Våga satsa på Lund!

Den 13-14 juni ska kommunens budget för 2013 beslutas. Vänsterpartiet kommer då att föreslå ett rejält lyft för de kommunala kärnverksamheterna skola, vård och omsorg. Det är samtidigt en politik för att skapa fler jobb.

Till Lunds skolor och förskolor, inklusive gymnasieskolorna och Komvux, vill vi lägga 60 miljoner mer än de borgerliga, vilket motsvarar 140 lärartjänster. Vi måste till en början tillföra 14 miljoner för att inte verksamheten ska försämras ytterligare 2013 eftersom de ökade kostnaderna som vanligt inte täcks i den borgerliga budgeten. Av resterande 46 miljoner är 6 miljoner riktade statsbidrag till skola och förskola som de borgerliga väljer att använda till annat än vad de är avsedda för. 

Återstående 40 miljoner är rena nysatsningar för att öka lärartäthet och kvalitet i skolan och äntligen genomföra förskolans mål: max 11 barn i småbarnsgrupperna och 16 barn i 3-5-årsgrupperna.

Till vård och omsorg vill vi lägga 54 miljoner mer än de borgerliga. På samma sätt är tio av dessa miljoner kompensation för fördyrningar 2013 som i det borgerliga förslaget inte kompenseras, alltså ett upphävande av ytterligare försämringar av vården som de borgerliga planerar. För att inte avveckla träffpunkterna krävs därtill 2,3 miljoner och till LSS krävs 13 miljoner. 

Resterande 42 miljoner är kvalitetssatsningar för att de kommunmedlemmar som behöver hjälp att klara sin vardag ska få ett bättre liv, ja, kanske till och med kunna sätta lite guldkant på tillvaron. Men vi vill omedelbart i kommunal drift återta den tredjedel av Lunds äldreboenden som drivs av Carema eftersom vi inte litar på att mer pengar till dem kommer de äldre till del.

I övrigt innehåller Vänsterpartiets budget en stor satsning för nollvision vad gäller hemlöshet genom att införa principen Bostad Först, liksom andra viktiga åtgärder för en anständig socialpolitik. Vi vill därtill ge extra resurser till kultur- och föreningslivet, sänka taxorna i Kulturskolan, ta itu med det eftersatta underhållet av kommunens anläggningar och hus och byta ut planerade investeringar i nya motorvägsavfarter mot gröna investeringar.

Trots detta är Vänsterpartiets budget starkare än den borgerliga som balanserar runt nollstrecket medan V går 14 miljoner plus. De borgerliga prioriterar att hålla fast vid sin skattesänkning på 40 öre. S, MP och V återställer denna, i princip för att rädda verksamheten från nya nedskärningar, men V vill gå vidare för att kunna satsa 20 öre på äldreomsorgen och bryta med Carema, 15 öre på kvalitetshöjningar i skola och förskola samt 5 öre på eftersatt underhåll, en anständig socialpolitik och resultatförbättring.

Lundaborna betalar i år ungefär 1,3 miljarder mindre i skatt än 2006 genom borgerliga skattesänkningar i stat och kommun, vilket motsvarar en sänkning av kommunalskatten med 5 kronor och 66 öre. Av detta vill alltså vänstern återställa 80 öre, vilket ger 180 miljoner mer till skola och välfärd.

Skattesänkningarna har successivt urholkat basen för skolan, vården, omsorgen och alla annan kommunal verksamhet. Tills dess att vi får en vettig regering återstår bara två alternativ: Höja kommunalskatten eller minska välfärden.

Vad väljer du?

Tidigare: Lund inför 2013

Länkat: SDS; SDS; SKD; SKD;

Ingen diskriminering?

I en Timbrorapport försöker Jenny von Bahr hävda att den lägre sysselsättningen bland invandrare inte kan förklaras av diskriminering. Som stöd för detta hänvisar von Bahr till en beställd undersökning som sägs visa att det är ovanligt att svenska arbetsgivare öppet hävdar att det är rätt diskriminera invandrare.

Timbro och andra tankesmedjor på högerkanten brukar inte vara så noga med att basera sina rapporter på ordentliga underlag eller ge rättvisa åt den forskning som finns inom området. Johannes Forssberg på Expressens ledarblogg har visat att i detta fall är underlaget pinsamt dåligt, i praktiken bygger von Bahrs rapport på svenska 22 företagares svar.

Därtill måste tilläggas att det finns seriös forskning om svenska arbetsgivares attityder som pekar i rakt motsatt riktning, något som von Bahr endast nämner i förbigående. Nationalekonomerna Magnus Carlsson och Dan-Olof Rooth vid Handelshögskolan i Kalmar sökte för några år sedan över 3 000 arbeten. Inte med egna namn och meriter, utan med namnen Ali, Mohammed och Resa respektive Lars, Erik och Karl. Bland fordonsförare, restaurangbiträden, byggnadsarbetare och säljare var sannolikheten två till tre gånger större för en person med svenskt namn än för en med arabiskt att kallas till intervju, förutsatt att meriterna och arbetslivserfarenheterna var identiska. Bland redovisningsekonomer, dataspecialister och lärare var det däremot ingen nämnvärd skillnad.

Detta indikerar, tvärtemot vad Timbros rapport hävdar, att diskriminerande attityder bland arbetsgivare är ett viktigt hinder för många invandrare att få arbete i Sverige.

Hypnosis i Region Skåne

Går det att hypnotisera bort problemen i sjukvården?

Stora delar av vården i Skåne går på knäna. Verksamheten befinner sig i en ond spiral av nedskärningar och privatiseringar. Vårdcentraler och folktandvårdskliniker stängs och sjukhusen i Malmö och Lund har tvångsfusionerats med förödande resultat. På kort tid har skyddsombud vid fem akutavdelningar i Lund skickat anmälningar till Arbetsmiljöverket och påtalat en ohållbar arbetssituation. På neurokirurgiska kliniken protesterar personalen mot att de får ta kritiken för de ohållbara nedskärningarna från patienter och anhöriga. 

På flera håll säger klinikcheferna helt öppet att patientsäkerheten inte kan garanteras. Personalen samlar in namn på protestlistor mot nedskärningarna.

