Olsson betalar

Underkastelse eller opposition?

2012-01-27T11:01:00.009+01:00

Samma dag som nyheten att Stefan Löfven blir ny S-ledare trummas ut i media gör hans parti upp med borgarna om att ansluta Sverige till europakten. I förra veckan skickade Miljöpartiet en invit till regeringen om att göra upp om samma sak.

Det enda argumentet för ett svenskt medlemskap i europakten är att Anders Borg en gång om året eventuellt får sitta med vid ett bord där Tysklands och Frankrikes finansministrar berättar för finansministrarna i Grekland, Spanien och Portugal hur mycket de måste minska de offentliga utgifterna. Argumenten emot är däremot överväldigande, se t.ex. Jonas Sjöstedts blogg.

Ingen vettig människa kunde begripa varför Miljöpartiet plötsligt sa sig vilja hjälpa regeringen med europakten. Än mer obegripligt är att Socialdemokraterna nu faktiskt gör det.

Både S och MP har i efterhand accepterat regeringens så kallade jobbskatteavdrag, som inte kan visas ha gett ett enda jobb. Varken S eller MP förmår att ta avstånd från privata vinstintressen i vård, omsorg och skola. Detta trots höstens Carema-skandaler och att det nu visas svart på vitt att privat omsorg är sämre bemannad än kommunal. Ska underkastelse och ännu fler eftergifter till en borgerlig politik, och därtill omotiverade uppgörelser med regeringen, bli Stefan Löfvens melodi?

I dagens opinionsmätning når Vänsterpartiet 9,6 procent - både en snar sprängning av tioprocentsvallen och efterföljande detronisering av MP som landets tredje parti framstår som lågoddsare. Men om Vänsterpartiet förblir det enda reella oppositionspartiet under överskådlig framtid kan S och V mycket väl vara jämnstora inför riksdagsvalet 2014.

Länkat: SVT; SVT; SVT; SVT; SR; SR; SR; DN; DN; DN; DN; SVD; SVD; SVD; SVD; SVD; SVD; SVD; SVD; SVD; GP; GP; GP; GP; SKD; SKD; SKD; HD; D;

Tack Abe Bergegårdh och Birger Schlaug för inspiration till detta inlägg. Läs också Johan Ehrenbergs Behövs Socialdemokratin?

V stärker de rödgröna

2012-01-22T13:07:00.005+01:00

Sifo/SVD:s väljarundersökning för januari. Grafik: SVD

Trots den socialdemokratiska krisen knapprar de rödgröna partierna in på regeringspartierna. Sifo publicerad idag väljarbarometern för januari. Sedan december har avståndet mellan allianspartierna och de rödgröna minskat, från 5,7 till 2,0 procentenheter.

Detta beror främst på Vänsterpartiets kraftiga uppgång i opinionen, en statistiskt säkerställd ökning till 8,8 procent. Enligt Sifo har Vänsterpartiet sedan december tagit cirka 100 000 väljare från Socialdemokraterna och 40 000 väljare från Miljöpartiet, medan Miljöpartiet kunnat hejda den egna tillbakagången genom överströmning från borgerligheten.

De som förtvivlat inför möjligheten till ett regeringsskifte 2014 bör med detta fatta nytt mod. En pånyttfödd grön vänster som förmår att växa och vinna val är vad de rödgröna behöver mest av allt. En stark vänster tenderar att förskjuta hela det politiska fältet i en mer solidarisk och konstruktiv riktning.

Riksdagens partiledardebatt i förra veckan är ett första exempel på detta. Istället för att diskutera jobbskatteavdrag och hur duktig regeringen tycker att den är diskuterades arbetstidsförkortning och miljöpolitik. Detta störde Fredrik Reinfeldt så pass att han försöka plocka fram det gamla kommunistspöket. Hur bra han lyckades med detta kan den som eventuellt har förträngt det njuta av i detta klipp, missa inte Jonas Sjöstedt svar på slutet. Det var vänstern som hade visionerna och ville diskutera framtidsfrågor, högern som var trött, fördömande och självgod.

När S väl får ordning på sitt ledarskap är det troligt att partiet kommer att återhämta sig opinionsmässigt (om än ej till fornstora dar) och åter vinna röster från moderaterna. Vad som förvånar är det fortsatta motståndet inom S-toppen att köra en öppen nomineringsprocess med flera kandidater, såsom Vänsterpartiet framgångsrikt gjorde under hösten och vintern. Däremot är jag inte, till skillnad från en del andra debattörer med hjärtat till vänster, speciellt nervös för den nye S-ledarens positionering på den interna höger-vänsterskalan. Det viktiga är att hon eller han förmår att utmana Reinfeldt. Partiledaren bestämmer inte politikens innehåll, det gör opinionen, valresultatet, både det egna och andras partiers och (ibland) folkets mobilisering.

Ingenting är som förr och väl är väl det!

Tidigare: Bra, Jonas!

Länkat: SVD; SVD; SVD; SVD; SVD; SVD; SVD; SVD; SVD; DN; DN; DN; DN; DN; SVT; SVT; SVT; SVT; GP; GP; GP; GP; GP; GP; GP; SKD; SKD; SKD; SKD; SKD; NSK; HD; HD; SR; SR; AB; AB; AB; AB; AB;

Bra, Jonas!

2012-01-18T15:16:00.003+01:00

En galet bra Jonas Sjöstedt debuterade idag i riksdagens partiledardebatt. Förmågan att sy ihop visioner om ett bättre samhälle med handfast politik, allt i en resonerande ton, är onekligen hans starka sida. Det triggade igång de borgerliga partiledarna, och ledde till något så sällsynt som en debatt om arbetstidsförkortning i Sveriges riksdag.

Fredrik Reinfeldt försökte vädra kommunistspöket och nedlät sig till barnsliga frågor om vem Sjöstedt betraktade som oppositionsledare. Jan Björklund och Göran Hägglund tycktes mena att varje förslag att använda resurserna mer solidariskt och klimatsmart är orealistisk överbudspolitik. Annie Lööf talade sig varm för stafettläkare (!) och bemaningsföretag.

Svensk borgerlighet framstår som allt mer fördömande, konservativ och allmänt visionslös.

Tidigare: Vänsterpartiet lyfter
Länkat: SVD; SVD; SR; SVT; DN; DN; DN; AB; AB; GP; GP; SKD;

Europakten får underkänt

2012-01-17T13:50:00.008+01:00

Regeringen vill att Sverige ska ansluta sig till den så kallade Europakten. Oroande uppgifter förekommer om att moderaterna håller på att förhandla med socialdemokraterna om saken. Detta trots att svenskarna med ett rungande nej har avvisat euron. Anders Borg verkar vilja sitta med under eurotoppmöten, vad nu länder som inte har euron ska där och göra...

Argumentet från Fredrik Reinfeldts sida är att Sverige ändå inte förbinder sig till någonting genom att gå med i pakten. Men varför ska Sverige då gå med? Paktens hela syfte är ju att styra Euroländernas ekonomiska politik. Allt ska handla om budgetdisciplin, inget om sysselsättning och ekonomisk utveckling. Dessutom gynnas Tyskland ensidigt på de andra Euroländernas bekostnad, eftersom ingenting görs för att komma till rätta med de obalanser som den gemensamma valutan skapat och nu förstärker.

Europaktens ensidiga betoning på nedskärningar kritiseras nu från allt fler håll. När Standard & Poor's i förra veckan sänkte kreditbetyget för Frankrike och en rad andra Euroländer innebar detta ett direkt underkännande av Europakten. Själva sänkningen må ha varit väntad, men som påpekas i en analys i E24 är det intressanta här motiveringarna. Bland annat påpekar S&P att den ensidiga fokuseringen på fiskal åtstramning riskerar att bli självdestruktivt, ”då inhemsk efterfrågan faller med konsumenternas växande oro för sina arbeten och sin disponibla inkomst, vilket eroderar skatteintäkterna”.

Att välja att stå utanför detta projekt, som fått underkänt redan innan det sjösatts, handlar inte om småskuren nationalism utan om att ta ansvar för Europa och dess folk. Euron har i praktiken skapat den nuvarande krisen. Som Paul Krugman påpekat är det inte statsskuldernas storlek som är problemet, utan eurons konstruktion, med en centralbank som inte ytterst garanterar några lån. Det är därför som marknaden ständigt kommer att kräva nya garantier från euroländerna, vilket i sin tur sänker deras kreditvärdigheten likt ett dominospel. Därtill befara alltså S&P att krisen fördjupas med de ensidiga åtgärderna med syfte att förmå de krisdrabbade länderna att montera ner sina välfärdssystem och sänka folk löner och köpkraft.

Att under ordnade former hjälpa länderna att lämna euron är antagligen den enda vägen ut.

Tidigare: Vi och skuldkrisen
Länkat: SVD; SVD; DN; DN; E24; E24; E24; HD; a.biz;

Vad ska man med anställda till?

2012-01-16T10:39:00.008+01:00

Legitimeringen av 180 000 lärare ska nu utföras av - ett bemaningsföretag. Skolverket kommer i praktiken inte att ha någon delaktighet alls i legitimeringen av de enskilda lärarna.

Ja, vad ska man med anställda till i dessa dagar? Tillståndsgivningar för att driva skolor i Sverige har redan lagts ut på Blocket. Detta är en logisk följd av friskolereformen: Riskkapitalbolagen säljer redan glatt hela skolkoncerner, inklusive lärare och elever, mellan sig. Då borde väl ingen bli chockad över att tillstånden att driva skolor utannonseras till högstbjudande?

Nästa naturliga steg borde vara att regeringen själv, inklusive departementen, leasas in från Proffice och Manpower.

Länkat: DN; DN; SVT; SVT; SVD; SVD; GP; SKD; HD; D;

Förtroendet för privat äldreomsorg

2012-01-15T18:48:00.010+01:00

Svenskarnas förtroende för privata och kommunala äldreboenden.

Nu bekräftas att svenska folket har litet förtroende för privata äldreboenden. SVT:s Agenda har låtit Sifo undersöka inställningen till privatdrivna respektiva kommunalt drivna boenden. Medan endast 26 procent har förtroende för de privata har 66 procent förtroende för de kommunala. Siffrorna är än mer anslående i den åldersgrupp som har störst anledning att reflektera över skillnaden mellan privat och offentlig äldreomsorg. Av dem som är över 65 år gamla hade mindre än 18 procent förtroende för privata äldreboenden medan över 68 procent hade förtroende för de kommunala.

