FP:s kollaps kan skapa ny politisk situation i Lund

Lunds politiska liv har sedan länge präglats av att Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Folkpartiet haft en relativt stark ställning. Inför höstens val ser det ut som om Vänsterpartiet åter kommer att kunna växa efter en svacka, dels på grund av den uppåtgående rikstrenden, dels på grund av att lundavänstern ökat kraftigt i medlemstal, aktivitet och samsyn, vilket lett till att stora delar av DV nu gått in i Vänsterpartiet.

För Miljöpartiet är prognosen betydligt osäkrare. Rikssiffrorna är visserligen goda men partiet har tillsammans med de borgerliga i Region Skåne medverkat till att skapa en sjukvårdskris som mycket väl kan spilla över på kommunalvalet i Lund. Miljöpartiet uppfattas numera av många skåningar mer som ett maktparti än ett miljöparti. Partiet verkar berett att acceptera i stort sett vad som helst – nedskärningar och privatiseringar inom sjukvården, impopulära omorganisationer och despotiska chefer som stämplar mot personal som vågar yttra sig, dyrare och sämre kollektivtrafik – för att få lov att sitta med och regera tillsammans med moderaterna.

Men vad som verkligen kan ändra lundapolitikens prägel bevittnar vi just nu. Jag tänker på Folkpartiets offentliga kollaps. 

Folkpartiet har uppträtt som någon sorts socialt samvete bland Lunds borgerlighet och därmed medverkat till att vågskålen vägt över till dess fördel ungefär vartannat val. Knepet är att låtsas vara i opposition mot sin egen politik, prata med socialt patos och tala länge om det goda som görs av kommunens personal precis som om det var Folkpartiet som låg bakom det. Trots att partiets Grand Old Lady, Tove Klette, äger obestridliga talanger i denna svåra konst har inte taktiken riktigt fungerat de senaste åren.

Inom Alliansen i Lund fick Folkpartiet huvudansvaret för tre områden: skolpolitiken, kulturpolitiken och personalpolitiken. Inom alla tre områdena har utvecklingen snarare gått bakåt än framåt under de år Folkpartiet styrt. Skola och förskola har försämrats, dels i takt med den allmänna försämringen i landet som skett under Jan Björklunds styre, senast bekräftad genom Pisa-rapporterna. Men därtill kommer att Lunds skolor i förhållande till övriga Sverige försämrats kraftigt. För åtta år sedan tillhörde Lund en av de absolut bästa skolkommunerna i landet. Nu befinner sig Lund på den nedre halvan vad gäller flera vitala jämförelsetal.

Det samma kan sägas om personalpolitiken, där Lund för åtta år sedan tillhörde de bättre kommunerna i landet vad gäller systematiskt arbetsmiljöarbete och satsningar på jämställda löner. Detta avvecklade Folkpartiet tillsammans med personaldirektören ganska omgående när de fick makten och resultatet är dystert. Sjukskrivningstalen ökar, speciellt bland utsatta eller tunga jobb inom förskola och äldreomsorg. Lönegapet mellan män och kvinnor ökar kraftigt genom att de lågavlönade kvinnodominerade yrkena halkar efter. Ordföranden i arbetsgivarutskottet, Carolina Nordbeck har försökt hanterar detta genom att hänvisa till marknadskrafterna: Det är OK att ge kvinnor lägre lön än män för likvärdigt arbete, om manliga kvalifikationer anses vara mer eftersökta och om man hänvisar till att det finns andra arbetsgivare som också diskriminerar.

De borgerliga ärvde 2006 en djärv satsning på kulturlivet som skulle kunnat kvalificera Lund som europeisk kulturhuvudstad 2014. Förutom en bred mobilisering av kulturarbetare och institutioner satsade kommunen 15 miljoner om året på häftiga och nyskapande projekt. Men samtidigt började de borgerliga spara för att kunna sänka skatten, vilket inte bara drabbade vård, skola och omsorg utan även kulturen. Efter några år var sparbetinget större än nysatsningen – ja, över 20 miljoner på årsbasis. Folkpartiet försökte alltså inbilla lundaborna och världen att de satsade på kulturen i Lund när de i själva verket skar ner på den. Ingen lät sig luras och Umeå blev kulturhuvudstad istället.

Som ordförande för Kultur- och fritidsnämnden har Folkpartiet satt den gamle polischefen Holger Radner. Efter att offentligt ha desavouerat konsthallschefen Åsa Nacking, genom att ta ifrån henne beslutanderätten över utställningsverksamheten, fick Radner inte bara sin förvaltning och kulturchefen emot sig utan även sin egen nämnd. Radners agerande har varit lika smidigt som en tjurig elefant som lyckats ta sig in på en vernissage för glaskonst och det enda rimliga vore att han avgick som kulturnämndsordförande.

Dessutom drabbas Folkpartiet Lund av samma problem som Miljöpartiet i förhållande till partiets agerande i Region Skåne, fast folkpartiets bägge kommunstyrelseledamöter Tove Klette och Carolina Nordbeck valt att mer eller mindre öppet ta ställning mot deras regiongrupps agerande i sjukvårdsfrågor. Detta anger Carolina Nordbeck som en av förklaringarna till den kupp som ställde henne utanför valbar plats när FP-Lund fastställde sin kommunfullmäktigelista i mars. Samtidigt petades andra kvinnor ner eller valde att hoppa av listan helt och hållet

Folkpartiets nya stjärnskott, Philip Sandberg, sa till Sydsvenskan att han tyckte att det hade varit ”kul” om det var fler tjejer på listan, ett uttalande som onekligen berättar något om den unge kuppgeneralens syn på kvinnor i politiken.

En av dem som inte kuppades bort från Folkpartiets lista var Lars Hansson, men igår fick vi reda på att han tar paus från politiken. Lars Hansson, som är ordförande i Barn- och skolnämnd Lunds stad, hade med sin bil överträtt hastighetsbestämmelserna utanför en skola med alkohol i kroppen. Detta är naturligtvis en personlig tragedi och jag önskar Lars Hansson all framgång i hans uttalade vilja att få hjälp med sina alkoholvanor. Men för Folkpartiet måste det betyda ytterligare sten på börda när en av deras få kvarvarande tunga politiker måste ta timeout av personliga skäl.

Lund går in i valrörelsen med en stärkt Vänsterparti och ett försvagat Folkparti och med en osäker prognos för Miljöpartiet. Vi vet att rikstrenden spelar stor roll även för kommunalvalen, men i förhållande till den har Lund blivit allt mer rödgrönt de senaste fyra valen. 

2014 kan mycket väl bli valet då Folkpartiets starka ställning i Lund bryts, vilket definitivt skulle besegla Alliansens öde.