotten, klostergårdsborna och skattebetalarna i Lunds kommun. Ska politikerna se till kommuninvånarnas nytta eller till Arne Paulssons nytta? Än finns det chans att avstyra detta vansinne.


Tidigare bloggat om arenan: Kryperiet fortsätter; Idrottsskandaler; Slakten på LBK:s matcharena

Guldkant i äldreomsorgen?

Är vänstern emot frivilliga insatser inom välfärdssektorn? Naturligtvis inte, men just detta har Tove Klette (FP) och Lars Bergwall (C) hävdat de senaste dagarna i en insändarkampanj. Vad vänstern däremot bekämpar, och kommer att fortsätta bekämpa, är nedskärningar och försämringar inom skola, vård och omsorg. Klette och Bergwall skriver att de ser frivillinsatser som något som ska ”sätta guldkant” på bland annat äldreomsorgen i Lund. Alla som kommer i kontakt med äldreomsorgen i Lund vet att detta är rent hyckleri, eftersom samma politiker samtidigt genomför kraftiga personalminskningar.

De äldreboenden som borgarna 2008 sålde ut till lägstbjudande har fått minska personalen med mellan 20 och 30 procent. De som är kvar i kommunal regi har nu ålagts att skära ner med 10 procent. Efter detta hinner personalen bara med det allra mest basala. Om det eventuellt fanns en guldkant har har den nu blivit stulen och bortrationaliserad. Den har prioriterats bort till förmån för skattesänkningar och privatiseringar. Som substitut vill borgarna öppna något som de kallar frivilligcentraler.

Gärna frivilliga insatser, men inte istället för gemensamt ansvarstagande för god kvalitet. De äldres välbefinnande ska inte vara beroende av välgörenhet.

PS. Klettes och Bergwalls brist på argument visas av att de i sina insändare hotar med "gamla kommunister". Vad sådana har med äldreomsorgen i Lund att göra förblir en gåta, men sådan retorik ser ut att bli en av högeralliansens paradgrenar inför valet. Har man inget själv att komma med kan man ju alltid hota med spöken.

Sluta strula med studenternas adresser!

Vänsterpartiet beslutade på sitt möte i måndags att i adressfrågan för studentlägenheter ställa sig bakom den smidiga linje som AF Bostäder föreslagit - att komplettera befintliga studentadresser med lägenhetsnummer, vilket den nya lagen om lägenhetsregister ger utrymme för.

Beslutet i byggnadsnämnden, som idag kommenteras i Sydsvenskan, är olyckligt och tar inte tillräcklig hänsyn till de problem som 2 500 helt nya adresser kommer att skapa för studenterna och deras bostadsföretag: Ökade kostnader, problem med internetuppkopplingar, folkbokföringsadresser, m.m. Denna typ av byråkratisk stelbenthet gynner ingen, varken Lunds kommun eller studenterna. Vi i vänsterpartiet kräver nu att hänsyn tas till de synpunkter som framförts av AF Bostäder och Lunds studentkårer.

Helt klart är att det finns vitt skilda tolkningar av vad som krävs för att uppfylla lagens krav, vilket också framgår av en artikel i Skånska Dagbladet, liksom av kommentarerna till denna blogg. Byggnadsnämnden menar att det ovillkorligen krävs nya adresser, medan AF Bostäder och Lunds studentkårer hänvisar till att man löst detta på andra håll i landet med kompletterande lägenhetsnummer, utan adressändringar.

Man frågar sig: Varför har man lyckats möta lagens krav på ett obyråkratiskt sätt i andra studentsstäder, som Göteborg, Stockholm och Linköping, medan detta verkar fullständigt omöjligt i Lund?

Företagsundret Vellinge

Vellinge har ju inte precis gjort sig känd som landets mest empatiska och mottagande kommun. Efter SVT:s reportage har de moderata kommuntopparna de senaste dagarna tävlat i att skylla ömsom på listiga reportrar, ömsom på varandra eller regeringen.

Men i Svenskt Näringslivs ranking över Sveriges mest företagsvänliga kommuner är Vellinge stadig listetta i Skåne. Många har naturligtvis frågat sig vilka företag denna ekonomiska magnet dragit till sig under åren. Själv har jag föreslagit att det är villkoren för Pizzeria Bella Dona i Höllviken, eller kanske rent av bensinmacken Pump i Skanör, som fallit Svenskt Näringsliv på läppen.