Alla partier utom Vänsterpartiet står bakom att äldreomsorg drivs av bolag med avkastningskrav. Detta nyliberala experiment borde genast få ett slut. Forskningen har sedan 1980-talet visat att det i praktiken inte går att kvalitetssäkra vinstdriven äldreomsorg. Här upphandlas ju inte en färdig produkt, t.ex. en byggnad eller en bil, utan vårdande verksamhet. Då är det centrala hur något görs, inte att det görs, vilket i praktiken gör det omöjligt att skriva vattentäta avtal som går att övervaka.

På söndagkvällen debatterade Jonas Sjöstedt (V) och Annie Lööf (C) privat äldreomsorg i SVT:s Agenda. Fanns det någon som hoppades att regeringspartiernas representant skulle ha något vettigt att säga i sakfrågan?

Lööfs enda försvar av riskkapitalbolagen är det borgerliga mantrat från i höstas: Det viktiga är inte driftformen utan kvalitén. I debatten bekräftade Lööf samtidigt att den borgerliga taktiken i dessa frågor är att försöka vara i opposition mot sig själva. De vill plötsligt inte försvara de konkurrensupphandlingar de genomdrivit runt om i landet. Istället hänvisar de nu till valfrihet, till den fria etableringsrätt inom välfärdssektorn som de håller på att framtvinga med hjälp av LOV (Lagen om valfrihetssystem).

Jonas Sjöstedt frågade:

Vad är valfrihet? Är det Attendo eller Carema? Eller är det mer personal, bättre mat, bättre utbildad personal så att de kan göra ett bra jobb och ge en bättre vård.

Sjöstedts debattstil var mer inriktad på att leverera förslag till lösningar än retoriskt fördömande. Det tror jag vänstern vinner på i längden.

* * * *

Uppdaterat 16 januari

I Aftonbladet publiceras på morgonen en ny väljarbarometer. Den visar att Vänsterpartiet stöds av närmare 8 procent av väljarna. Den största delen av telefonintervjuerna genomfördes före Vänsterpartiets kongress i trettonhelgen. Kommer V att hamna över 10 procent redan under 2012?

Tidigare: Vinsten är problemet; Kvar i Caremas bur;

Länkat: Sifoundersökningen; SVT; SVT; SVT; SVT; AB; DN; DN; SVD; SVD; SKD; NSK; HD; D;

Vänsterpartiet lyfter

2012-01-13T14:03:00.008+01:00

Den senaste månaden har stödet för Vänsterpartiet ökat med 1,9 procent. Partiet stöds nu av drygt 6 procent av befolkningen. Enligt Skop är förändringen statistiskt säkerställd. Ökningen sker trots att underökningen till största del genomfördes i december, innan V-kongressen under trettonhelgen.

Vi är ganska många som har förutspått den här utvecklingen. Vänsterpartiet är det i särklass mest undervärderade partiet i svensk politik. Partiet borde ha ett naturligt väljarstöd i alla fall mellan 10-15 procent. Att så inte varit fallet på ett tag beror till stor del på att partiledaren inte förmått att lyfta partiet. Det förmår Jonas Sjöstedt.

Sjöstedt verkar för närvarande vara den ende partiledaren som har något vettigt att säga om den ekonomiska och politiska utvecklingen. De miljöpartistiska språkrören har slutat prata miljöpolitik och befinner sig istället på oordnad reträtt från förslaget att sänka arbetstiden. Annie Lööf (C) levererar ett cyniskt och verklighetsfrånvänt förslag att underlätta för dem som sparar pengar, precis som om ett grundavdrag på kapitalinkomster skulle hjälpa dem som som inte får vardagen att gå runt. KD håller på att glida isär. Socialdemokraterna bråkar också internt och förmår inte ens ta avstånd från vinstdrivande företag i äldreomsorg och skola. Därtill verkar de nu vilja ansluta Sverige till den så kallade Europakten. Statsministerns huvudbudskap är numera att be om ursäkt för att han inte klarar av att införa det femte jobbskatteavdraget.

I spalten till höger på denna blogg finns en liten enkät med frågan om Vänsterpartiet redan i år kommer över 10 procent i opinionsmätningar. Vad tror du?

Tidigare: Att välja en vinnare
Länkat: Skop; SVT; DN; HD; GP; SVD; SVD; E24; AB; Ex; Ex;

Lund behåller färdtjänsten

2012-01-11T16:19:00.001+01:00

Lunds kommun behåller huvudmannaskapet för färdtjänst och riksfärdtjänst. Det beslutet fattade kommunstyrelsen i eftermiddag. Något motförslag väcktes inte på mötet, men de moderata ledamöterna reserverade sig ändå mot beslutet.

Det har funnits ett visst tryck att föra över färdtjänsten till Region Skåne. De funktionshindrades organisationer i Lund har varnat för detta. Dels har man fruktat att kvalitén på färdtjänsten skulle försämras, dels har man påpekat att brukarinflytandet kommer att försämras ytterligare om besluten förs över till regionen.

Kommunstyrelsens beslut måste ses som en seger för Lunds färdtjänstresenärer.

Ögonklinik slås sönder för att privatiseras

2012-01-11T11:49:00.004+01:00

Nu föreslår den politiska ledningen för Region Skåne att ögonsjukvården privatiseras. I Sydsvenskan hänvisar de moderata och miljöpartistiska regionråden med en mun till långa vårdköer, vilka förväntas försvinna genom att så kallat vårdval införs. Chefen för ögonkliniken, Roger Sidestam, har inte ens blivit tillfrågad och påpekar att detta hotar nyutbildningen av läkare eftersom konkurrerande privata entreprenörer slipper ta ansvar för den lilla detaljen.

Den till helt nyligen väl fungerande ögonkliniken har drabbats hårt av regionledningens tvångssammanslagning av sjukhusen i Lund och Malmö. Kliniken har splittrats och ett 20-tal läkare har sagt upp sig. I en artikel i december förra året påpekades att skåningarna numera kan glömma starroperationen om de inte vill åka till ett annat landsting.

De styrande har alltså på kort tid lyckats slå sönder en specialistklinik för att omedelbart därefter privatisera verksamheten med hänvisning till att den inte fungerar.

Var det någon som sa att vi behöver en ny ledning i Region Skåne?

Länkat: SKD

Innovationer i Skåne?

2012-01-07T13:32:00.000+01:00

Regionrådet Pia Kinhult (M) vill förbättra klimatet för innovationer i Skåne. Regionen har antagit en internationell innovationsstrategi som går ut på att Skåne ska förbättra sin konkurrenskraft och säkra tillväxt och välfärd. Det ska bland annat ske genom att regionen uppmuntrar och stödjer innovativa miljöer i samarbete med andra aktörer.

Detta är naturligtvis vällovligt men Kinhult missar det allra mest väsentliga. Innovativa tillväxtregioner har aldrig uppstått genom att satsa på företagen, utan genom att satsa på människorna. Där människor trivs och känner att de har en framtid, dit flyttar verksamheter. Här kan regionen göra en avgörande skillnad inom sin kärnverksamhet: Sjukvård och kollektivtrafik.

Alla som bor i Skåne vet att inom dessa områden håller regionens verksamhet inte måttet. I många fall är man på väg i fel riktning, och håller de facto på att i rask takt försämra verksamheten. I stället för att utveckla den en gång så väl fungerande sjukvården har regionledningen skurit ner, privatiserat och genomfört en huvudlös tvångssammanslagning av sjukhusen i Lund och Malmö. Kliniker har utarmats, verksamheten går på knäna och flera uppmärksammade fall har visat att patientsäkerheten inte längre kan garanteras.

Istället för att satsa allt på moderna och snabba offentliga transporter drar regionen fram en ny satsning på massbilism med motorvägsutbyggnaden av E22. Alternativet, snabbtåg Malmö - Kristianstad, har knappt kommit upp på regionen dagordning.

Utgångsläget för Skåne är egentligen alldeles utmärkt, bara regionens makthavare förstår att leverera vad gäller det de verkligen kan påverka - sin egen kärnverksamhet.

Tidigare: Lund mot stjärnorna
Länkat: SDS

Att välja en vinnare

2012-01-06T13:14:00.003+01:00

Jonas Sjöstedt har precis blivit vald till ny ordförande för Vänsterpartiet. Kongressalen här i Uppsala sprudlar av optimism och glädje. Den svenska vänstern är att gratulera till valet.

Med Jonas Sjöstedt som ordförande ges förutsättningar för en rejäl nystart. Vänsterpartiet är det mest undervärderade partiet i svensk politik, det parti vars politik flest människor stödjer utan att stödja själva partiet. Tittar man på attityder till centrala välfärdsfrågor och skatter stödjer cirka 70 procent av svenskarna den solidariska linje som Vänsterpartiet står för. På samma sätt anser en stor majoritet av svenskarna, precis som Vänsterpartiet, att privata vinstintressen ska hållas utanför vård, omsorg och utbildning.

När valberedningen talade för Jonas Sjöstedt användes formuleringen 'att välja en vinnare'. Ingenting kommer dock av sig självt. Mycket arbete återstår för att lyfta partiet. Men till skillnad från under de senaste åren finns det en möjlighet att partiets hårda arbete också ska ge utslag i opinionen, att Vänsterpartiet åter ska börja vinna val. Detta är en historisk chans som vänstern inte får missa.

Länkat: SVT; SVT; SVT; SR; DN; DN; DN; DN; DN; SVD; SVD; SVD; SVD; SVD; GP; GP; GP; GP; AB; AB; Ex; Ex; SKD; SKD; SKD;

Kan Juholt klara det?

2012-01-01T21:03:00.013+01:00

De katastrofalt låga förtroendesiffrorna för socialdemokraterna och Håkan Juholt bekymrar onekligen. Jag är av åsikten att detta partis kris inte främst är ett ledarskapsproblem utan en identitetskris som började långt innan Juholt blev partiledare. Istället för att utmana högerregeringen väljer S att "Följa Borg" vad gäller den ekonomiska politiken och skatterna. Samma skattesänkning som man kritiserade när den genomfördes accepterar man året därefter. På samma sätt accepterar till exempel partiet att äldreomsorg drivs med vinstintresse, samtidigt som man försöker kritisera regeringen för just detta. Oppositionspolitiken i S-tappning är ängsligt osjälvständig och saknar trovärdighet.

Detta sagt kan man naturligtvis inte bortse från att S samtidigt lider av en ledarskapskris. Att skylla Håkan Juholts prekära situation på massmedial särbehandling är att göra det för enkelt för sig. Det påminner om den bunkermentalitet som ibland drabbat mitt eget parti: Det är aldrig partiets fel utan "borgerlig massmedias".