Region Skåne fortsätter samtidigt att betala mångmiljonbelopp till den privata vårdcentralen Läkargården i Ängelholm, trots skarp kritik. Personalen har inte fått lön, elen har stängts av och företagets vd har gått under jorden.

Vad gör då den borgerliga och miljöpartistiska regionledningen? Jo, de fortsätter obekymrat att skära ner och privatisera och jobbar nu istället med att förbättra regionens varumärke. När den senaste nedskärningsbudgeten presenterades var det med en ny slogan - Livskvalitet i världsklass - och till bilder av skrattande barn mot gula rapsfält. 

Utarbetandet av Region Skånes nya varumärke köps in av privata konsultföretag. Idag avslöjar Sydsvenskan att uppdraget gått till ett litet obskyrt företag med det passande namnet Hypnosis. Det drivs av nyliberala debattörer och tillika bästisar med den styrande koalitionens politiska chefsstrateg Sofia Nerbrand och hennes man Johan Norberg. För att komma förbi lagen om offentlig upphandling har regionledningen sett till att uppdraget gått via ett annat konsultbolag som regionen har ramavtal med. Regionstyrelsens ordförande Pia Kinhult (M) finner absolut inget anmärkningsvärt i detta - det är ju en liten värld!

Vänsterpartiet och Socialdemokraterna hotar nu att hoppa av från varumärkesgruppen. Klokt. Sjukvården i Skåne behöver inte hypnosis utan mer resurser, slut på privatiseringarna och ett återupprättande av sjukhusen i Lund och Malmö.

Tidigare om regionens varumärke: SUS: Se, lyssna och tala

Andra som bloggar om detta: Björn Abelson; Alliansfritt Sverige
Länkat: AB

Gynnade villkor för assistansbolag

De borgerliga i Lund vill tillsammans med Miljöpartiet kraftigt beskära valfriheten för funktionshindrade med personlig assistans. Ungefär en tredjedel av brukarna har valt kommunala assistenter och de ska nu avvecklas och sägas upp från och med nästa år. Argumentet är denna gång att spara pengar.

Försäkringskassan betalar i princip assistenternas arbetstid. De privata sägs klara sig och gå med vinst på denna ersättning, medan kommunen inte gör det. Orsakerna till detta tycker vård- och omsorgsnämndens ordförande Lars Johansson (M) inte är värda att ”grubbla” över.

Efter samtal med representanter för verksamheten visar det sig att det inte behövs speciellt mycket grubbleri för att komma fram till att villkoren för de privata skiljer sig avsevärt från kommunen. Det genomsnittliga behovet av hjälp är betydligt högre hos de som valt kommunen, något som inte alltid täcks in av försäkringskassans ersättningar. Kommunens personliga assistenter är också bättre utbildade, med exempelvis undersköterskeutbildning, vilket ger lönevillkor som inte täcks av försäkringskassan.

Dessutom är anställningsvillkoren i allmänhet bättre för kommunens assistenter; det finns fler fast anställda och färre på timanställning och de som önskar arbeta heltid har rätt till det. Alla dessa faktorer bidrar till ett mervärde för de funktionshindrade och de skapar rimliga arbetsvillkor för personalen.

Slutligen betalar kommunen kostnaderna för sjukskriven personal de första 14 dagarna hos de privata utförarna. Dessa pengar särredovisas inte för kommunens assistenter, vilket gör jämförelsen orättvis till de privatas fördel. Denna kostnad har varit ökande de tre senaste åren och ligger nu på drygt 1,5 miljoner om året.

Om alla personliga assistenter blir privatanställda kommer denna kostnad att öka avsevärt. Samtidigt visade SVT i förra veckan att assistansbolagen tjänar miljarder på de funktionshindrades behov.

De borgerliga och Miljöpartiet borde kanske trots allt grubbla lite över kostnaderna. Inte minst borde de fundera över villkoren för de funktionshindrade och deras personliga assistenter innan de avskaffar valfriheten, privatiserar rubbet och säger upp personalen.

Tidigare: Privatisering på tur: LSS i Lund

Religiös moral och dubbelmoral

Idag visar Uppdrag Granskning med dold inspelning att de andliga rådgivarna vid ett fletal moskéer i Sverige uppmanar kvinnor till underkastelse och lydnad gentemot män som begår bigami och gör sig skyldiga till sexuella övergrepp. I åtta fall av tio avråds kvinnorna från att gå till polisen sedan de blivit misshandlade av sina män. Alla moskéerna är mottagare av antingen statligt eller kommunalt stöd och har tagit på sig att ”upprätthålla och stärka samhällets grundläggande värderingar”, däribland jämställdhet mellan man och kvinna.

På samma sätt avslöjades förra året att en stor del av de kristna trossamfunden systematiskt och helt öppet diskriminerar kvinnor och människor med för dem misshaglig sexuell läggning, de förbjuder dem att bli medlemmar och/eller hindrar dem från att få uppdrag i sina församlingar. Men detta struntar civilminister Stefan Attefall (KD) fullständigt i. Han hävdar att samhället blir totalitärt om vi ställer krav på att lagen ska följas. Ett av samfunden som Attefall stödjer hävdar att ”homosexualitet är en följd av att ondskan kom in i världen”.

Den religiösa dubbelmoralen har därtill vid flera tillfällen resulterat i upprepade övergrepp inom trossamfunden, inte bara inom katolska kyrkan. Inom Jehovas vittnen i Sverige hade ett 40-tal barn utsatts för sexuella övergrepp. Jehovas stödde pedofilerna och försökte förmå barnen att söka tröst hos Gud istället för att gå till polisen. 

Patriarkalt förtryck upprätthålls framförallt genom okunskap och religion. Eventuell tro är en privatsak som inte ska understödjas av staten. Allt offentligt stöd till religiösa samfund - kristna, muslimska eller vad de än kallar sig - bör dras in och konfessionella skolor förbjudas i lag.


Länkat: AB;

Riskkapitalet frias, vem är förvånad?