Nu nås vi av oroande rapporter att allt ändå inte står rätt till i paradiset. Restaurang Shakespeare går i konkurs efter 40 år i business. En av delägarna menar att den främsta orsaken är att kommunen förbjudit livemusik på uteserveringen.

Är Svenskt Näringsliv underrättat? Eller kommunledningen tänker kanske rent av göra en dygd av nödvändigheten och ändra kommunens slogan, från nuvarande
Här är friheten större till Här är ljudnivån lägre?

Välj!

Regeringen klimatpolitik havererade redan innan den påbörjades. Alldeles tydligt märks detta vad gäller satsningar på infrastruktur. Där är valet nämligen mycket enkelt: Antingen fortsatt utbyggnad av privatbilism och lastbilstrafik eller satsning på spår- och kollektivtrafik. Vi var många som tyckte att det gick för långsamt med det senare även under den förra socialdemokratiska regeringen. Då satsades ändå två tredjedelar av de statliga investeringarna på järnvägar och en tredjedel på vägar. Under regeringen Reinfeldt har siffrorna raskt kastats om. Nu satsas två tredjedelar på vägar och en tredjedel på järnväg. Nästan alla stora tåg- och spårvagnsprojekt har skjutits på en obestämd och avlägsen framtid.

Samtidigt vädrar väglobbyn morgonluft. Idag visar en konsult i Skånska Dagbladet att man kan spara några miljoner genom att bygga motorvägar i längre etapper åt gången. Nu gäller det att göra hela E22:an genom Skåne fyrfilig, något som Reinfeldt själv uttalat sitt varma stöd för. Detta måste vara en av Sveriges sämsta investeringar ur miljösynpunkt. Speciellt med tanke på att den i så fall kommer att ske istället för den så kallade Diagonalen, snabbtåg Kristianstad - Hörby - Lund - Malmö, som skulle korta restiden från nuvarande 70 till 35-40 minuter.

Med nuvarande regering kommer vi antagligen att kunna ta snabbtåget till Bangkok innan vi kan ta det till Kristianstad.

Missvisande om äldreomsorgen

De senaste åren har äldreomsorgen i Lund utsatts för kraftiga nedskärningar. Efter att först ha sålt ut ett antal hem till lägstbjudande upptäckte den moderata kommunledningen att personalen på dessa skars ner med mellan 20 och 30 procent. I stället för att bli oroade över detta gav de borgerliga ett uppdrag att också dra in på personalen på de hem som var kvar i kommunen. På detta vis har redan ett 40-tal tjänster skurits bort och kvaliteten kraftigt försämrats, samtidigt som vård- och omsorgsnämnden 2009 skapade ett ekonomiskt överskott på över 50 miljoner kronor.

Idag presenterar Vård- och omsorgsnämnden i Sydsvenskan något man kallar Nöjd kund-index som sägs peka i rakt motsatt riktning, på fler nöjda "kunder" inom äldreomsorgen. Enkäterna måste dock betraktas som direkt missvisande. De som fyller i dem står i en direkt beroendeställning till dem som utför enkäterna, svarsfrekvenser är mycket låg, etc. Den kraftigt försämrade kvaliteten inom äldreomsorgen i Lund uppmärksammades så sent som i januari i pressen då de anhöriga till de boende på Ribbingska protesterade mot personalindragningarna.

Uppdrag granskning visade i ett uppmärksammat reportage förra året att många äldre inte hade varit utanför dörren på flera år. Är det någon som tror att detta förbättras om man skär ner 20 procent av personalen? Den borgerliga framfarten inom Lunds äldreomsorg låter sig inte döljas av några dubiösa Nöjd kund-index.

Vårfruskolan räddad

Äntligen tycks planerna på att bebygga delar av Vårfrus skolgård ha stoppats. Den borgerliga majoriteten i Lunds kommun utlyste förra året en arkitekttävling som skulle minska denna redan för lilla skolgård. Den rödgröna oppositionen protesterade då för döva öron. I julas blev hotet akut när delar av skolgården skulle schaktas upp för arkeologiska förundersökningar inför exploateringen. Detta stoppades dock efter en mindre opinionsstorm.

I Sydsvenskan skriver Jan Samuelsson att Skånetrafiken gjort en kovändning. Jag skulle vilja hävda att Lunds borgerlighet till slut övergett ett vansinnigt projekt. De har väl till slut äntligen insett att man inte löser ett problem genom att skapa två nya. Förutom övergreppet på den sista småbarnsskolan i innerstan tog inte deras planer hänsyn till att kollektivtrafiken faktiskt behöver angöringspunkter.