Alla med sinne för proportioner måste visserligen erkänna att höstens lägenhetsdrev saknade substans och var orättvist, men hade S-ledaren fungerat i andra sammanhang hade det runnit av som vatten på en gås. I själva verket tycks Juholt förkroppsliga den obestämbarhet och politiska vacklan som är kärnan i socialdemokratins kris.

Eftersom jag tillhör ett annat parti, som dessutom har goda möjligheter att i alla fall delvis växa på socialdemokratins bekostnad, kanske någon tror att jag gläds åt detta partis problem. Ingenting kan vara mer felaktigt. En stark socialdemokrati krävs för att åter börjar bygga ett välfärdssamhälle och behövs defintitivt för att besegra högern i valet 2014.

Allt fler röster inom S talar nu klarspråk om problemen. Ylva Johansson skriver på sin blogg:

Vi måste inse att det är partiet självt och vår partiledare som har ställt till det och försatt oss i det oerhört allvarliga läge där vi nu befinner oss inför det nya året.

Denna typ av uttalanden är naturligtvis inte anmärkningsvärda utan måste ses som ren självbevarelsedrift. Själv blir jag mer och mer skeptisk till Håkan Juholts möjligheter att kunna leda sitt parti till framgång. Dels har han alldeles för många inom partiet emot sig, dels har folk slutat ta honom på allvar, slutat lyssna på vad han säger. Har jag rätt i denna skepsis är ett ledarbyte nödvändigt - hellre förr än senare.

* * * *

Uppdaterat 2012-01-02

Idag får Ylva Johansson intern kritik för att hon vågar uttala det som egentligen alla vet. Men att skjuta budbärarna har hittills aldrig förbättrat situationen...

Tidigare: 2012 - Vänsterns år?

Länkat: SVT; SVT; SVT; SR; SR; SR; AB; AB; AB; AB; AB; DN; DN; SVD; SVD; SVD; SVD; SVD; Ex; Ex; Ex; SKD; GP; GP;

2012 – Vänsterns år?

2011-12-30T13:00:00.006+01:00

Regeringen Reinfeldt har nått vägs ände. Det beror dels på att regeringen inte har egen majoritet i riksdagen. Men än mer beror det på att de så kallade nya moderaterna inte har något kvar att leverera. Deras enda egentliga politiska projekt – skattesänkningar – genomfördes 2007–2010. Nu finns det inga visioner kvar, om de inte ska kasta masken och bli de gamla moderaterna på nytt. Det är därför Fredrik Reinfeldt använde ordet "ansvar" 26 gånger i regeringsförklaringen i september. Hans enda hopp är att krisen i den internationella ekonomin ska hålla i sig, vilket gynnar den sittande regeringen opinionmässigt.

Kombinationen en svag regering och en svag opposition är mycket ovanlig i Sverige. Socialdemokratins problem är inte främst ett ledarskapsproblem utan en politisk identitetskris. Det blev tydligt i valrörelsen 2010 då en solklar rödgrön ledning schabblades bort i någon sorts Följa John-lek efter regeringen. Här tvingades också vänstern att delvis vika ner sig inför sina ängsliga rödgröna samarbetspartners. Men den som inte vågar utmana högern i skattepolitiken kommer aldrig att kunna besegra högern i ett val.

Tyvärr finns det för närvarande inga tecken på att Socialdemokraterna, eller för den del Miljöpartiet, ska omvärdera sin acceptans av huvuddragen i regeringens ekonomiska politik. De vågar helt enkelt inte röra de stora skattesänkningarna. Men till skillnad från S och MP verkar Vänsterpartiet ha lärt sig denna läxa. Mycket talar för att detta kan ge utdelning under 2012. Med en ny och vass ledning, som vågar och kan konfrontera regeringen i välfärdsfrågorna och den ekonomiska politiken, kan Vänsterpartiet mycket väl nå tvåsiffriga opinionstal före nästa årsskifte.

Därför bör Vänsterpartiet välja Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson till nya partiledare på kongressen 5–8 januari 2012.

* * * *

Uppdaterat 2011-12-31

DN hävdar i en ledare att den så kallade förnyelsen inom Vänsterpartiet i själva verket inte är någon förnyelse, och hänvisar till en intervju med Jonas Sjöstedt i Dagens Industri där denne menar att vissa skatter måste höjas för att klara välfärden och att välfärden ska vara fri från vinstintressen. Bra, eftersom själva definitionen av "förnyelse" på borgerliga ledarsidor är att acceptera högerpolitiken.

Länkat: AB; AB; AB; AB; AB; AB; SVT; SVT; SVT; Ex; SVD; SVD; SVD; SVD; DN; DN; DN; GP; SKD; SKD;

Lund mot stjärnorna?

2011-12-20T15:02:00.003+01:00

Min hemstad Lund har egentligen oförskämt goda förutsättningar. Det beror framförallt på två saker: Universitetet och närheten till kontinenten. Dessa bägge faktorer skapar ett mer eller mindre konstant positivt tillväxtklimat som gör att staden blir en magnet för forskning och utveckling. Det ena ger det andra - dit människor vill flytta, dit vill också verksamheter och företag flytta.

Till och med negativa händelser, som Astra Zenecas nedläggning, vänds till något positivt då nya och än mer dynamiska verksamheter omedelbart etableras i dess spår. I nordöstra Lund håller Max IV på att byggas och ESS står runt hörnet. Igår meddelade Sony Ericsson att de flyttar sitt huvudkontor från London till Lund och idag står det klart att SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut etablerar sig på Ideon.

Detta skapar ekonomiska förutsättningar för ett gott liv åt alla medborgare, för vård, skola och hållbar samhällsutbyggnad. Vad mer är: tillväxten kräver en sådan god och aktiv offentlig samhällsplanering. Hur lever de styrande upp till detta?

I Region Skåne har de styrande sedan flera år bedrivit konstanta nedskärningar av resurserna till sjukvård, som gör att patientsäkeheten i många fall inte längre kan garanteras. Universitetssjukhuset har tvångsfusionerats med Malmö och väl fungerande specialistkliniker har slagits sönder och lämnats i ruiner. Genom det så kallade Hälsovalet urholkas resurserna till landstingets primärvård, som förväntas tävla med privata kliniker om patienternas gunst.

I Lunds kommun har det borgerliga styret inneburit årliga sparbeting på alla verksamhet med i genomsnitt cirka en procent per år. År 2012 blir det sjätte året i rad med neddragningar, något som verksamheterna nu börja lida svårt av. Det innebär färre lärare per elev, ökade barngruppsstorlekar i förskolan och otillräckliga resurser att bedriva en god äldreomsorg för alla. Svaret från de borgerliga har varit att spara pengar genom att överlåta omsorgen till riskkapitalbolag.

Ett omedelbart hot mot den goda tillväxten är bristen på bostadspolitik. Hyresrätten är en naturlig och överlägsen boendeform i en stad med en ung och rörlig befolkning, men detta är ingenting som de styrande i Lund vill satsa på. Det kommunal bostadsföretaget LKF har sedan flera år velat bygga minst 350 nya bostäder om året, men kommer inte ens upp till 100 under borgerligt styre, ombyggnad av äldreboenden oräknat. På de privata byggherrarna ställs inga krav, varken på hyresrätter eller sociala förturer. Lunds universitet säger idag att de inte kan expandera i Lund på grund av bristen på bostäder till studenterna.

På samma vill inte de styrande leverera hållbara infrastrukturlösningar som motsvarar den goda tillväxtens behov. Istället för snabbtåg satsar man på motorvägsutbyggnad och nya motorvägsavfarter, samtidigt som biljettpriserna på kollektivtrafiken chockhöjs. Till och med de uttalade ambitionerna att bygga spårväg från Lunds C till Brunnshög hotas av obeslutsamhet, förseningar och av att regeringen inte verkar vara beredd att skjuta till en endaste krona.

De styrande i kommun och region förmår alltså inte att leva upp till stadens förutsättningarna och potential, ja, i många fall agerar de rakt emot den goda tillväxtens och dess invånares intressen.

Länkat: SKD; SKD; NSK;

Åkesson störd av fakta

2011-12-19T21:00:00.008+01:00

SD:s ledare är rosenrasande och tänker KU-anmäla integrationsministern. Varför?

Sveriges regeringen för ingen generös flyktingpolitik. Två av de fall som hittills uppmärksammats under vintern, Ganna Chyzhevska och familjen Danielian i Ånge, visar att den inte heller är human.

Men regeringen ska i alla fall ha beröm på en punkt: Den försöker försvara invandrare i Sverige mot de myter och lögner som vissa grupperingar med tvivelaktiga motiv sprider. Idag lanserades på regeringens hemsida Vanliga nätmyter om invandrare och minoriteter som lugnt och sakligt bemöter den typ av mytbildning som skapar rasism och främlingsfientlighet.

Vem blir förvånad när Jimmy Åksesson går i taket för detta? Han är väl inte rasist, eller ...? Faktum är att Åkessons och Sverigedemokraternas affärsidé är att försöka få oss att tro att vi på inga villkor kan leva tillsammans, att enda lösningen är ett rasrent Sverige. Fast av taktiska skäl talar de inte om 'ras' längre utan om 'kultur'; de går inte till attack mot rasblandningen utan kulturblandningen, mot det de kallar 'mångkulturen'. Skit samma, fast i andra skålar.

SD gnäller ofta över att fakta om invandringspolitiken sopas under mattan. Men när fakta om invandringspolitiken presenteras blir de livrädda och vill censurera. Genom sin anmälan visar Åkesson med all önskvärd tydlighet att fakta är rasisternas värsta fiende.

Länkat: SVT; SR; DN; DN; DN; SVD; SVD; GP; SKD; D;

En lundaaffär som stinker

2011-12-15T11:40:00.001+01:00

Skånska Dagbladet publicerar idag komprometterande uppgifter om hur kommunen kunde sälja mark på Klostergården till underpris.

Under hela den process som pågått har jag ställt mig frågan: Varför detta kryperi för Arne Paulsson, varför denna underdånighet från ledande politikers och tjänstemäns sida? Varför var det så bråttom att besluta om Arenan utan ens en kalkyl för årliga inkomster och utgifter? Varför skulle fotbollens matchplan bort till varje pris, så att den till och med kom närmare befintliga hus än de planerade husen? Varför ställdes inga krav på hyresrätter och sociala förturer? Varför blev priset så lågt? Skånskan avslöjar nu misstänkt vänskapskorruption och dolda uppgörelser.