Under höstens duggade Caremaskandaler tätt och upprördheten var stor över att skattemedel avsedda till vård och skola hamnar som vinst i skatteparadis. Då kände sig finansminister Anders Borg tvingad att lova att se över beskattningen för rikskapitalbolagen. Regeringens lagförslag sågas nu av remissinstanserna och regeringen väljer därför att lägga det i frysboxen. Vem är förvånad?

Manövern från Borgs sida var ett försök att avleda och blidka opinionen. Istället för att dra den självklara slutsatsen att vinstintressen och spekulation inte har i vård, omsorg och skola att göra lanserades en kosmetisk förändring. Inte ens den ska alltså nu genomföras.

Lösningen handlar naturligtvis inte om hur riskkapitalbolagen beskattas, utan att att de överhuvudtaget tillåts operera inom skattefinansierad verksamhet. Dessa bolag bör omedelbart hänvisas till den del av ekonomin där de hör hemma och faktiskt kan göra nytta, att ta risker i innovations- och utvecklingsföretag.

Med tanke på regeringens politik i övrigt är detta nya fiasko inte speciellt märkligt. Det enda som är märkligt är att av oppositionspartierna är det bara Vänsterpartiet som har något vettigt att säga i frågan.  

Länkat: SVT; SVD; DN; GP;  

Lund inför 2013

Vad kommer att hända med Lunds kommun de närmaste åren? Två scenarier står emot varandra. Det goda alternativet är att vi tar vara på Lunds unika förutsättningar till invånarnas fromma. Vi kan åter börja satsa på skolan, förskolan och omsorgen. Med relativt små medel kan kulturen och föreningslivet åter blomstra och den kommunala servicen sättas på fötter.

Det sämre alternativet är att fortsätta nedskärningarna och privatiseringarna. De borgerliga maktahavarna har nu presenterat sitt budgetförslag för 2013. Trots att kostnaderna för verksamheten beräknas öka med 2,73 procent justeras budgeten bara upp med 2 procent. Det innebär en nedskärning på all verksamhet med cirka 0,73 procent. Det blir i så fall det sjunde året i rad med liknande urgröpning av bland annat skolan och äldreomsorgen i Lund. Alla diskussioner ute i verksamheten handlar numera hur man ska minimera skadorna av året nedskärningar. Att planera för att utveckla verksamheten är det inte tal om.

Trots de fortsatta nedskärningarna balanserar borgarnas budgetförslag runt nollstrecket vad gäller resultatet. Det finns inga marginaler alls. Kommunstyrelsens ordförande Mats Helmfrid (M) flaggar enligt Sydsvenskan för att det trots allt kan bli en skattehöjning om nya prognoser skulle visa att resultatet försämras ytterligare. 

Detta visar att Lunds borgerlighet är djupt oeniga om framtiden. Medan ett eller flera av allianspartierna har velat gå ännu hårdare fram med nedskärningarna har detta avvisats av andra. Jag förmodar att det är Moderaterna, eventuellt understödda av Kristdemokraterna som för det mesta gör som M säger, som velat gå ännu hårdare fram, medan Folkpartiet och Centern hållit emot. När nu inte Mats Helmfrid fått som han vill hotar han med skattehöjning, inte för att förbättra servicen för lundaborna utan för att förbättra kommunens resultat.

De rödgröna partierna kommer att presentera sina budgetförslag under de kommande veckorna. Beslut om budgeten fattas av kommunfullmäktige i juni.

Reinfeldt och argumenten

Statsminister Fredrik Reinfeldt är numera inte speciellt statsmannamässig i sin argumentering. Inför söndagens partiledardebatt försöker han håna sina politiska motståndare. Men vad är det egentligen han försöker säga med denna förfäktning inför valet?

Jo, Reinfeldt hävdar att oppositionen hotar jobben genom att inte ställa upp för den halverade arbetsgivaravgiften för unga och den halverade restaurangmomsen. 

Men vänta nu: - Vilka jobb? Så sent som i mars visade en tung studie att den halverade arbetsgivaravgiften inte är något annat än en dyr gåva till företagarna, som i sig skapat få eller inga jobb. 

Det finns ingen forskning som tyder på att halverad arbetsgivaravgift har skapat några jobb för unga, vilket regeringen hävdar. Tvärtom menar ledande ekonomer att metoden är kostsam och ineffektiv. Effekterna av den halverade resturangmomsen är om möjligt än mer dunkla, utom i rapporter från dem som tjänar goda pengar på den - arbetsgivarna inom hotell och restaurang.

Varför ägnar sig då Reinfeldt åt att attackera oppositionen för att inte stödja hans extremt dyra och ur sysselsättningssynpunkt misslyckade åtgärder? Antagligen eftersom han inte har någon egen politik att presentera längre. 

Regeringens politik började och slutade med skattesänkningar och privatiseringar. När nya skattesänkningar är omöjliga att genomföra och när privatiseringarna hamnat i vanära genom upprepade skandaler - då har statsministern helt enkelt inget vettigt att säga längre.

Söndag kväll återstår det att se vilket eller vilka av oppositionspartierna som har något vettigt att säga.

Länkat: AB; SVD; DN; SMP; D;

Privatisering på tur: LSS i Lund

Vilka planer har egentligen Lunds borgare för de funktionshindrade i Lund

Riskkapitalbolaget Attendo Care driver sedan 2008 fem LSS-boenden i Lund, medan Carema har hand om sex äldreboenden. Vi fick i förra veckan veta att Attendo har lagt en så kallad utmaning på fyra LSS-boenden till i Lund. Allt enligt borgarnas beslut förra året att införa utmaningsrätt för privata företag att ta över vilken verksamhet som helst inom Lunds vård och omsorg. Detta håller nu på att beredas av förvaltningen för senare beslut i vård- och omsorgsnämnden. De anställda protesterar och de boende känner sig som handelsvaror.

Idag fick jag ett SMS från en vän som jobbar inom det som numera kallas Stöd och aktivering (personliga assistenter). De är 160 anställda som ryktesvägen fått reda på att deras verksamhet ska privatiseras. Därför frågade jag nämndens ordförande Lars Johansson (M) vad detta var för tilltag. Han uppgav lite motvilligt att nämnden på sitt förra möte beslutat att upphandla, men var i övrigt mycket förtegen.