En del hade knutit förhoppningar om ett kulturhus i kvarteret. Detta ingick inte i de nu skrinlagda planerna, men inte desto mindre är Lund i trängande behov av ett nytt kulturhus, närmare bestämt en bra scen för musik och teater. Vi i Vänsterpartiet har lanserat det mest konstruktiva förslaget hittills, vid Västra Stationstorget, där det nu är parkering mellan Klosterkyrkan och Tingshuset.

Lögner om Rut

I tidningarna visas nu att avdraget för hushållsnära tjänster verkligen har varit en reform för dem med de allra högsta inkomsterna. Hälften av rutavdraget har tagits ut av de 4 procent av befolkningen som tjänar mest, skriver till exempel Sydsvenskan idag.

Sedan avslöjandet i Svenska Dagbladet i söndags att högeralliansens 11 000 hushållsnära tjänster i själva verket stannat vid cirka 900 nya jobb har tonläget i debatten skruvats ner avsevärt. Men inte överallt. På stan i dag fick jag ett flygblad i handen av fullmäktiges moderate ordförande i Lund Annika Annerby Jansson. Under den retoriska rubriken Har vi råd att säga nej till nya jobb? kan man läsa att "Över 11 000 nya arbeten har vuxit fram i servicesektorn" sedan rut infördes för snart tre år sedan. Det är obegripligt att moderaterna fortfarande har mage att stå och saluföra denna uppenbara lögn.

Kryperiet fortsätter

Någon hoppades kanske att Sydsvenskans granskning av Arne Paulsson och hans påverkan på Lunds politiker skulle leda till någon sorts tillnyktring. Så har inte skett. I måndags avfärdades visserligen tanken att klämma in fotbollsarenan i ett alldeles omöjligt läge mellan järnvägen och handbollsarenan. Men de borgerliga ledamöterna i kommunstyrelsens arbetsutskott har siktet inställt på att flytta matcharenan till korpplanerna bredvid järnvägen. Idrottsklubbarnas åsikt i frågan diskuterades överhuvudtaget inte. Därtill blir det dyrt, de kostnader som nu presenteras (det är de som Jan Samuelsson, SDS idag återger i sin blogg) är antagligen glädjekalkyler.

Föredragande tjänstemän konstaterade att arenan hamnar cirka 40 meter från befintlig bostadsbebyggelse på Vårvädersvägen, vilket inte betraktas som något problem. Man frågar sig då varför matcharenan överhuvudtaget ska flytta. Huvudargumentet är att ett av Paulssons tilltänkta hus inne på Klostergårdens idrottsområde hamnar för nära fotbollsarenan om den ligger kvar. Paulsson själv har högljutt argumenterat om störande ljud och ljus för hans tilltänkta hyresgäster. Men enligt ritningarna blir avståndet mellan arena och bostäder där inte mindre än 40 meter, snarare större. Det ovärdiga kryperiet fortsätter och förlorarna är i detta fallet idrotten och klostergårdborna.

Tungt om rut

Den borgerliga regeringens trovissa offensiv för rut-avdrag har nu fått ett dråpslag. Den försåtliga argumentationen, som skapade viss turbulens bland de rödgröna partierna, byggde på att 11 000 nya jobb skapats genom skatteavdraget för hushållsnära tjänster. Uträkningen har arbetsgivarorganisationen Almega stått för. Märk att de redan i förra veckan började glida på formuleringarna. Roland Spånt visade igår i ett inlägg i SvD att siffran snarare är cirka 900 nya jobb. Det blir onekligen dyra jobb, cirka 800 000 kronor per år och tjänst.

Min åsikt, vilken jag argumenterat för tillsammans med två andra vänsterpartister från Lund i ett inlägg i SDS förra året, är i och för sig att vänstern gjort ett kardinalfel då man skiljt på rot och rut. En barnsköterskas arbete kan aldrig vara mindre värt än en tapetserares, och ska man tillåta privatpersoner att göra skatteavdrag för det ena bör man göra det för det andra. Till saken hör att rot tills nu betraktats som en ren konjunkturåtgärd, som avskaffats när hjulen börjat snurra igen. Detta är naturligtvis ett måste, annars förlorar denna typ av stimulansåtgärder sitt syfte. Dessutom skapar en permanent subvention en ny och högre prisbild.