Affären riggades och prisnivån fastslogs i praktiken redan för sex år sedan i en hemlig uppgörelse som tar sin början när Gösta John Bredberg (FP) är Arne Paulsson gäst i hans villa i Landeck, Österrike. Kommunstyrelsens dåvarande ordförande Lennart Prytz (S) undertecknade i mars 2006 en avsiktsförklaring mellan kommunen och Paulsson, men där stod ingenting om prisnivåer. Sedan skötte kommundirektör Jan-Inge Ahlfridh i praktiken förhandlingarna om pris och andra villkor, detta samtidigt som han hade en vänskapsrelation med motparten och i förhandlingarnas slutskede var Arne Paulsson gäst i villan i Landeck.

Intressant är också att exploateringschef Hans de Maré erkänner att priset för marken blev för lågt. Det ska jämföras med Tekniska nämndens ordförande Ronny Johannessen (M) som hävdar att kommunen fick "mycket bra betalt" av Paulsson.

Hela affären stinker av korruption och otillbörligt gynnande av enskild.

Tidigare: Lärdomar av fastighetssvindel; Bortskänkes: Attraktiv kommunal mark; De kan inte stava till bostadspolitik; ... och Lunds borgare bockar; Hyresrätter blev bostadsrätter

Länkat: SKD; SKD; SKD

Ganna ut – till varje pris

2011-12-14T20:22:00.007+01:00

Vi som i oktober trodde att humanismen hade segrat i fallet Ganna Chyzhevska var kanske lite för godtrogna mot regeringens avsikter. Vi borde fattat misstankar redan för en månad sedan när de borgerliga och Miljöpartiet röstade ner ett initiativ i riksdagen för att möjliggöra för människor i just Gannas situation att få stanna i Sverige. Regeringen vill nu till varje pris få ut den 91-åriga kvinnan ur landet.

Daniel Swedin sammanfattar i Aftonbladet kronologin de senaste två månaderna:

18 oktober 2011: Europadomstolen stoppar akut utvisningen av dementa, synskadade, hjärtsjuka Ganna Chyzhevska, en 91-åring som Sverige vill skicka till ett Ukraina där hon inte längre har någon släkt.

10 november 2011: Borgarna och Miljöpartiet stoppar ett utskottsinitiativ för att ändra migrationslagarna så att människor som Ganna kan få stanna i Sverige.

14 december 2011: Regeringen skriver ett 15 sidor långt dokument till Europadomstolen där man berättar hur rätt man gör som utvisar Ganna.

Regeringen försöker dessutom lägga över ansvaret på släktingar, som i humanismens namn "erbjuds följa med den gamla och vara med henne en månad och hjälpa henne att anpassa sig". Hur man nu tror att en 91-årig dement kvinna kan "anpassa sig...". Nu blir det alltså upp till släktingarna om de har samvete att lämna kvinnan i det för henne numera främmande landet. Fy fan!!

På Flyktingbloggen skriver Kalle Larsson att det är så här det brukar gå till när det ibland blir breda folkliga protester mot utvisningsärenden. Myndigheter och politiker backar ett halvt steg för att när sedan protesterna lagt sig ta två steg framåt och genomföra utvisningen och fler därtill.

Förutom att engagera sig i enskilda ärenden gäller det alltså att kämpa än hårdare för en omläggning till en mer human flyktingpolitik.

För allt vad vi håller dyrt och kärt:

Låt Ganna stanna!

Länkat: AB; SVT;

Vinsten är problemet

2011-12-13T10:28:00.011+01:00

Som förväntat försöker Carema nu rädda vad som räddas kan, allt för att få lov att fortsätta tjäna pengar på svensk äldreomsorg. Nu säger de att de fortsättningsvis kommer att betala skatt på sina vinster. Caremas uppoffring för att rädda ansiktet är dock begränsad, effekten på deras vinst är försumbar.

Även om skatteflykten i sig har varit stötande kvarstår huvudinvändningen mot Carema, Attendo med flera: Privata vinstintressen har inget i vården att göra (och för övrigt inte i skolan heller). Enda sättet för dessa vårdbolag att tjäna pengar är att omvandla de skattemedel som var avsedda för de äldres omvårdnad till vinst. Att detta regelmässigt sker genom att dra in på personal och andra resurser har med all önskvärd tydlighet visats under denna höst. Nu står de där med sina pudelögon och bedyrar att det aldrig ska ske igen...

Problemet är alltså vinsten - inte skatten.

* * * *

Uppdaterat måndag eftermiddag

Ibland överträffar verkligheten dikten. Sveriges television visar att moderatstyrda Stockholms stad anlitat en moderatanknuten PR-byrå för att putsa Caremas anseende efter höstens alla skandaler.

När skattemedel används på detta vis är det kanske inte så konstigt att Carema nu tycker att det är OK att betala skatt på en del av sin vinst.

* * * *

Uppdaterat 14 december

Statistiker på Socialstyrelsen underkänner de enkäter som regeringen hänvisar till för att påstå att allt står väl till i äldreomsorgen. Andelen som svarar är lågt, andelen som svarar själva är ännu lägre. Ofta fyller personalen på äldreboendena i enkäten åt de äldre. Samma typ av enkäter använder borgerliga politiker i Lund för att "bevisa" att de äldre som sålts bort till Carema är nöjda.

Tidigare: Kvar i Caremas bur

Länkat: SVT; SVT; SVT; SVT; SR; DN; DN; DN; DN; SVD; GP; GP; HD;

Inte ens immuniteten

2011-12-12T17:11:00.005+01:00

Till de allra mest osmakliga delarna av vårt statskick hör kungens immuniteten mot åtal. Enligt regeringsformen kan kungen i egenskap av statschef begå vilket brott som helst - allt ifrån rattfylleri till seriemord - utan att någon rättslig instans kan ingripa.

Justitieminister Beatrice Ask (M) är inte ens beredd att utreda ett avskaffande eller en begränsning av den kungliga straffimmuniteten. Riksdagsledamoten Lena Olsson (V), som ställt frågan till justitieminister, väljer dock att tolka in en öppning i svaret. Det är inte aktuellt att utreda immuniteten i nuläget, men kanske någon gång i framtiden, om opinionen så skulle kräva.

Att justitieministern själv skulle reagera mot att kungen står över lagen är naturligtvis för mycket begärt...

* * * *

Uppdaterat 2011-12-31

Under rubriken Kungen ska kunna åtalas tydliggör Eric Erfors idag i Expressen:

Motivet för att statschefer i dag har en viss åtalsimmunitet är att de ska kunna fullgöra sina politiska åtaganden; en slags försäkring mot att en åklagare inte missbrukar sin ställning i politiska syften. Så länge Jacques Chirac var president i Frankrike kunde han inte åtalas, men han fälldes nyligen i ett korruptionsmål.

Men detta argument för en begränsad åtalsimmunitet kan omöjligen gälla Sveriges statschef: han eller hon har ju avlövats all formell politisk makt.

Lena Olsson, vänsterpartistisk riksdagsledamot ställde nyligen en fråga i ä mnet till justitieminister Beatrice Ask. Olsson vill ha en utredning om att skrota åtalsförbude.

Beatrice Ask svarade inte bara nej utan drog till med en halvlögn om att frågan "har nyligen övervägts inom ramen för grundlagsutredningens översyn av regeringsformen."

Det stämmer inte. Monarkens juridiska frikort fick absolut inte utredas när utredningen tillsattes 2004 av Göran Persson. Varken socialdemokrater eller moderater ville riskera Torekovkompromissen.

Tidigare: Restips till kungafamiljen

Länkat: DN; SVD; GP; SKD; D;

Regiondirektören fick gå

2011-12-11T11:50:00.003+01:00

Så fick äntligen regiondirektör Sören Olofsson silkessnöret. Efter att ha drivit igenom den kritiserade fusionen mellan Karolinska och Huddinge sjukhus kallades Olofsson ner till Skåne 2007 för att genomtvinga den katastrofala sammanslagningen av sjukhusen i Malmö och Lund till SUS, Skånes universitetssjukhus.

Det byråkratiska monster som skapades började snart formulera egna agendor, och lanserade det ena mer skrämmande förslaget efter det andra, t.ex att flytta alla traumavård till Malmö. Ja, man lät vid några tillfällen läcka idéer, som på fullt allvar diskuterades i ledningsgruppen, att avveckla universitetssjukhuset i Lund. Med hjälp av konceptet härska genom att söndra reducerades sjukvårdsfrågorna till någon sorts ovärdig dragkamp mellan Malmö och Lund.

Vad värre är: Genom ovanifrån styrda omflyttningar och ”profileringar” lyckades man på kort tid slå sönder väl fungerande kliniker, det mest tragiska exemplet är ögonkliniken.

Det är naturligtvis lätt att skylla på Olofsson, men regiondirektören verkar på uppdrag av den politiska majoriteten i Region Skåne, bestående av de borgerliga och miljöpartiet. Dessa bär det fulla ansvaret för såväl tvångssammanslagningen som de nu pågående nedskärningarna inom skånsk sjukvård.

Huruvida sparkandet av Olofsson kan leda till något positivt eller ej kommer nu an på denna politiska majoritet. Med tanke på hur de agerat hittills är det svårt att vara allt för optimistisk. De saknar såväl visioner som politisk vilja att utveckla den skånska sjukvården. Deras styre börjar och slutar med nedskärningar och privatiseringar. Detta är antagligen orsaken till att de låtit Olofsson härja fritt, majoriteten har trott på honom så länge de har trott att han klarar av att spara in några kronor.

Ljuset i mörkret är att sjukvårdsanställda och allmänhet inte längre stillatigande accepterar detta ovärdig spel, med skånsk sjukvård som insats. Opinionsgruppen Rädda Universitetssjukhuset i Lund har utvecklats till ett brett, öppet och initiativrikt forum som till och med den arroganta regionledningen har svårt att negligera. Dess företrädare uppmanar idag Skånes politiker att åter ta makten över vårdbesluten.

Tidigare: Prata skånsk sjukvård

Länkat: SKD; SDS; SDS;

Skola + vinst = kasst!

2011-12-09T04:10:00.008+01:00

I SVT:s programserie Världens bästa skitskola granskas ett svensk skolväsende i förfall. Raset började ungefär samtidigt som den borgerliga friskolereformen 1992. Sedan dess har svenska skolelevers resultat blivit sämre och sämre samtidigt som de skattemedel som var tänkta till utbildning blev till miljardvinster hos skolkoncerner. En ökande andel av dessa koncerner ägs dessutom av skattefifflande riskkapitalbolag.

Eleverna och deras föräldrar ses som kunder som ska lockas med höga betyg och andra försäljningsargument. De kommunala skolor som inte vill eller kan sälja ut sig på detta sätt riskerar att läggas ner.