Jag kollade protokollet från nämndens möte 18 april. Mycket riktigt, nu privatiseras all personlig assistans i Lund (sid 18-19). Syftet är att spara pengar på de funktionshindrade. Borgarna och Miljöpartiet var eniga om beslutet medan Vänsterpartiet och Socialdemokraterna gick emot. Upplägget blir enligt LOV (Lag om valfrihetssystem) vilket betyder att det inte går att kräva att någon ur personalen får ha kvar sina jobb, och att ingen funktionshindrad kan räkna med att få ha kvar den hjälp som de trivs med.

Den väl fungerande kommunala verksamheten läggs helt sonika ner och sedan får de privata dela på resterna, allt efter tycke och smak. Förutom att personalen förlorar sina jobb innebär beslutet en kraftig inskränkning i valfriheten för brukarna, alla tvingas nu välja privata utförare.

Min vän som först slog larm om detta tror att privatiseringsivern inte bara handlar om pengar, även om det är en stor drivkraft, utan om ansvarsfrågan.

- Så slipper kommunen ta ansvar för att alla lagar och förordningar följs vad gäller LSS. Det lägger de i praktiken över på privata firmor och sedan är det upp till brukarna själva att bevaka sina intressen, eller anhöriga ifall brukaren inte kan själv. Men om brukaren inte har några anhöriga så 'ägs' man på något sätt av bolaget och är i deras händer helt och hållet.

Till saken hör att kommunalrådet Tove Klette (FP) i valrörelsen 2010 lovade lundaborna att det inte blir några fler privatiseringarna inom vård och omsorg. När jag förra året försökte konfrontera henne med beslutet att införa utmaningsrätt menade hon att det kan röra sig om kringtjänster, t.ex. att en enmansföretagare utmanar vaktmästartjänsten på ett boende. Men på mötet 14 april var samma Tove Klette med och genomdrev en av de större privatiseringarna inom LSS som någonsin ägt rum i landet.

Miljöpartiet visar också att de aldrig är att lita på när det gäller att försvara välfärden. Utan att blinka inskränker de valfriheten för Lunds funktionshindrade och kör ut deras personliga assistenter i arbetslöshet, allt för den överordnade ideologiska principen att privat är bra.

Annie och den moraliska kollapsen

Annie Lööf (C) fick snabbt försöka dementera det hon nyss sagt. Det är inte OK att sälja vapen till Kina. Men rent sakligt är Lööfs huvudlösa utspel inte värre än Reinfeldts, Bildts eller Löfvens inställning till svensk vapenexport. De säljer ju glatt vapen till vilka diktaturer som helst. Det den mindre erfarne Lööf inte förstått är att Sverige inte kan gå emot EU:s politik inom området. I princip allt annat går bra.

På Sydsvenskans ledarsida argumenterar idag Carl Rudbeck för denna ståndpunkt. Han konstaterar visserligen att vapenhandeln är en smutsig byk, som påminner om såväl narkotikahandel som trafficking, men om inte Sverige säljer vapen kommer någon annan att göra det.

Alltså: Eftersom maffian finns är det bara att ansluta sig till den. I en ond värld gäller det att själv vara ond.  Bättre kan inte borgerlighetens och socialdemokratins moraliska kollaps vad gäller vapenexport beskrivas.

Länkat: SR; SR; SVD; DN; SVT; AB;  

En miljard mindre i skatt

Genom sänkningar av stats- och kommunalskatt betalar lundaborna i år drygt en miljard mindre i skatt än de gjorde innan det blev borgerligt 2006, allt annat lika. I konsekvens med detta har de senaste sex åren präglats av årliga nedskärningar i kommunen. Antalet lärare per barn har minskat, förskolegruppernas storlek har åter ökat till oacceptabla nivåer, vård och omsorg har privatiserats och skurits ner så att bara det mest elementära hinns med, och i flera fall inte ens det. Det redan eftersatta underhållet av byggnader, parker och vägar har blivit ännu sämre, arbetsmarknadsåtgärder har dragits in liksom åtgärder för att stödja hemlösa och människor med sociala problem.

Inför 2013 vill de borgerliga fortsätta detta med ännu kraftigare sparbeting. Beslut fattas av Lunds kommunfullmäktige i juni. De skrivelser som nu kommer in från verksamheterna visar att botten är nådd. Lund tål inte mer nedskärningar. Långsiktigt hade det räckt att återställa 10-20 procent av lundabornas totala skattesänkningar för att kunna leverera en offentlig service och skola att vara stolt över.

Minnestal till Gunnar Sandin

Gunnar Sandin,

25 februari 1940 – 31 mars 2012

Efter begravningen är det flera vänner till Gunnar som hört av sig och velat ta del av mitt minnestal. Därför lägger jag ut det i sitt fulla format, inklusive de musikaliska programpunkterna.

* * * *

Vocalise, Op. 32 no. 14 (Sergei Rachmaninoff)
Arvid Lorimer Olsson, tuba

Idag samlas vi för att minnas Gunnar Sandin. Vi minns honom som initiativrik organisatör. Vi minns honom som en av det senaste halvseklets stora profiler i Lund. Vi minns honom som kamrat och kär vän. Först går våra tankar till Saima, Ann, Ingrid och till andra vänner som stod Gunnar allra närmast. Saknaden är stor. Olle Svensson skrev en gång:

Nej. Ingenting farligt väntar
Om man bryter sitt tält
När bränslet tar slut
Och flyttar närmare tystnaden
– längre ut

Elegi över slagsmålet vid Gröna Lund,

”Gråt fader Berg, och spela”.