Nu vill vänsterpartiet avskaffa bägge när konjunkturen vänder, medan de borgerliga verkar vilja köra så väl rot som rut oavsett konjunktur. Vänsterns ståndpunkt är följaktligen åter den enda rimliga. Därtill har regeringen nu alltså tappat all trovärdighet i frågan genom att överdriva sysselsättningseffekten med cirka 1 300 procent. Egentligen borde man inte bli förvånad.

Bedrägeri om nya miljoner

I dag försöker Lunds borgerlighet påstå att de satsar nya miljoner i Lund eller på lundaborna. Detta är kvalificerat bondfångeri, det finns inte några nya miljoner. Det är pengar som det borgerliga styret dragit in från verksamheten och nu duttar ut i småportioner till sådant de inbillar sig ska vara opportunt.

Hade de velat ta ansvar för verksamheten skulle de först och främst sett till att upprätthålla kvaliteten i den. De har t.ex. bara lagt ut 1 procent till de anställdas löner, trots att alla prognoser pekar på löneökningar på över 2 procent från och med april. Det innebär att alla skolor, förskolor och äldreboenden till hösten måste skära ner ytterligare på personalen. I stället kommer borgarna och viftar med några datorer, som dessutom skolorna ska medfinansiera ur sin nedskurna budget. Datorer i alla ära, men borgarna betalar dem med färre pedagoger och större barngrupper i förskolan.

I de ramar som majoriteten lagt ut för 2011 ligger därtill en generell nedskärning på all verksamhet i kommunen med ytterligare 0,85 procent, alltså 40 miljoner kronor. För Lunds skolor och förskolor innebär detta att man måste dra in cirka 30 lärartjänster till. Att i detta sammanhang tala om att man satsar på skolan är inget annat än bedrägeri.

Hemlösa versus fastighetskapitalet: Gissa vad borgarna väljer?

Det är en sak att i ord vara överens om att "göra allt för de hemlösa", en annan sak att faktiskt göra något. Speciellt om det vällovliga syften kolliderar med att hålla Lunds privata fastighetsägare på gott humör. Lunds kommunfullmäktige beslutade den 23 april 2009 att:

uppdra åt tekniska nämnden att utarbeta förslag som innebär att kommunen i exploateringsavtal säkerställer att 5 % av nybyggda hyresrätter erbjuds Lunds kommun för sociala ändamål.

Beslutet kom efter en motion från Vänsterpartiet som krävde att alla, även de som bygger t.ex. bostadsrätter ska ta sitt ansvar. Beslutet var ändå ett steg framåt, eftersom tidigare försök att ställa några som helst krav på byggherrar att hjälpa till med bostäder för behövande klingat för döva öron. Äntligen skulle kommunen börja förhandla med de privata bostadsföretagen, som hittills varit så kallsinniga. En av stans största fastighetsägare, Arne Paulsson har t.ex. tidigare viftat bort sådana krav från vänstern med orden:

- Jag bedriver väl ingen socialbyrå.

I samband med nybyggnation finns ett konkret påtryckningsmedel, eftersom ett bostadsbygge nästan alltid kräver ett exploateringsavtal, i vilket man kommer överens om vägar och annan infrastruktur. Vi menade redan då att beslutet var otillräcklig för att komma till rätta med hemlösheten, eftersom bara hyresrätter berördes. Att vi på denna punkt hade rätt visas för övrigt nu med all önskvärd tydlighet, bland annat på Sockerbruksområdet där högst en (1) av 700 bostäder kommer att disponeras av kommunen för sociala ändamål.

Den borgerliga majoriteten i tekniska nämnden valde emellertid vid sammanträdet 20 januari i år att gå ett steg längre och bryta mot kommunfullmäktiges beslut på två punkter:

• Kravet ska enligt tekniska nämnden bara gälla vid exploateringsavtal på kommunal mark, medan kommunfullmäktiges entydiga beslut är att det ska gälla vid exploateringsavtal överhuvudtaget.

• Andelen lägenheter till sociala ändamål ska enligt tekniska nämnden nu vara upp till 5 procent (hur mycket är det?), medan kommunfullmäktiges beslut var att 5 procent ska säkerställas för sociala ändamål.

