Synen på varför det sprack i Lund

Mitt inlägg om hur Vänsterpartiet uteslöts från styret av Lund ledde till en artikel i SDS med rubriken Olika syn på rödgrönrosa budgetsprickan. Men vad är det egentligen som är olika? Såväl Anders Almgren (S) som Emma Berginger (MP) blir svaret skyldiga.

Istället koncentrerar de sig på meningslösheter och formalia som egentligen saknar allmänt intresse, men eftersom detta är det enda de har att komma måste jag tyvärr kort uppehålla mig vid det.

Anders Almgren menar att "...Vänsterpartiet kommit sent" med sina förslag eftersom "...de rödgrönrosa tidigare under hösten pratat om att höja skatten med 10 öre". Men då gällde det endast att klara statsbidragen till skolan, någon ny nedskärning på 28 miljoner på bland annat äldreomsorg och förskola låg inte i paketet. Sedan V (och då också Fi) tillkännagav att vi var oense om nedskärningen dröjde det 12 dagar innan S och MP överhuvudtaget ville ha några överläggningar. Jag kan hålla med om att det var sent då, speciellt eftersom det inte blev några förhandlingar utan diktat: Gör som vi säger eller lämna styret.

Emma Berginger beskyller Vänsterpartiet för att med kort varsel vilja "...dra igång regelrätta budgetförhandlingar, vilket vi inte hade tänkt att det här skulle innebära överhuvudtaget." Men naturligtvis är det lika mycket "regelrätta budgetförhandlingar" att föreslå en ny omgång budgetnedskärningar i välfärdens kärna som att föreslå att skatten höjs med ett högre örestal. Tvärtom, det innebär större respekt för den redan fastlagda budgeten och verksamheterna att inte i november tvinga på dem nya sparbeting.

Men mot slutet av artikeln bekräftar både Anders Almgren och Emma Berginger det viktigaste argumentet i mitt inlägg: Splittringen beror på deras strategi att högeranpassa politiken. Emma Berginger pratar om att det inte är "realistiskt" att lägga förslag som ligger för långt ifrån vad borgerligheten kan förväntas tycka om. Almgren menar att de rödgrönrosa behöver förankra delar av sin politik hos borgerligheten.

Problemet är att denna strategi inte på något sätt har hjälpt S och MP. Hur "realistiska" de än varit och hur mycket de än försökt "förankra" sina förslag hos borgerligheten har det blivit kalla handen. Borgerligheten vet nämligen att de med hjälp av FNL och SD kan få igenom sina egna förslag. Dessutom kan de då varje gång ge styret en knäpp på näsan. Så varför skulle de bry sig?

Anpassningen till högerns politiska agenda har hittills bara lett till två saker. För det första har S och MP förnedrat sig medan borgerligheten skrattat dem rakt i ansiktet. För det andra har skiljelinjen i lundapolitiken blivit otydlig eftersom S, MP och Fi numera företräder den nedskärningspolitik de så sent som i somras kritiserade med hetta.

Vänsterfronten öppnas i Lund

Den 4 november 2015 sprack samarbetet mellan S, MP, V och Fi i Lund. De fyra partierna hade då försökt styra Lund i minoritet under ett år. Här ska jag ge min egen syn på splittringens orsaker. Först redogörs för de skilda politiska förslag som ledde till splittringen, därefter ges en bild av historiken som ledde dit, orsakerna till att splittringen skedde analyseras och avslutningsvis diskuteras konsekvenserna. Jag kommer att argumentera för att splittringens orsak är att S och MP i Lund anpassat sina egna politiska förslag till högerns, i strid med det samverkansdokument som de fyra partierna enades om efter valet 2014.
 
Förslagen
Vid kommunstyrelsemötet 4 november lade S och MP fram ett budgetförslag för 2016 som innehåller en ny nedskärning på 28 miljoner utöver de nedskärningar som fullmäktige beslutade i juni. Hårdast drabbas vård och omsorg, som totalt får ett sparbeting på 21 miljoner kronor, men även förskolor, kultur och fritid, parkskötsel, m.m, får nya neddragningar. Före valet kritiserade S och MP de borgerliga för just denna årliga nedskärningspolitik, nu lade de själva fram precis sådana förslag.
 
Vänsterpartiet lade fram ett budgetförslag utan nya nedskärningar i verksamheten och med en jämställdhetspott på 10 miljoner, allt i enlighet med det rödgrönrosa samverkansdokumentet. Det var ingen expansiv budget, inga stora nya vänsterprojekt sjösattes, men ett anständigt förslag för att freda välfärden från nya neddragningar och börja vända Lunds systematiska och ökande lönediskriminering av bland annat vårdbiträden, barnskötare och undersköterskor.
 
Historiken
I juni 2015 röstade Lunds kommunfullmäktige igenom en borgerlig budget med stöd av SD och FNL. Vid slutet av mötet, när skattesatsen skulle tas, drog S och MP ensidigt tillbaka det förslag till skattehöjning på 25 öre som de rödgrönrosa partierna hade enats om att föreslå. Vänsterpartiet stod fast vid vad man kommit överens om. S och MP deklarerade att de gott kunde styra med denna budget, medan Vänsterpartiet föreslog ett kommunalt nyval.
 