Epistel N:o 12 (C M Bellman)
Sven Kristersson och Telemankvartetten

Gunnar växte upp i Skoghall utanför Karlstad i en radikal arbetarfamilj. Han kom till Lund 1960 och här studerade han bland annat historia och sociologi men hans huvudämne var kulturgeografi. Där skrev han sin trebetygsuppsats om markanvändningen efter nedlagda järnvägar. Studieobjektet ledde honom till att börja gå alla de historiska järnvägssträckorna, vilket i sin tur ledde honom över till ett märkligt livsprojekt. Skåne var på 1960-talets topografiska karta övertryckt med ett blåstreckat rutnät där varje ruta mätte en kvadratkilometer. Eftersom landskapet mäter drygt  tio gånger tio mil blir det cirka 11 000 rutor. Gunnar föresatte sig att till fots besöka var och en av dessa rutor, kanske också uppmuntrad av att han 1969 fick jobb som kustinventerare för Statens Planverk. Till hans 50-årsdag gavs en festskrift ut med titeln Vid pass 8 000 rutor, det var det antal han hade passerat då. Förra året hade han bara en handfull rutor kvar. Sina värmländska rötter till trots: Frågan är om det funnits någon människa som varit så bevandrad i det skånska kulturlandskapet.

Ja, Gunnar var en passionerad vandrare. Han bjöd in till årliga påskvandringar i det skånska landskapet samt till en årlig europavandring. Alltid med ett tema som gav vandringen mål och mening. Första sommaren gick turen till Schweiz, och ett tjugotal personer deltog, inklusive flera barn. Eftersom det finns en rad beslut som måste tas under en sådan strapats, om stort och om smått, inrättades demokratiska mötesformer. En av deltagarna rapporterade senare att vi voterade oss fram genom Alperna.

Passionen för järnväg följde Gunnar genom livet och parades med ett stort miljöengagemang. Han hade sett hur de kollektiva transportmedlen offrades på 1960-talet. Men trots att han var en av Sveriges främsta järnvägsforskare var hans intresse inte antikvariskt. Han var djupt engagerad för nya järnvägsprojekt och hade väl underbyggda synpunkter på de som varit i stöpsleven under senare år. Bland annat bekämpade han nedgrävningar av järnvägssträckningar, som till exempel nu bitvis ska ske vid breddningen till fyra spår mellan Malmö och Lund. Han menade att om resan ska vara en upplevelse och kunna konkurrera med andra transportslag, ska man kunna njuta av landskapet från tågfönstret. För Lunds del förespråkade han spårvagnsutbyggnad och påpekade att detta varit på gång två gånger tidigare, strax efter förra sekelskiftet. Gunnar skrev ett flertal artiklar och gav ut och medverkade i flera böcker om järnvägshistoria, bland annat boken Kring Lund C och senast om järnvägen i Stockholms stad. 

Nu ska Skånska Jernbanekapellet spela några tablåer ur Håkan Carlssons orkestersvit J 1393, som komponerades till ett järnvägsevenemang i Brösarp. J 1393 är ett ånglok som bland annat gått som badtåg på sträckan Malmö-Falsterbo.

"En farlig situation har uppstått", "Faran över" samt ”Final”.

Ur Orkestersviten J 1393 (Håkan B Carlsson)

Skånska Jernbanekapellet

Efter några år som verkstadsarbetare på Alfa Laval på 1970-talet försörjde sig Gunnar framgent som översättare. Gunnar blev språkmänniskan som aldrig hade läst språk på universitetet. Hans formella utbildning inom området inskränkte sig till allmänna språkliga linjen på gymnasiet i Karlstad. Trots detta var han brilliant i sitt värv att översätta främst samhällsvetenskaplig och historisk litteratur - från såväl engelska, franska och tyska som italienska. Han torde ha utnyttjat sin begåvning och sin djupa allmänbildning. Till de mer kända större översättningarna hör Manuel Castells moderna klassiker i tre band om nätverkssamhället, Fernand Braudels bägge medelhavsband samt Kapitalismens dynamik och Marshall Bermans Allt som är fast förflyktigas. Men även till exempel Perry Andersons klassiker Den absoluta statens utveckling, samt många fler. När han höll på med en bok av Rondo Cameron om Världens ekonomiska historia, som Studentlitteratur gav ut på initiativ av ekonomiskhistoriska i Lund, frågade han mig vid tillfälle vad vi egentligen skulle ha den till. Det översatta verket var ju tänkt som grundbok för studenterna, som efterträdare till gamle Dillard. Men Gunnars kritiska blick hade skoningslöst genomskådat brister som vi själva inom disciplinen inte sett. Efter några år togs också boken bort som kurslitteratur, i alla fall i Lund. Den är numera ihågkommen mest för sina språkliga företrädens  skull. Ja, Gunnars bildning var både djup och bred. Han hade ett otroligt minne och kom ihåg allt han hade läst.

Gunnar var vänster redan när han kom till Lund och det är som politisk person som de flesta av oss känner Gunnar. Han fanns i den politiska miljön på Athen. Han var med och tog över tidskriften Zenit i början av 1960-talet, som därefter blev den svenska vänsterns kanske viktigaste idé- och teoriskrift. Men själva teoretiserandet lämnade han med varm hand till Göran Thernborn och de andra, Gunnar blev framförallt de stora praktiska projektens man. I rörelserna under det sena 60-talet, i solidaritet med Vietnam och Södra Afrika, men också till exempel i kampen mot Genombrottet i Lund, skolades han och andra i hans generation i utomparlamentarisk arbete. Det de lärde sig skulle förnya och vitalisera det politiska livet. I början av 1970-talet gick de så in i, och blåste liv i, den då tynande VPK-föreningen i Lund.

Vännen Sten skriver i denna veckas Veckoblad att det var här som Gunnar utvecklade det som kom att bli hans särprägel: Uppfinningsrikedom, självförtroende och förmåga att ta och genomföra initiativ. Låt mig följa Stens ord ett tag.

– Jaså, vi har ingen orkester till Vänsterns 1:a majtåg? Då får vi skaffa instrument, träna folk och starta en egen blåsorkester – Gunnar rekryterade personligen halva orkestern.
– Jaså, vi skulle behöva ett bättre utbud av vänsterlitteratur och -tidskrifter. Då får vi starta ett Bokcafé.
– Jaså, VPK:s tidningar är tråkiga medan de borgerliga tidningarna försöker tiga ihjäl oss? Då får vi starta en egen lokal tidning, Veckobladet med 40 tryckta nummer om året och en prenumererad upplaga som tidvis nådde 900 ex.
– Är partiets valaffischer tråkiga och fula? Då får vi anlita konstärer, själva producera affischer och trycka dem på en hemmabyggd silkscreenpress.