Det är beklämmande att Sverige som enda land i världen tillåter vinstintressen i skattefinansierad utbildning. Vad som är lika beklämmande är att det ännu bara finns ett parti, Vänsterpartiet med idag 5-6 procent av väljarsympatierna, som förmår att säga klart och tydligt nej till vinstintressen i skola, vård och omsorg.

Tidigare: Skolbarn byter ägare; Tyst i klassen; Elevpengen till Jersey; Skola, vinst och religion; Kvar i Caremas bur

Länkat: SVT; SVT; AB; AB; Ex; SR; DN; GP;

Global uppvärmning – det slutliga beviset

2011-12-03T11:14:00.001+01:00

Klimatförnekarna befinner sig som bekant på oordnad reträtt överallt. Nu har dessutom det slutliga beviset på den globala uppvärmningens alarmerande hastighet presenterats – pedagogiskt, iögonfallande och oemotsägligt...

Lärdomar av fastighetssvindel?

2011-12-02T12:48:00.002+01:00

Skånska Dagbladet går idag vidare med intervjuer med fyra lundapolitiker med anledning av Lunds kommuns skandalaffärer med Arne Paulsson.

Ronny Johannessen (M) försvarar affären genom att hävda att kommunen inte har något att göra med Paulssons vidareförsäljning och priset. Detta är naturligtvis en fullständigt korrupt ståndpunkt. Vems intressen företräder egentligen ordföranden i Tekniska nämnden?

Mats Helmfrid (M) har i alla fall vett att uttrycka bekymmer och att man framledes ska vara noga vid affärer med Paulsson. Bägge de moderata politikerna skyller ifrån sig genom att hänvisa till en sex år gammal avsiktsförklaring mellan kommunen och Paulsson. Men den har inte ett dugg med deras senare handläggning av ärendet att göra. Dels är den inte juridiskt bindande, dels talar den bara i allmänna ordalag om att bygga bostäder och arena på Klostergården. Intet nytt under den borgerliga himlen alltså.

Anders Almgren (S) verkar ha dragit viktiga lärdomar av affären. Dels borde alla avtal mellan kommunen och privata byggherrar vara villkorade, dels öppnar Almgren för alternativet att upplåta kommunal mark med tomträtt. Det senare innebär att kommunen fortsätter äga marken, vilket omöjliggör den typ av spekulation vi nu bevittnat och ger kommunen långsiktiga möjligheter att bestämma t.ex upplåtelseform, hyresrätt eller bostadsrätt.

Min egna åsikter får andra recensera, men min utgångspunkt är inte i första hand att kommunen borde tjänat mer pengar på försäljningen. Det centrala är att Lunds kommun struntar i sitt lagstadgade ansvar för en social bostadpolitik till förmån för affärer med oseriösa fastighetsbolag.

Tidigare: Bortskänkes: Attraktiv kommunal mark; De kan inte stava till bostadspolitik; ... och Lunds borgare bockar; Hyresrätter blev bostadsrätter

Prata skånsk sjukvård

2011-12-02T09:50:00.003+01:00

Ibland är det bra när de mest orealistiska planerna skrotas. Det rensar bordet och gör det möjligt att åter se nykter och klart. Hugskottet om att bygga ett nytt stort universitetssjukhus i Malmö-Lund-trakten tycks nu definitivt ha avförts från dagordningen.

Men krisen i den skånska sjukvården återstår att lösa. De senaste åren har den befunnit sig på ett sluttande plan med permanent underfinansiering, försämrad tillgänglighet och allt större brister i patientsäkerheten. Nu väntar nya rekordneddragningar och sparförslagen ser allt mer desperata ut. Förra månaden lanserades t.ex på fullt allvar förslag på remisstvång till akuten (- Jo, doktorn, jag planerar att bli överkörd av en lastbil nästa lördag strax efter lunch. Kan jag få en remiss till akuten?).

Den styrande majoriteten i Region Skåne har hittills gömt sig bakom en massa kvasilösningar. I stället för att utveckla har de skurit ner, byråkratiserat och privatiserat. Nu är det dags att prata skånsk sjukvård.

Nedan tre tunga förslag som kan tjäna som utgångspunkt för diskussion kring tre centrala problemområden.

Skrota Skånes universitetssjukhus, SUS. Sammanslagningen av sjukhusen i Malmö och Lund är en vårdpolitisk katastrof som bjudit in till rivalstrider och utarmning av personal och resurser i bägge städerna. Ge istället Malmö det moderna fullskaliga akutsjukhus som staden behöver, och återupprätta Lunds universitetssjukhus. Med dessa enkla grundförutsättningar bör även den pågående diskussionen om framtida lokalbehov underlättas betydligt.
Tillför omedelbart den skånska sjukvården en miljard kronor. Tre fjärdedelar av denna miljard behövs för att avvärja den pågående reella nedrustningen, en fjärdedel för att att utveckla verksamheten. En del tycks tro att man kan klara sjukvården genom omfördelning inom regionens budget, genom att spara på byråkrati och dylikt. Men med sådana åtgärder kommer man maximalt att klara 40-50 miljoner. Resten måste tas genom skatten. Med tanke på att skåningarna idag, genom skattesänkningarna, betalar 13 miljarder mindre i skatt än 2006 (allt annat lika) borde detta vara ett ganska lätt beslut.
Utveckla den offentligt drivna närsjukvården istället för att prioritera vinstdrivna vårdbolag. Nuvarande utformning av Hälsovalet leder till att nya privata vårdenheter startar i så kallat resursstarka områden, medan de vårdcentraler som hade behövt mest resurser utarmas och i några fall läggs ner.

Tidigare: Varför kris i sjukvården?

Länkat: SKD; SKD; SDS; SR;

Bortskänkes: Attraktiv kommunal mark

2011-11-30T18:28:00.006+01:00

Ibland häpnar man. I april 2011 sålde Lunds kommun ett detaljplaneklart område på Klostergårdens idrottsplats till Arne Paulsson för 89,3 miljoner kronor. I november 2011 säljer Arne Paulsson samma område till NCC och HSB för 276 miljoner kronor. Det är en dryg tredubbling av markpriset under ett halvår, ett halvår som annars utmärks av sjunkande fastighetspriser. Därtill säljer Paulsson fastigheten i form av tio avstyckade bolag, vilket gör att han helt kan undandra sig beskattning.

Lunds borgare är mer än lovligt blåögda, om de nu inte är köpta. Det finns en osund närhet mellan åtminstone två moderata nyckelpolitikers privata affärsverksamhet och Paulssons bolag. I april påstod tekniska nämndens ordförande Ronny Johannessen (M), som är en av dem som har personliga affärer ihop med Arne Paulsson, att kommunen får mycket bra betalt för marken på Klostergården. Det var Johannessens argument mot att ställa några som helst kommunala krav på hyresrätter eller bostäder för hemlösa bland de 425 lägenheterna.

Senare samma år är alltså plötsligt samma mark värd tre gånger så mycket. Undrar om Johannessen fortfarande hävdar att det var en bra affär för kommunen?

När frågan om försäljning av Klostergårdens idrottsplats behandlades av Lunds kommunstyrelse i april skedde följande: Först röstades ett gemensamt rödgrönt förslag att ställa krav på hyresrätter och bättre miljöbyggande ner av kommunstyrelsens borgerliga majoritet.

Därefter yrkade Tove Klette (FP) ja till fastighetsaffären med Paulsson, vilket stöddes av de borgerliga partierna, Socialdemokraterna och Miljöpartiet. De enda som var emot var Vänsterpartiet, för dagen förstärkt av DV som har en ersättarplats i kommunstyrelsen.

Vänsterpartiet har hela tiden varnat för att sälja mark till Paulsson, som tidigare glatt omvandlat hyresrätter till bostadsrätter trots bindande avtal med kommunen. Men de borgerliga i Lund har inga som helst betänkligheter. Här säljs kommunal mark ut till vrakpris utan att ställa några som helst krav. Det är inte bara att skänka bort lundabornas skattepengar, det är också ett svek mot allt vad social bostadspolitik heter.

* * * *

Uppdaterat 1 december

Idag förnekar Arne Paulsson i Sydsvenskan att han gjort en bra affär på Klostergården, samtidigt som han och alla andra forsätter hemlighålla försäljningpriserna. Men Skånska Dagbladet avslöjar genom dolda inspelningar Arne Paulssons dubbelspel och mörkning av försäljningen. Ulf Wallén, som är VD i Paulssons bolag, berättar om nödvändigheten att inför allmänheten ljuga om bolagets affärer. 2:58 in i klippet nämner Paulsson försäljningspriset, 6 500 kronor per kvadratmeter, för marken som han betalt 2 800 kronor för inklusive alla kostnader, samt att han tjänar 100 miljoner på att sälja vidare. Trots alla inblandades dementier om det höga priset: Den enda uppgift som finns är den som kommit ur hästens mun.

Skånskan visar också att den närliggande bostadsrättsföreningen blivit blåsta då kommunen sålt deras (!) mark till Arne Paulsson till underpris.

Tidigare: De kan inte stava till bostadspolitik; ... och Lunds borgare bockar; Hyresrätter blev bostadsrätter

Länkat: SKD; SKD; SKD; SKD; SKD;

Reinfeldts skräckregemente

2011-11-28T17:31:00.002+01:00

Moderaternas politiska förvandlingsnummer har hela tiden varit något av en fars, ett försök att framstå som något de inte är. Under täckmantel av "nya" moderater har i själva verket Reinfeldt som Borg lyckats med vad ingen annan borgerlig regeringen tidigare lyckats med - massiva omfördelningar av inkomster från personer med låga inkomster till höginkomsttagare, stora försämringar i de sociala skyddsnäten och en reell och varaktig minskning av resurserna till sjukvård, äldreomsorg och skola i nästan alla delar av landet.

Att den moderata fasaden är falsk avslöjas nu även inifrån. Tidigare riksdagsledamoten Ann-Marie Pålsson (M) från Lund beskriver i sin bok Knapptryckarkompaniet den moderata riksdagsgruppen som ett veritabelt skräckregemente. Partikulturen präglas av maktspråk och misstänksamhet. Den utåt lugne och lyssnande Fredrik Reinfeldt är inåt skoningslös, ja rent machiavellisk.

Som exempel nämner Ann-Marie Pålsson när den moderata riksdagsgruppen försökte hävda sin mening i samband med beslutet om FRA-lagen. Fredrik Reinfeldt bröt ner motståndet med följande ord till de folkvalda:

Vad tror ni att ni är? Ett remissorgan? Som får tycka vad ni vill? Ni är här för att genomföra regeringens politik och inget annat.