På grund av försämrad ekonomi och statsbidragsregler för grundskolan behandlades budgeten än en gång i november. Den 15 oktober meddelade Vänsterpartiet, då tillsammans med Fi, att vi inte var eniga med S och MP om att lägga ut nya nedskärningar. Ändå dröjde det till den 27 oktober, bara en vecka innan det avgörande kommunstyrelsemötet, innan S och Mp kallade till förhandling. Vänsterpartiet sökte kompromisser och skruvade ganska snart ner en föreslagen skattehöjning från 40 till 30 öre. S och MP rörde sig inte en millimeter. Det visade sig ganska snart att det inte var fråga om någon förhandling, det var diktat: Gör exakt som S och MP vill eller lämna samarbetet. Inför detta vek Fi ner sig, först gav de upp jämställda löner, sedan accepterade de nedskärningarna.
 
Dessa så kallade förhandlingar fortsatte in i det sista, till fem minuter innan kommunstyrelsemötet började den 4 november. Vänsterpartiet framförde att även om vi nu lägger skilda förslag behöver det inte innebära att samarbetet upphör, men S och MP framhärdade: Den som inte följer deras linje måste lämna samarbetet.

Högeranpassning som strategi 
Det är inte lätt att styra när man inte har egen majoritet och när möjligheten att få stöd (även passivt sådant) från andra partier är obefintligt. Vill man ändå fortsätta med det så finns det i princip två vägar.
 
Den första vägen är att hålla fast vid sin politik. Efter att ha blivit nedröstade försöker man göra skillnaderna i politikens innehåll tydlig för allmänheten. Motiveringen för att ändå fortsätta styra är att någon måste göra det, att det inte finns något alternativ. I Lund finns det inte något reellt alternativ med nuvarande parlamentariska situation, inte så länge de borgerliga inte går in i ett samarbete med SD.
 
Den andra vägen är att överge sin politik, att lägga den nära de förslag man tror att de borgerliga kommer att lägga. Efter att ha blivit nedröstade kan man då med viss rätt hävda att det inte är så stora skillnader. Motiveringen för att fortsätta styra är just att det egna förslaget inte skiljer så mycket från det segrande borgerliga, vilket ger någon sorts legitimitet.
 
Under de så kallade förhandlingarna i november ansåg Vänsterpartiet det vara självklart att välja den första linjen. Våra dåvarande samarbetspartier framförde och valde den andra linjen. Detta är ingen illvillig tolkning från min sida – ambitionen för de kommande tre åren uttalades tydligt på detta vis. S och MP hade därmed valt högeranpassning som politisk strategi. Detta ledde till att de bröt med det rödgrönrosa samverkansdokumentet och därmed bröt de också den rödgrönrosa koalitionen.

Vad händer nu?
Den omedelbara effekten är att Vänsterpartiet lämnar sina presidieposter och hamnar i opposition. Huruvida någon typ av samarbete (t.ex. informationsutbyte inför nämndsmöten) kommer att fortsätta är i skrivande stund osäkert. I samband med brytningen sade S och MP att så skulle ske, i flera nämnder har de nu gjort tvärtom.

Det blir framförallt upp till S, MP och Fi att förhålla sig till den nya parlamentariska situationen. Före splittringen hade de styrande partierna 31 mandat gentemot 29 för de borgerliga och FNL. Nu har de styrande partierna 26 mandat och är därmed mindre.

För Vänsterpartiet är politikens innehåll avgörande. Partiet kommer att driva den politik som det gick till val på, för ett solidariskt och jämställt Lund, för en välfärd och skola att lita på. Därmed öppnas åter en vänsterfront i Lunds politiska liv. Det kanske är på tiden.

V-Lund: Jämställdhet och nej till nya nedskärningar

Lunds kommun styrs av en koalition mellan rödgrönrosa partier, men de kan inte genomföra sin politik. De borgerliga med stöd av SD och FNL tvingar istället fram nya nedskärningar inom äldreomsorg, förskola, skola, kultur, renhållning, ja alla kommunal verksamhet.

Budget för 2016 togs i juni, men sedan dess har tre saker förändrats. För det första har det visat sig att kommunen inte kan skära ner på grundskolan i enlighet med det borgerliga segrande budgetalternativet, då går Lund miste om statsbidrag till skolan. För det andra har en ny lönekartläggning gjorts som visar att kvinnodominerade yrken tappar kraftig mot mansdominerade. För det tredje har prognosen för kommunens intäkter försämrats på grund av att 800 invånare försvunnit ur folkräkningen.

Vänsterpartiet föreslår att Lunds kommun äntligen, efter nio raka år med nedskärningar, slutar plåga förskola, skola, vård och omsorg och andra verksamhet med nya sparbeting. Vi motsätter oss att statsbidraget för återställandet av arbetsgivaravgifterna för unga (26 Mkr) dras in från verksamheterna från den 1 januari 2016. Annars drabbas till exempel vård och omsorg av ett nytt sparbeting på 13 Mkr, utöver de 8 Mkr som borgarna skar bort i juni.

Vänsterpartiet föreslår att ett första steg tas för att jämställa lönerna mellan kvinno- och mansdominerade yrken under 2016. Det är ett arbete som egentligen skulle kommit igång redan 2015, men de borgerliga partierna förhalade det med ett nytt utredningsuppdrag. Nu är utredningen klar. I denna insats krävs 10 Mkr för att lyfta lönerna för de underbetalda kvinnodominerade yrkesgrupperna som är nödvändiga för välfärden: Vårdbiträden, städare, ekonomibiträden, barnskötare och undersköterskor.

Slutligen föreslår Vänsterpartiet att kommunens försämrade ekonomi möts med en skattehöjning på 30 öre.
Tyvärr har vi inte fått gehör för dessa förslag bland våra samarbetspartier. För oss är politikens innehåll det avgörande, inte presidieposter och uppdrag. Vi ser dock fram emot ett fortsatt gott samarbete med S, MP och Fi i Lunds kommuns nämnder och styrelser.