Alltså, goda idéer är det många som har, men vilja och uthållighet är ovanligare. Inte sällan krävs också envetet och slitigt arbete. Gunnar tvekade aldrig utan införlivade bland sina visdomsord att politiskt arbete är i första hand en fråga om att gå och att bära. Han blev en politikens slitvarg med en ovanlig medvetenhet om politikens och kulturens materiella sidor. Gunnars blygsamhet var stor och han skulle varit främmande för varje uttalande om sin egen roll. Politik är en kollektiv verksamhet, men han blev den enskilt mest betydelsefulla personen för vänstern i Lund. Gunnar undvek de framträdande posterna och sade sig vara främmande för teoretiska spetsfundigheter men hans organisationsarbete lade grunden för den politiska kultur som har fortlevt i Lund sedan 1970-talets början.

Ja, så är det nog. Sydsvenskans gamle lokalredaktör Jan Mårtensson skrev för tio år sedan mycket riktigt att Gunnar Sandin gått som en röd tråd genom Lunds vänster. Och trots att han var en hängiven organisationsmänniska intog han en sant ekumenisk hållning till vänsterns stundtals brokiga palett. Lunds Bokcafé blev till skillnad från i Stockholm, Göteborg och Uppsala hela vänstern bokcafé. På liknande sätt samlade Röda Kapellet spelsugna musikanter utanför det egna partiet och har på senare år blivit hela det rödgröna Lunds orkester.

Vad lever människan av ur Tolvskillingsoperan

(Bertold Brecht/Kurt Weill)
 Röda Kapellet

Ett av de sista större initiativen från Gunnars sida var att på Kulturnatten förra året manifestera en samlad rödgrön opposition i Lund. Röda Kapellet bjöd in, fixade tält och fick ihop de fyra partierna i kulturens tecken. Kvällen blev magisk. Allt, eller i alla fall ganska mycket, var möjligt igen. 

Solidaritetssång

(Bertold Brecht/Hanns Eisler)
Röda Kapellet, gemensam sång, ack. Sven Kristersson

Gunnars socialism var öppen och odogmatisk. Men han var en stridbar och envis person och tvekade inte att ge sig in i debatter och förfäkta obekväma ställningstaganden. Han hyllade därtill en äldre debattstil där man inte spar på krutet och han ryggade inte för att bli personlig gentemot sina motståndare. En del i den yngre generationen inom Vänsterpartiet såg honom nog som en ganska brutal typ i början av 2000-talet. Även om han ibland råkade såra någon var hans ärliga stil värd all respekt, hellre öppen och rak konfrontation än feg korridorpolitik och undertryckande av viktiga diskussioner.

Gunnar var en stor Europa-vän och intog en för svensk vänster trots allt ganska ovanlig positiv inställning till EU och EMU. Men Röda Kapellet spelade för nej-sidan inför folkomröstningarna och nog var Gunnar där med sin tuba. Detta handlade väl ytterst om solidaritet med orkerstern och ett erkännande av att han var i minoritet i denna fråga inom rörelsen, men jag kunde ändå inte låta bli att lite spefullt fråga honom hur det kändes att spela för nej-sidan. Men Gunnar blev inte svaret skyldig. Ju mer nej-sidan förknippas med vänsterns blåsorkester och hans eget skäggiga yttre, desto mer vinner ja-sidan.

Han hade under 1980-talet ett kommunalpolitiskt uppdrag i Genarps taxeringsnämnd och jag vet att det gav honom en viss njutning att sätta åt bilpendlare som hade uppgett felaktiga reseavdrag. Följdriktigt gick han sedan vidare till Parkeringsbolagets styrelse, med en tydlig agenda att motverka utbyggnaden av fler parkeringsplatser i Lund. Det väckte viss uppmärksamhet när P-bolagets styrelse flög till Nice för att titta på moderna parkeringshus. Gunnar tog tåget. Han hade däremot inga problem med de ibland frikostiga bjudningarna som bolaget stod för, det var ju inte Lunds skattebetalare som stod för notan utan Lunds bilister. Gunnars motstånd mot bilism var monumentalt och grundade sig, förutom i miljö- och stadsbyggnadsargument, på ett ideologiskt motstånd: Han menade att privatbilism isolerar oss från varandra och framkallar egoistiska reflexer, vilket motverkar ett solidariskt tankesätt och samhälle.

Aftonkväde, ”Träd fram du nattens gud”.

Fredmans sång N:o 32 (C M Bellman)
Sven Kristersson och Telemankvartetten

Gunnar bodde i kollektivet på Östervångsvägen sedan tidigt 70-tal och var särbo med Saima under de sista 14 åren. Trots sin stridbarhet var Gunnar en i grunden snäll och omtänksam människa. Han hade en god portion torr humor. Han var vänkär och var noga med att hålla kontakt och stödja när folk i omgivningen hade svårigheter eller drabbades av sjukdom.

Just nu känns det svårt att tänka sig Lund utan Gunnar Sandin. Vår stad har helt enkelt blivit fattigare. Han var värmlänningen som tog Lund och Skåne till sitt hjärta. Den entusiastiske vandraren. Den pålitlige samhällsomstörtaren och stadsprovokatören. Den idérike socialisten och organisatören. Den hängivne järnvägsfantasten och tillika privatbilismen fiende nummer 1. Den gode språkmänniskan, skribenten och översättaren. Den äldre bildade herren. Den käre kamraten.

I instruktionerna till denna begravning skrev Gunnar att han hade levt ett gott liv i ett gott samhälle. Han var på något sätt nöjd, men hade nog velat vara kvar ett bra tag till, precis som vi skulle velat haft honom kvar ibland oss länge ännu. Nu har en röst, en penna, en kamrat, en vän tystnat. Ja, tystnaden märks i sanning. Därför tar vi i Gunnars anda hjälp av Joe Hills kända uppmaning inför sin död: Sörj inte, organisera. För Gunnar var allting möjligt, därför är en bättre värld möjlig.