Det moderata dubbelspelet har de sjuka, arbetslösa och utförsäkrade fått känna på i åratal nu. Å ena sidan hycklande tal om välfärd och det nya arbetarpartiet. Å andra sidan tunga ingrepp mot välfärdens kärna, åtgärder som är så långt ifrån arbetarpartiernas centrala idé om solidaritet som man kan komma. Nu visas att detta har skett med hjälp av ett knapptryckarkompani av riksdagsledamöter, som skrämts till tystnad av en målinriktad högerregering.

Tidigare: Varför kris i sjukvården?

Länkat: SVT; DN; SVD; GP; AB; Ex; SKD;

Sju procent valde privat

2011-11-27T15:26:00.005+01:00

Endast sju procent har valt privata alternativ i Lunds hemvård. Färre än hundra av 1 400 hemvårsberättigade föredrar privata utförare. Av dessa hade Carema Care och Attendo Care ett 40-tal vardera, medan tre andra bolag, också de med verksamhet i flera kommuner, delade på resten.

Man kan privatisera äldreomsorg på olika sätt. Ett sätt, som blivit starkt uppmärksammat i media på senare tid, är genom konkurrensupphandling. Inte ens den mest inbitne borgerlige privatiseringsförespråkare skulle väl våga påstå att detta ökar valfriheten för de äldre. De som bor på ett äldreboende som konkurrensutsätts blir ju inte tillfrågade om de vill bli konkurrensutsatta eller ej - de är i själva verket den levande materia om vilken budgivningen sker, de följer med i köpet. Lunds kommun är i detta avseende inget undantag. Ingen som bor på de sex äldreboenden som numera drivs av Carema, eller deras anhöriga, har någonsin fått lov att yttra sig eller välja om de ville bli konkurrensutsatta.

Ett annat sätt att privatisera är att införa så kallade kundval i hemvården. Detta kan vid en första anblick se mer sympatiskt ut. Kommunen bedömer vårdbehov, certifierar utförare av tjänsterna, bestämmer prislistor, varefter den vårdbehövande kan välja utförare.

Det finns emellertid flera invändning mot att detta är så sympatiskt som det först ser ut. Alla undersökningar av äldres inställning och behov visar att det som de och deras anhöriga minst av allt vill, kan eller behöver är att välja mellan utförare. De vill kunna lita på att välfärdstjänsterna fungerar utan att behöva oroa sig för om de eventuellt råkar göra fel val, dra en nitlott. Praktiskt tagit ingen vårdbehövande har därtill någon vettig förhandsinformation om alternativen. Men de flesta borgerliga politiker tycks tro att detta är som när de själva väljer mellan Gucci eller Prada.

Det är väl det som siffrorna från Lund skvallrar om. Fyra år av borgerliga experiment visar att det inte är denna typ av val som de äldre vill göra. Kommunalrådet Tove Klette (FP) försöker släta över med att det det är ett gott betyg till den kommunala hemvården, men som valfrihetsreform är det ingenting annat än ett hejdundrande fiasko.

De anställda i dessa vårdbolag gör dock för det mesta allt de kan för att ge så god service och omvårdnad som möjligt. Men detta kolliderar obönhörligt med vårdbolagens vinstintressen. Tiderna är för snålt tilltagna, speciellt tiderna för att ta sig mellan lägenheterna, eftersom vårddistriktet för varje anställd blir så mycket större. I Lund finns det flera vittnesmål att Caremas och Attendos anställda på detta vis pressas mellan att ge god vård och att offra sin egen hälsa. I den mån de så kallade kunderna är nöjda får de anställda i stället betala priset.

Därtill finns det en direkt konflikt mellan å ena sidan kostnaden för att tillskapa denna form av valfrihet och å andra sidan de skattemedel som anslås för att skapa en god omvårdnad. Allt kostar ju: Certifiering av utförare, förändringar i hemvårdsdistrikt, längre körtider, transaktioner, information och kontroll. Detta är pengar som annars kunnat användas till fler timmar i vården och för att öka den faktiska valfriheten vad gäller servicens innehåll.

Så kallade kundval i hemvården minskar alltså i själva verket valfriheten för flertalet. För att ett litet fåtal, i Lunds fall sju procent, ska få möjligheten att välja mellan Carema och Attendo, så minskas kvalitén och valfriheten, för alla, vad gäller vårdens och servicens innehåll.

Kritik mot Carema censureras

2011-11-22T20:42:00.012+01:00

Lunds borgerliga kommunledning försöker hemlighålla kritiska röster mot Carema. Kritiken fick inte på några villkor bli känd för det kommunala pensionärsrådet.

I rådet sitter representanter för pensionärsorganisationerna samt politiska representanter. På mötet den 22 november uttryckte en representant för Pensionärernas Riksorganisation - PRO oro över vården hos Carema, som efter en konkurrensupphandling driver en tredjedel av Lunds äldreboenden.

Chefen för vård- och omsorgsförvaltningen, Seth Pettersson, sade att han hade stort förtroende för Carema i Lund, men berättade att han trots detta hade begärt in Caremas anställningsavtal för att kolla mot bemaningslistor. Pettersson har tidigare i pressen uttryck uppskattning över Caremas bonussystem, samma bonussystem som Carema nu efter tung kritik avskaffat. Tillsammans med Vård- och omsorgsnämndens ordförande Lars Johansson (M) hävdade Pettersson att det inte förekommit någon speciell kritik mot Carema i Lund.

Jag begärde då ordet och påpekade att Carema visat sig vara duktiga på att ljuga om just bemanningen och att det krävts omfattande grävande journalistik för att avslöja dem på den punkten på de skandaliserade boendena i stockholmstrakten.

För att visa att det visst finns kritik mot Caremas sätt att sköta Lunds äldreboenden ville jag läsa upp några rader ur ett brev som en anhörig skrivit till Vård- och omsorgsnämnden för två veckor sedan.

Detta blev för mycket för rådets ordföranden, Lars Bergwall (C), som avbröt mig efter någon mening. Bergwall förbjöd mig att inför pensionärsrådet referera eller läsa ur brevet med motiveringen att detta var ett "enskilt ärende" och att det inte fanns någon som kunde bemöta kritiken. Naturligtvis är alla ärenden enskilda, men brevet är en offentlig handling, en medborgares kritik av en lagstyrd verksamhet som kommunen har ansvar för. På samma sätt är alla avslöjandena av Caremas verksamhet runt om i landet den senaste månaden "enskilda ärenden". Dessutom har jag inhämtat medgivande från brevskrivaren att offentliggöra innehållet.

Eftersom jag inte fick lov att tala kände jag mig tvungen att lämna mötet. Pensionärsrådet i Lund ska tydligen till varje pris skyddas från den bild av verkligheten som inte stämmer överens med kommunledningens. Vittnesmål om vanvård hos Carema i Lund är inget som ska komma till allmän kännedom, den som försöker tala blir nedtystad av kommunstyrelsens representant.

På torsdag (24/11) är det kommunfullmäktigemöte. Då lämnar jag in en enkel fråga till Vård- och omsorgsnämndens moderate ordförande med följande lydelse:

De senaste veckorna har vanvård rapporterats från flera av Caremas äldreboenden i landet. En företagskultur som konsekvent sätter vinstmaximering framför de äldres behov har avslöjats. Brev från anhöriga vittnar om liknande förhållanden i Lund.

Anser du att det är försvarbart att en tredjedel av Lunds äldreboenden drivs av riskkapitalbolag?

Undrar om de tänker låta mig tala då?

* * * *

Uppdaterat 24 november

Vård- och omsorgsnämndens ordförande Lars Johansson (M) meddelar att han inte kommer att närvara på kvällens kommunfullmäktige och därför inte kan besvara min fråga (se ovan).

Lars Bergwalls (C) bortförklaringar i dagens tidningar är bara pinsamma (se Skånskan och Sydsvenskan). Det rör sig inte om ett enskilt klagomålsärende utan om ett brev från en anhörig, ställt till Vård- och omsorgsnämndens ledamöter, som påvisar underbemanning och stora brister i vården hos ett av Caremas boenden i Lund. Med Bergwalls logik är all kritik från vårdtagare, anhöriga och personal "enskilda ärenden" som inte får lov att diskuteras.

Skon klämmer naturligtvis någon annanstans hos Bergwall och hans borgerliga kolleger. De har framtvingat privatiseringarna i hård strid mot den rödgröna oppositionen i Lund. För dem handlar det om ideologi, de tycker om privata vinstintressen i vården. Därför har de satt sin politiska heder i pant hos riskkapitalbolagen. Kritik mot dessa måste därför till varje pris tystas ner eller förringas.

Till sist: Läs Bo Rothsteins vidräkning med den spelade förvåning som privatiseringsivrarna nu uppvisar. Detta är vad forskningen varnat för hela tiden. Möjligheten att genom kontrakt styra upp kvalitén i vintsdriven vård och skola är obefintlig.

Tidigare: Vanvård hos Carema i Lund; Kvar i Caremas bur; Lunds borgare älskar Carema

Länkat: SVT; SR; DN; DN; DN; DN; SVD; SVD; SKD; NSK; GP;

Kvar i Caremas bur

2011-11-20T11:08:00.004+01:00


För billig och enkel förvaring... Design: Ruffa Rövardotter, Svenskbladet.

De borgerliga politikerna har i den pågående äldreomsorgsskandalen koncentrerat sig på en enda sak, nämligen att försöka rädda sina egna ansikten. Detta är ingen enkel uppgift, eftersom deras enda bidrag till välfärden varit just det som alla nu kritiserar: Att öppna dörren på vid gavel för privatisering och vinstintressen. Det de föreslår nu är enbart kosmetiska förändringar: En utredning som eventuellt kommer att minska skattesmitningen, en önskan om hårdare kontroll av koncernernas sätt att behandla de äldre...

Alla vet att dessa åtgärder inte kommer att betyda något, vilket vänstern tydligt påpekat. Därför är den övriga oppositionens tystnad desto mer anmärkningsvärd. Att Miljöpartiet har svårt att förstå problematiken med vinstdriven äldreomsorg kanske kan vara förståeligt, de tycks fortfarande leva i tron att de privata aktörerna egentligen är små gulliga kooperativ som besjälas av människokärlek och oegennytta. Men de har hela tiden vetat att om en kommun väljer att konkurrensutsätta sina äldreboenden är det kallt stål som gäller. De internationella vårdkoncernerna, som fullständigt dominerar denna låtsasmarknad, kan aldrig väljas bort eftersom Lagen om offentlig upphandling styr. Även om kommunen skulle få in ett intressant anbud från t.ex ett personalkooperativ eller en godsint lokal entreprenör kan detta nästan aldrig väljas eftersom riskkapitalbolagens anbud är billigare och/eller förmår beskriva den efterfrågade kvalitén på ett bättre sätt. De är proffs på att i ord beskriva en verksamhet som de inte har för avsikt att leva upp till.