Man behöver inte ha speciellt mycket fantasi för att inse att genom denna ytterligare ambitionssänkning kommer vägen till bostad för de hemlösa inte att bli kortare, snarare längre.

Idrottsskandaler

I går gick den första stora valdebatten i Lund. Det var idrottsföreningarnas samorganisation som bjudit in för att höra kommunpolitikernas syn på idrottens villkor. Efter en ganska seg start (den första timmen ägnades åt att alla fick berätta hur bra de tyckte om idrott och hur viktig de tyckte idrotten var för Lund och för folkhälsan) hettade till när föreningsanslag och anläggningar kom i fokus.

När jag påpekade att den borgerliga majoriteten skurit ner anslagen till befintlig verksamhet inom idrotts- och kultursektorn fyra år i rad försökte de borgerliga kommunalråden avbryta mig med höga skrik om lögn. De försöker konsekvent mörka sina egna handlingar, vilket jag visat i tidigare inlägg. I detta fall visste dock alla närvarande i salen vem som ljög och vem som talade sanning. Otur för Helmfrid (M), Klette (FP) och Bergwall (C).

Det behöver kanske inte påpekas att när fotbollsarenans flytt och degradering till förmån för en privat byggentreprenörs intressen kom upp, då var det spel mot ett mål. Publiken ställde skarpa frågor som Mats Helmfrid hade mycket svårt att svara på. Här lämnades Helmfrid också helt utan stöd från sina borgerliga allianspartiers representanter. Inte ens Tove Klette (FP), som tidigare i debatten talat så mycket och så länge om vikten av att prioritera idrottens intressen, hade något att säga i denna fråga.

Helmfrid och äpplena

Lokaltidningen hade i veckans nummer bett kommunstyrelsens ordförande Mats Helmfrid kommentera min ganska vassa kritik av borgerlig nedskärningspolitik i Lund. Helmfrid har i sin artikel den dåliga smaken att upprepa samma menlösa påstående han nu gjort i fyra år: Vi har inte skurit ner på kommunens verksamhet.

Peps Persson sjöng om falsk matematik. Helmfrids matematik är förutom falsk dessutom direkt löjeväckande. Det är faktiskt inte speciellt svårt att förstå att resurserna per barn minskar om man den ena veckan har 20 barn som ska dela på 20 äpplen, men veckan därefter får 10 barn fler men bara ökar med 2 nya äpplen att fördela. Då ska 30 barn dela på 22 äpplen. Men Helmfrid försöker på fullt allvar få oss att tro att resurserna reellt har ökat med 2 äpplen.

Varje år räknas kommunens kostnader upp efter löne- och kostnadsutveckling, antalet barn i skola och förskola, antalet äldre, etc. Efter denna obligatoriska uppräkning har Lunds borgare dragit in mellan en och två procent varje år, allt sedan de kom till makten 2006. Helmfrid har försökt dölja detta sedan 2006 genom att bara visa bruttopåslaget, genom att bara visa de två äpplena. Detta kan ses som en innovation i branschen politiskt bedgrägeri, ett nytt och mycket ohederligt sätt att försöka dölja vad man egentligen gör.

Och om nu inga besparingar i Lund har skett, varför har då barngrupperna i förskolan blivit större, antalet lärare per skolelever blivit färre? Varför har Komvux nästan stängts? Varför har arbetsmarknadspolitiska åtgärder lagts ner, busstaxorna ökat och personaltätheten i vården minskat?

Helmfrid försöker skrämmas med att skatten behöver "höjas varje år" med vänsterpartiets förslag. I riksdagen föreslår de rödgröna att en del av skattesänkningarna för medel- och höginkomsttagarna går tillbaka för att åter få en anständig sjukförsäkring. I Lund föreslår de rödgröna att 2006 års skattenivå återställs, det är 40 öre plus.

Men det är ju inte det frågan handlar om här utan om hur man ska hantera verksamheten 2010 och det uppkomna överskottet på drygt 150 miljoner kronor. Det är lite beklämmande att kommunstyrelsens ordförande ägnar sig åt så pass billig debatteknik i stället för att säga något vettigt i denna fråga.