Stava till social bostadpolitik

Regeringen presenterar idag i vårbudgeten något som man betecknar som ett stort stimulanspaket för att öka bostadsbyggandet. 0,6 miljarder satsas på att sänka fastighetsavgiften 2013 resten går åt till att förlänga avgiftsfriheten vid nybyggnation från 10 till 15 år. Annie Lööf (C) menar att det kan leda till att hyran för en studentlägenhet sänks med 1 procent. Regeringens förslag i övrigt går ut på att göra det lättare för ägare av bostadsrätter att hyra ut i andra hand.

I stället för att ge riktade stöd till byggnation av hyres- och studentlägenheter väljer alltså regeringen att generellt sänka skatten för fastighetsägare. De enda konkreta resultatet av åtgärderna är att de som äger fastigheter, bostadsrätter eller hyresrätter, får en skattelättnad, samt att det blir lättare att spekulera i bostadsrätter; nu behöver man inte ens bo där. Hurvida detta kommer att leda till att fler bostäder byggs står naturligtvis skrivet i stjärnorna.

Det första borgarna gjorde när de fick makten 2006 var att avskaffa all stimulans till ett socialt bostadsbyggande. Sedan dess har regeringen inte kunnat stava till en social bostadspolitik.

Länkat: SVT; DN; SKD;

Vänstern i mediaskugga

De tre rödgröna partierna har sedan årsskiftet ryckt åt sig en rejäl ledning och får nu egen majoritet i mätning efter mätning. Orsaken är socialdemokraternas återhämtning efter den stora oredans tid. Sedan bottennoteringarna bara för några månader sedan har partiet växt med åtminstone 10 procentenheter i väljarstöd. 

Det är dock svårt att se något samband mellan S nya högerorientering och partiets ökade popularitet. I några av de frågor där Löfven nu till förvillelse liknar Reinfeldt - stöd för vinstdriven vård, omsorg och skola, stöd för fortsatt vapenexport till diktaturer - har han en massiv opinion emot sig, ja, faktiskt även bland borgerliga väljare.

Istället är det två samverkande faktorer som lyft socialdemokraterna: Den återställda ordningen i det egna partiet och regeringspartiernas havererade politiska projekt. Sedan det femte jobbskatteavdraget blev inställt förra året finns det ingen borgerlig politik för Sverige.

Vänsterpartiet visade i vintras att man för första gången på flera år förmådde locka nya väljargrupper. Men efter att i början av februari varit uppe på tioprocentstrecket har man nu åter fallit tillbaka till 5-6-procentsnivåer. Helt klart är att Jonas Sjöstedt och den nya vänsterledningen hamnat i mediaskugga efter de spekakulära omsvängningarna inom socialdemokratin. Men med tanke på hur det politiska landskapet just nu ser ut torde förutsättningarna för vänsterns återkomst vara bättre än någonsin.


Tidigare: Borg: Mer av samma kassa medicin; Exit Reinfeldt
Länkar: AB; AB; SVT; SVT; SVT; DN; DN; DN; SVD; SVD; SVD; GP;    

SUS: Se, lyssna och tala

Region- och sjukhusledningens strategi 2012

Skapandet av Skånes Universitetssjukhus genom sammanslagningen av Lund och Malmö får massiv kritik av professionen. Det visar Louise Bringselius på företagsekonomiska institutionen i Lund, som forskar på fusioner i offentlig verksamhet. 

I en stor enkät visas att endast 3 procent av läkarna vid SUS anser att fusionen påverkat patientsäkerheten i positiv riktning, medan 68 procent anser att den haft negativ inverkan. 80 procent anser att fusionen totalt sett har haft en  negativ inverkan och hela 91 procent avgav negativa omdömen om kompetensen hos de politiker och tjänstemän som genomfört den. Forskningsrapporten kan laddas ner här.

Utfallet är naturligtvis anmärkningsvärt, om än väntat för oss som följt sammanslagningen. Men kanske ännu mer anmärkningsvärda är reaktionerna från region- och sjukhusledningens sida. Regionstyrelsens ordförande Pia Kinhult (M) säger i ena stunden att politiker är för dåliga på att ta till sig forskning, men anser sig samtidigt inte ha tid att avsätta en halvtimme för att ta del av och kommentera dessa högaktuella och för hennes egen verksamhet helt centrala forskningsresultat.

Ledningsgruppen på SUS väljer också att varken lyssna eller se. Istället skickar de fram sin forskningschef, Karl Obrant, som försöker ta heder och ära av forskaren genom att hävda att enkäten inte är genomförd på ett korrekt sätt, trots att gängse forskningsmetodik har följts och svarsfrekvensen (54%) ligger nära det internationella genomsnittet i sådana här sammanhang. Obrant gillar helt enkelt inte resultaten och avfärdar dem därför som ointressanta för sjukhusledningen.

Tilltaget är inte bara smutsigt och allmänt otrevligt, det vittnar också om ett genuint ointresse att ta till sig kritiska röster, något som för övrigt varit symptomatiskt genom hela fusionsprocessen. Skjut på budbäraren när nyheterna är dåliga!

Vänsterpartiet har nyligen föreslagit en rekonstruktion av universitetssjukhuset med utgångspunkt att fusionen inom flera områden varit en vårdpolitisk katastrof. Rekonstruktionen måste utgå ifrån patienternas behov och intresse och bland annat beakta professionens ambitioner och mål. En bra början vore onekligen att börja våga se och lyssna innan man talar.


Tidigare om SUS: Ögonklinik slås sönder; Regiondirektören fick gå; Prata skånska sjukvård

Länkat: SDS;

Borg: Mer av samma kassa medicin

Finansminister Anders Borg hävdar nu att drivkraften att skaffa sig ett jobb i Sverige är för svag. Det moderata resonemanget bygger på föreställningen att en massa människor inte bryr sig om att söka jobb så länge det finns socialbidrag, bostadsbidrag och etableringsbidrag.