Desto mer märklig är Socialdemokraternas vacklan. Den senaste tidens avslöjanden borde leda till en enkel och klargörande slutsats: Privata vinstintressen har inget i vården av våra äldre att göra. I stället koncentrerar de sig omväxlande på kvasiduskussioner och rent käbbel, blandat med oförståeliga inviter till de borgerliga om breda uppgörelser om äldreomorgen. Deras huvudkrav tycks vara en översyn av hur man kan kräva att vårdkoncernerna återinvesterar vinsten i verksamheten. Inkonsekvensen är lysande: Hur kan man acceptera vinstdrivande bolag om de inte får lov att plocka ut någon vinst? I SVD idag ger Tommy Waidelich och Lena Hallengren också beröm till Anders Borg för översynen av skattereglerna, men tycker att det borde gå lite snabbare.

I Lunds kommun har de borgerliga valt att konkurrensutsätta en tredjedel av äldreboendena. Dessa enheter drivs av Carema Care och till skillnad från i riket har S och MP i Lund ingenting att skämmas för. De har tillsammans med Vänsterpartiet motsatt sig utförsäljningen av äldreomsorgen.

Det första Carema gjorde när de vunnit anbudsupphandlingen i Lund 2008 var att skära ner personalen med mellan 20 och 30 procent på de sex äldreboenden de ropat in. Kvarvarande personal fick dessutom extra arbetsuppgifter med tvättning och annat, vilket rejält minskade deras tid för vård och omsorg. Ganska snart började rapporterna om missförhållanden strömma in. Brev från anhöriga påvisar vanvård. När Caremas ”kunder” i Lund vädjar om att få lov att gå på toaletten nekas de med hänvisning till att de har blöja. Utevistelse och aktivitet är uteslutna på grund av låg bemaning. Rullstolsbundna förs i säng 18.30 för att inte få lov att komma ur sängen förrän 10.30 dagen efter.

De borgerliga sitter kvar i Caremas bur. Socialdemokraterna och Miljöpartiet bör snarast försöka ta sig ur den. Privata vinstintressen har inget i vården av våra äldre att göra. Återta äldreomsorgen i offentlig regi.

Tidigare: Vanvård hos Carema i Lund; Varför förmår bara vänstern?

Länkat: SVD; DN; GP; SKD;

Varför förmår bara vänstern?

2011-11-15T14:01:00.006+01:00

Titta på uppställning ovan, och finn sju fel.

Sju av riksdagens åtta partier förmår inte att dra den enda anständiga slutsatsen av de skrämmande erfarenheterna av vård som drivs av riskkapitalbolag. Däremot är jag övertygad om att Aftonbladets läsare i detta fallet är ganska representativa för svenskarnas upfattning. Av över 42 000 (!) som röstat ville alltså 92,9 procent befria svensk vård och omsorg från dess bolag, endast 5,2 procent ville ha dem kvar.

Att regeringspartierna inte tvekar att försvara Carema och Attendo förvånar inte. Det är dessa fyra partier som tvingat fram privatisering och vinstmaximering inom vården. De kände till den bristande kvaliten inom den privata vården redan 2008, men gjorde ingenting. De går nu vidare på detta spår. En majoritet av landets kommuner har ju ännu inte bjudit in riskkapitalbolagen att ta över. Från och med 2014 planerar de borgerliga en lagändring som tvingar även dessa att privatisera.

Men att Socialdemokraterna och Miljöpartiet anser att vinstmaximering och omsorg om våra äldre går att förena är fullständigt obegripligt. Amerikanska forskningsresultat visar att den kontrollorganisation som skulle krävas för att säkra en god vårdkvalitet hos riskkapitalbolagen är gigantisk. Med rätta raljerar Lena Melin i Aftonbladet om gryningsräder mot äldrehemmen.

Caremas VD meddelade idag att de "vill stå för något nytt inom svenska äldreomsorg". Jo tack, det har de redan lyckats göra.

Heder åt Vänsterpartiet, som hela tiden förmått att stå fast vid en rak och ärlig linje: Privata vinstintressen har inte i vård och omsorg att göra. Men varför förmår bara vänstern?

PS. Säg upp avtalet med Carema, opinionsmöte om äldreomsorgen. Är du i lundatrakten lördag 19 november? Kom då till Mårtenstorget 12.00.

Tidigare: Vanvård hos Carema i Lund

Länkat: AB; AB; AB; SVT; SVT; SVT; SVT; SVT; DN; DN; DN; DN; DN; SVD; SVD; SVD; SVD; SVD; SVD; GP; HD; SKD; NSK; Ex;

Okunnighet som dygd

2011-11-15T08:27:00.001+01:00

Ibland förundras man över okunnigheten bland borgerliga politiker. Det skulle vara mig fjärran att fördöma okunnighet i sig, men här handlar det om människor som innehar maktpositioner och som gör sin egen okunnighet till en dygd.

I ett inlägg under Aktuella frågor i Sydsvenskan visar kommunalrådet Andreas Schönström (S) att Malmö kommun måste gå in med tunga arbetsmarknadspolitiska insatser eftersom regeringen sviker. Schönström påpekar också att Moderaterna i Malmö motsätter sig dessa åtgärder för utbildning och arbete. Eftersom de inte har några andra åtgärder att föreslå istället drar Schönström den ganska rimliga slutsatsen att Moderaterna i Malmö saknar jobbpolitik.

Två ledande Malmömoderater, Anja Sonesson och Håkan Fäldt svarade igår med att försöka mästra med en Epa-variant av nationalekonomiskt ABC, som de därtill inte behärskar.

I dagens SDS svarar jag dem:

Hade det inte varit för den mästrande tonen hade jag nog inte reagerat. Det är en mänsklig rättighet att inte ha järnkoll på alla ekonomiska samband, även för högt uppsatta moderater i Malmö kommun. Men när Anja Sonesson (M) och Håkan Fäldt (M) beskyller sina politiska motståndare för ”total avsaknad av förståelse för ekonomiska mekanismer” och samtidigt själva har missförstått just dessa mekanismer måste detta trots allt påpekas.

Regeringens skattesänkningar påstås ha skapat fler jobb. Sonesson och Fäldt förklarar mekanismen bakom detta på följande enkla sätt:

Löntagaren får mer pengar i plånboken att konsumera för. Den ökade köpkraften och efterfrågan skapar jobb.

Problemet är att det finns en alternativ användning av dessa pengar, till exempel att anställa fler sjukvårdsbiträden på Skånes universitetssjukhus eller fler lärare i skolan, vilket ger en garanterad och reell ökning av antalet jobb i förhållande till insatsen. Att stimulera privat konsumtion genom sänkning av inkomstskatten ger däremot ett betydande läckage. Ingen vet ju om löntagaren väljer att åka till Maldiverna för pengarna eller kanske spara dem, istället för att konsumera dem här och nu.

Finansminister Anders Borg (M) är till skillnad från Sonesson och Fäldt medveten om detta. Argumentationen från Borgs och hans ekonomiska rådgivares sida är betydligt mer raffinerad:

Sänkt inkomstskatt utgör ett incitament för fler att söka arbete och för dem som redan jobbar att försöka öka sin arbetstid. När utbudet av arbetskraft på detta sätt ökar tenderar lönerna att falla, vilket gör det billigare att anställa, vilket skapar fler jobb.

Huruvida det verkligen är detta som skett i Sverige de senaste fyra åren återstår att bevisa.

Tidigare: Systemskiftet fortsätter; Varför kris i sjukvården?

Mustasch - ej förhandlingsbart

2011-11-13T23:23:00.007+01:00

Under veckan som gått har Sydsvenskan ägnat sig åt att analysera mustascher. Anledningen är illustratören Maria Esaiassons nyutkomna bok Mustaschguiden för små och stora barn.

I papperstidningen inbjuds läsarna att gissa på fem mustascher med lundaanknytning. Förutom min egen stråfyllda överläpp syns Anders Janssons (som Starke man), Timbuktus, Fredrik Tersmedens och Martin Perssons.

I artikeln diskuteras hur pass inne mustasch är. Håller den rent utav på att få en renässans? Tveksamt, men jag ser mig själv i detta avseende som tidlös. Från det att moppefjunstadiet var passerat har den suttit där, oavsett politiska konjunkturer och omvärldens synpunkter. Ibland har den stått under attack från politiska motståndare, främst min gamle opponent Gösta John Bredberg (FP) som i insändardebatter brukade avsluta med formuleringar som 'Mats Olsson bör nog gå hem och vaxa mustaschen'.

I nätupplagan ställs frågan: - Porris, tysk eller tandborste? Men jag tror inte min passar in någonstans där. Finns det inget fint namn för oborstat yvigt grå?

Däremot kände jag mig hedrad av sällskapet - Chaplin, Timbuktu och Mercury går ju inte av för hackor. Men jag har blivit grymt besviken på Juholts förhållande till sin mustasch. Redan samma vecka som det stod klart att han skulle bli ny S-ordförande antydde han nämligen att den var förhandlingsbar, att ett löfte om avrakning kunde tänkas ges i utbyte mot något, t.ex valseger 2014.

Något sådant skulle jag aldrig nedlåta mig till!

Länkat: SDS

Vanvård hos Carema i Lund

2011-11-13T09:06:00.019+01:00

Från Caremas hemsida

Den senaste veckans avslöjanden av Carema har onekligen rört om i myrboet. Carema har nu över 150 anmälningar på sig. Regeringen har låtit riskkapitalbolagen ohämmat bre ut sig inom vård, omsorg och skola. Äldreminister Maria Larsson (KD) skyller vanvården på personalen. Andra regeringsrepresentanter pratar om att försöka täppa till några hål i skattelagstiftningen. Men den självklara slutsatsen vägrar de dra: Vinstdrivande företag har inte i välfärdssektorn att göra.

Jag har fått ta del av ett brev som ytterligare belyser förhållandena hos Carema, som numera driver en tredjedel av Lunds äldreboenden. Det är skrivet av Monica Lombard, som har sin mor på Nibblegården. Hon skrev brevet den 7 november, dagen efter SVTs avslöjande reportage, och det är adresserat till Vård- och omsorgsnämnden i Lund. Med Monicas tillstånd publicerar jag delar av brevet nedan.