Bad med borgerligt förhinder

År 2006 hade Lund tagit fram ett färdigt underlag för den nödvändiga ombyggnaden av Högevallsbadet. Beslutet sköts emellertid upp av en nytillträdd borgerlighet i vånda: Arenan fick komma före trots obefintlig ekonomisk kalkyl. För två år sedan drev man så igenom ett nerbantat badhusbeslut i fullmäktige. Beslutet byggde på en glädjekalkyl, borgerligheten strök bort sådant som skulle ge intäkter, bland annat en spa-anläggning, men räknade ändå in intäkter för exakt samma anläggning, något som bland annat vänsterpartiet noggrant påpekade.

Sedan dess har lundaborna väntat i två år på att ombyggnaden ska komma igång. Badhuset är underdimensionerat och nerslitet, alla vet att vattenreningsanläggningen sjunger på sista versen och kan packa ihop i princip när som helst. Den uteblivna byggstarten har bland annat skyllts på undersökning av några pelare. I måndags dök ärendet oväntat upp på nytt i kommunstyrelsens arbetsutskott. Nu har en häpen borgerlighet upptäckt att beslutet för två år sedan byggde på en glädjekalkyl. De begär nu in nya beräkningar över badets intäkter. I själva verket begär de in nya bevis på sin egen vacklan och inkompetens, medan lundaborna får fortsätta vänta på sitt bad.

Genomrutten människosyn

Jag har precis sett Uppdrag granskning - Brevet till Mari-Louise på svtplay. Ord är egentligen överflödiga. Hur fick vi en regering med en så pass genomrutten människosyn? Finns det så många kallhamrade egoister i det här landet, eller visste inte folk vad de röstade på 2006?

Attentat mot stadsvallen?

Lund omgavs en gång av en stadsvall. Den var till för att att styra resande till de bestämda tullplatser där vägarna in till staden gick. Där fanns ett hål i vallen, en bom och en tullstation för att ta upp den så kallade Lilla Tullen. Denna tull på inrikes varutransport till städerna avskaffades 1810 och då blev vallen överflödig. En liten rest av stadsvallen blev dock kvar - i Stadsparken. Få städer har kvar rester av stadsvallen. Den är unik och skyddad av fornminneslagen.

Idag tittade jag närmare på utvecklingsplanen för Lunds Stadspark. En större satsning inför 100- årsjubileumet 2011 är på gång. Det är bra. Men av skissen framgår att minst tio meter av Stadsvallen är tänkt att schaktas bort för att öppna upp en öst-västlig axel (se länken till Lunds hemsida med större karta, den del av Stadsvallen som på skissen är bortschaktad är precis öster om Musikpaviljongen).

Förhoppningsvis är attentatet mot stadsvallen bara ett hugskott från landskapsarkitekten som ritat skissen. För inte tänker väl någon lundapolitiker på fullt allvar försöka genomdriva ett beslut som innebär att en del av Lunds medeltida stadsvall schaktas bort?

De oansvarigas revansch …

I juni förra året antog Lunds fullmäktige budget för 2010, den fjärde nedskärningsbudgeten i rad. Alla områden inom välfärds- utbildnings- och kulturpolitiken skar borgerligheten ner på ytterligare en gång. Arbetsmarknadsåtgärder lades ner, boende för hemlösa kvinnor konkurrensutsattes och sköts upp, busstaxan höjdes, nödvändigt underhåll och investeringar i skolor och andra fastigheter drogs in.

Vi som hävdade att ytterligare pengar till kommunerna måste komma från riksdagen hånades och bespottades som ekonomiskt oansvariga. Vänsterpartiet menade till exempel att det är den offentliga sektorns plikt att hålla uppe välfärdssektor och investeringar i krisen och vi lade ett budgetförslag som enligt den dåvarande prognosen visade ett underskott på 95 miljoner kronor.

Nu har kommunkontoret reviderat beräkningarna av intäkter och utgifter 2010. De innebär en resultatförbättring med 183 miljoner kronor jämfört med den budget som togs förra året.

Detta visar för det första att det var Vänsterpartiet som i själva verket hade den mest realistiska budgeten av alla partier. Hade kommunfullmäktige stött vårt budgetförslag hade vi kunnat undvika nedskärningarna i välfärdssektorn och ändå haft ett överskott på mellan 50 och 100 miljoner kronor.

Det visar också att de paniknedskärningar som borgerligheten håller på att genomdriva är onödiga. De gör ingen människa glad, utom möjligen den som tycker att skola, äldreomsorg och kultur ska svältas ut för möjliggöra framtida skattesänkningar. De rödgröna partierna har gemensamt krävt att budgeten 2010 ska göras om. Vad gör Lunds borgerlighet?