Ärligt talat skulle jag vilja träffa någon av de människor som i alla fall Anders Borg tror finns, unga människor som efter en intäkts- och kostnadskalkyl bestämt sig för att inte bry sig om att arbeta. Jag har träffat massor med människor som periodvis varit beroende av bidrag för att överleva, men alla har levt i ytterst små omständigheter, varit tvungna att förnedra sig för att kunna äta och ha någonstans att bo och känt en växande desperation över att inte få lov att arbeta. Det finansministern vill är att dessa människor ska bli ännu fattigare och ännu mer förnedrade.

Precis samma synsätt och samma recept har alliansregeringen använt när de försämrade villkoren i arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen: Bara det sved tillräckligt mycket att vara arbetslös eller sjuk, då skulle sysselsättningen plötsligt öka. Nu blev det ju inte så, men det anser man sig inte behöva bry sig om.

Det Anders Borg lanserar är samma dåliga medicin som lett till den nuvarande massarbetslösheten. Att brist på jobb skulle ha någon betydelse för möjligheten att få ett jobb tycks inte förespegla finansministern.

Länkat: SVT;

En föga hedrande förstaplats

Sverige är världmästare i nyliberalism. Det visar en internationell jämförelse som utförts av en ansedd tankesmedja i USA. De senaste årtiondenas politik gör att Sverige hamnar på en föga hedrande förstaplats i takten att avreglera samt att tillåta privata intressen att göra vinster i skola, vård och omsorg. 

Avreglering och bolagisering av järnväg har till exempel gått längst i Sverige av alla länder. Likaså är Sverige fullständigt unikt i världen genom att tillåta vinstdrivna skolor. Allt har drivits fram av ideologiska skäl, för att politikerna har velat släppa in privata vinstintressen i den offentliga servicen, utbildning och välfärdssektorn. Några vinster i form av högre kvalitet eller lägra kostnader har inte kunnat visas.

Men det mest fantastiska är att en stabil majoritet av medborgarna i landet hela tiden ogillat denna nyliberala politik, vilket visats i opinionsmätning efter opinionsmätning, men att det bara finns ett politiskt parti, Vänsterpartiet, som motsatt sig vansinnet.

Länkat: SVD; SVD; SVT; DN; GP; GP;

Äntligen Margot!

Många har velat se henne som ny partiledare och socialdemokratisk statsministerkandidat. Nu blir Margot Wallström istället ny styrelseordförande för Lunds universitet. Regeringen har väntat och väntat, men igår meddelades äntligen beslut. Hennes första styrelsemöte blir den 20 april 2012. 

Gratulationer till såväl Margot som universitetet. 

Länkat: SKD; E24; DN; D; HD;

Rödgröna över 50 procent

Sifos väljarbarometrar december 2011 till mars 2012. Blå linje är regeringspartiernas sammanlagda stöd, röd linje S; V och MP.

Sifos undersökning för mars visar att de rödgröna ökat till 50,1 procent av väljarsympatierna. Regeringspartierna har minskat till 43 procent. Som framgår av grafen ovan har omsvängningen under de senaste tre månaderna varit minst sagt dramatisk - från ett stort borgerligt övertag innan jul till en ännu starkare rödgrön ledning i mars.

Omsvängningen inleddes med Vänsterpartiets uppgång i januari, som dock till stor del skedde på Socialdemokraternas bekostnad. Sedan dess har S ökat kraftigt två månader i rad, främst på Moderaternas bekostnad. 

Underökningen bekräftar att Alliansen är på väg ut. Deras vision för Sverige började och slutade med skattesänkningar, vilka de senaste fem åren ökat klyftorna och urholkat resurserna till välfärd och arbete. När skattesänkningarna nu inte kan fortsätta har de inget vettigt att säga, hur mycket de än står och hojtar jobb, jobb, jobb på sina landsdagar. Denna besvärjelse klingar allt falskare när det står allt klarare att deras åtgärder inte skapat några nya jobb utan bara lett till ekonomisk omfördelning - från dem som inget har till dem som redan har.

Det blir troligen upp till en rödgrön regering, i någon konstellation, att städa upp efter deras framfart. Hur pass genomgripande denna storstädning ska bli avgörs av styrkeförhållandena mellan de tre rödgröna partierna.

Tidigare: Exit Reinfeldt

Länkat: SVD; SVD; SVD; SVD; GP; GP; AB; AB; AB; E24; DN; DN; SVT; SVT; SVT; SR; SmP; SkD; HD; 

Valfrihetens pris

Allt fler barn tillbringar nio år i skolan utan att lära sig läsa och räkna. En fjärdedel av de 15-åriga pojkarna saknar funktionell läsförmåga, det betyder att de inte kan förstå en vanlig dagstidningstext, en femtedel klarar inte de nationella proven i matematik. Den svenska skolans försämring de senast tjugo åren har framförallt gett olikhet. För de bästa eleverna går det ungefär lika bra som tidigare, men för de sämsta eleverna går det mycket sämre. 

Skolan är inte längre för alla. Den som är bäst på att välja får den bästa skolan. Enhetsskolan är sönderslagen. Den tidigare styrningen av hur skolan ska vara och vad den ska lära ut har ersatts av så kallad målstyrning. Istället har olikheten gjorts till dygd och valfriheten och friskolorna gjort sitt  intåg.

Per Kornhall är undervisningsråd vid Skolverket. Han skriver idag på DN debatt. Han menar att huvudorsaken till försämringen är att skolan trasats sönder. Som lysande kontrast framhåller han Finland, som behållit enhetsskolan. Kornhall menar att det nu krävs en nationell samling, utan ideologiska skygglappar, för att rädda och återupprätta en skola för alla. 

Kornhall har rätt. Men tyvärr tror jag att de ideologiska skygglapparna sitter för hårt, inte bara hos de borgerliga partierna och Miljöpartiet. Inte ens Socialdemokraterna förmår att ta avstånd från vinstdrivna skolor, än mindre antyda begränsningar i den hyllade valfrihet och olikhet som friskolereformen och det fria skolvalet skapat. Bland de politiska partierna i Sverige tycks det bara Vänsterpartiet som inser att valfriheten har ett pris. 

Länkat: DN; SVD; HD;