Det är en skam att Lunds politiker har låtit Carema upphandla äldreomsorgen på Nibblegården. [...] Vid informationsmötet utlovades Den goda dagen för de boende eller kunderna, som Caremas verksamhetschef så cyniskt kallar dem. Respekten för individen och tryggheten skulle vara vägledande stjärnor dygnet runt. Daglig aktivitet, daglig utevistelse, gymnastik, god och näringsriktig mat skulle utgöra en del av Den goda dagen. Kundens valfrihet skulle vara vägledande för personalens bemötande.

Då ett anhörigråd skulle bildas anmälde jag mitt intresse och var närvarande vid några av dessa möten. [...] Detta råd visade sig endast handla om huruvida kunderna skulle ha gult eller grönt papper vid aktiviteten men då jag ville diskutera bemaning och personalschema osv blev jag avvisad av verksamhetschefen. Detta var ingenting som vi anhöriga skulle lägga oss i. Carema har en ytterst auktoritär styrning med chef på chef som gör att jag som anhörig inte kan prata fritt med personal. Jag har fått vetskap av personal att det finns ett angiverisystem, där du som personal måste ange kolleger om du ser något som strider mot Caremas s k policy.

Vid min vistelse på Nibblegården kan jag inte annat än beklaga, respekten för kunderna (?) är obefintlig, många kunder sitter och skriker på hjälp, men ingen kommer. De boende dvs kunderna sitter till bords fem kvart innan middagen serveras och körs därefter in på sina respektive rum. [...] Min Mor sitter och stirrar in i ett akvarium hela sin vakna tid. Hon ber timma efter timma om att få gå på toaletten, men ingen lyssnar och det händer aldrig att hennes krav tillgodoses.

De säger till henne att hon har blöja. Detta är djupt kränkande för henne, som alltid skött sin hygien perfekt. Var finns kundens valfrihet här? Ingen utevistelse, vilket är en omöjlighet eftersom personalstyrkan består av 2 personer och de måste alltid vara 2 på rummet hos kunderna, så hur ska de kunna uppfylla löftet om daglig utevistelse. Ingen daglig aktivitet, ingen sjukgymnastik, vilket vi bett om ett flertal gånger.

Det händer inte så sällan att de boende sitter ensamma i dagrummet, då placerade framför TV:n eller vid borden i ständig väntan. Jag har sett boende falla omkull eftersom tillsynen varit obefintlig.

Min Mor sitter i rullstol. Ofta kommer Mor inte upp förrän vid 10.30 och har då legat i säng sedan 18.30 kvällen innan. Detta kan inte vara bra ur hälsosynpunkt. Jag har försökt ta upp detta med sjuksköterskan. Jag minns ej hur bemanningen ska se ut vad beträffar sjuksköterskor, men det finns bara en, som sällan är anträffbar. Det är oklart hur många utöver de 28 kunderna som hon ska ta hand om. Det går ej att som anhörig få svar, öppenhheten är obefintlig. [...]

Ofta larmar de boende, som kan använda larmet, men jag ser inte att någon reagerar och då jag ställt frågan har jag fått som svar att de vill inget utan sitter bara och trycker på larmet. Detta på tal om trygghet och respekt. [...]

Jag har försökt bringa klarhet i personaltäthet och bemaning men får inga svar och det är ytterst viktigt att jag som anhörig får veta detta. Dessutom har jag haft synpunkter på de scheman som personalen arbetar utifrån, där dagar på 12 timmar inte varit ovanliga. [...]

Den person som arbetade som gruppchef har slutat i veckan beroende på att hon inte anser att hon längre kan moraliskt stanna kvar, kände attt hon inte kunde utföra sitt arbete på ett för henne etiskt försvarbart sätt. [...]

Inför den granskning som gjordes av SVT och sändes igår, fick vi anhöriga oss tillsänt ett brev, där verksamhetschefen efterfrågade våra synpunkter. Som jag tidigare skrev har jag försökt i två års tid framföra synpunkter och missnöje. [...]

För närvarande har min Mor ingen kontaktperson och har inte haft någon sådan på ett år. Inget vårdplaneringsmöte har ägt rum och nu har den person som som skulle utgöra hennes kontaktperson slutat av etiska skäl. [...]

Av rädsla för repressalier gentemot min Mor har jag ej gått vidare med min kritik, men efter gårdagens program inser jag att jag inte är ensam om att ha noterat de missförhållanden som råder inom Caremas verksamhet, där vårdkvalitén får ge vika för ständigt ökande vinster.

Stämmer detta med hur Lunds kommun vill att våra äldre ska ha det? Jag hoppas innerligt inte det och kräver ett svar kring hur verksamheten har följts upp.

Till saken hör att Nibblegården var det första äldreboendet som de borgerliga sålde ut till ett riskkapitalbolag. Detta bolag, Attendo Care, tvingades att betala skadestånd till Lunds kommun 2008 för vanvård av de äldre på Nibblegården. Lunds borgares lärdom av detta var att låta ett annat riskkapitalbolag ta över vården av de äldre på Nibblegården...

Finns det något mer att tillägga efter detta? Jo, två saker:

1. För att skylla ifrån påpekar nu borgerliga politiker att allt minsann inte alltid står rätt till på alla kommunala äldreboenden. Självklart är det så. Detta kan t.ex. bero på otillräckliga kommunala anslag, bristande rutiner eller omotiverad personal. Men den stora skillnaden är att det aldrig beror på en medveten och systematisk företagsstrategi, i vilken vinstmaximering sätts före de äldres behov. Dessutom finns det möjlighet att kräva demokratisk insyn och kontroll i en kommunal förvaltning, men inte i ett privat företag.

2. Nu säger cheferna på Carema att allt var ett misstag och att allt ska rättas till igen. Men vad hjälper det att några bonusar dras in. Skenheligt lismande ber de om nytt förtroende. Ge dem inte det. Återigen: Privata vinstintressen har inget i vården av våra äldre att göra.

Tidigare: Lunds borgare älskar Carema

Länkat: SVT; SVT; SVT; SVT; DN; DN; DN; DN; DN; SVD; SVD; SVD; SVD; SVD; SKD; SKD; NSK; HD; HD; D; AB; AB; AB; AB; Ex; Ex

Lunds borgare älskar Carema

2011-11-09T07:38:00.012+01:00

I Lunds kommun har de borgerliga valt att konkurrensutsätta en tredjedel av äldreboendena, och dessa enheter drivs av Carema Care. Det första Carema gjorde när de vunnit anbudsupphandlingen 2008 var att skära ner personalen med 20-30 procent. Kvarvarande personal fick dessutom extra arbetsuppgifter med tvättning och annat, vilket rejält minskade deras tid för vård och omsorg

Vänstern tillsammans med den övriga rödgröna oppositionen protesterade. Ganska snart började rapporterna om missförhållanden strömma in (se länkar till mina tidigare blogginlägg om detta nedan). De rödgröna krävde redan 2009 att Caremas verksamhet i Lund skulle granskas. De borgerliga, med kommunalrådet Tove Klette (FP) och nämndsordförande Lars Johansson (M) i spetsen, har hela tiden försvarat Carema. Kritik från anhöriga och personal har de viftat bort eller besvarat med en axelryckning.

För några år sedan hävdade borgarna att de ville konkurrensutsätta för att spara pengar till kommunen. Nu säger de att det inte alls handlar om pengar utan att de konkurrensutsätter för principens skull. Lika mycket som de ogillar demokratiskt styrd kommunal välfärd älskar de Carema eftersom Carema står för det som de gillar mest av allt: Privatisering. De ser helt enkelt privatisering som liktydigt med kvalitet.

Istället för att oroas över rapporterna om vanvård har Lunds borgare precis beslutat att bjuda in Carema och vilka företag som helst att utmana Lunds kommun och lägga anbud på den äldreomsorg som ännu finns kvar i kommunal regi.

Själv skäms jag av att leva i en kommun som återupptagit en av 1800-talets metoder för fattigvårdspolitik: Auktionera ut de som inte kan ta hand om sig själva till lägstbjudande. För vad är konkurrensupphandling, om inte just detta? Redan på 1800-talet hände det att man skrev in meningslösa garantier mot vanvård i avtalen mellan kommunen och den privata utföraren. Carema har idag visat att de inte skyr några medel för att komma runt sådana avtal, allt i syfte att maximera vinsten.

Förra året krävde Vänsterpartiet Lund att avtalet med Carema skulle sägas upp och att Lund omedelbart skulle återta äldreomsorgen i kommunal regi. Idag lämnade jag tillsammans med den övriga rödgröna oppositionen in nedanstående skrivelse till kommunstyrelsen.

Förhållandena inom vårdkoncernen Carema har nu uppmärksammats i bland annat SVT. En alarmerande bild av missförhållanden och vanvård träder fram: Konstant underbemanning, bristande tillsyn, upprepade fallskador, liggsår, undermålig hygien och sanitet, avmagring, apati och överdödlighet.

Det visar sig att det inom Carema finns en företagskultur som sätter kostnadsnedskärningar och vinst för kvalitet i omsorgen. Genom bonus- och delägarprogram har Caremas chefer själva blivit riskkapitalister. Människor som arbetar i och kring Carema Care vittnar om att företaget är mycket duktigt på att hitta kryphål i avtal och kontrakt. De jobbar hela tiden med dubbla budskap – utåt talar man om vårdkvalitet, inåt bara om att kapa kostnader. På boenden där en stor del av de äldre inte kommer ur sängarna förrän efter elva på förmiddagen talar man utåt om ”individuell vårdplanering” och att man arbetar med konceptet ”Den goda dagen”.

Gentemot kommunerna har Carema systematiskt bluffat med personallistorna för att låta påskina att de haft bättre bemanning på boendena än som varit verkligheten. På samma sätt har de svindlat bort med kommunen avtalad utbildning av personalen, Carema har helt enkelt rapporterat utbildningsdagar som aldrig ägt rum. I samband med skandalen på Koppargården i Vällingby har chefer på tre olika nivåer inom Carema varit inblandade i bedrägeriet.

Som en direkt följd av vanskötseln av de äldre planerar nu Socialstyrelsen att inspektera och granska hur enskilda kommuner säkerställer kvaliteten på Caremas äldreboenden. I Lunds kommun drivs en tredjedel av äldreomsorgen av Carema. Vi har ingen anledning att utgå ifrån att deras avtal med Lunds kommun ger några garantier att missförhållanden inte förekommer inom deras verksamhet här.

Därför föreslår vi att kommunstyrelsen skyndsamt tar initiativ till en genomgripande kontroll av hela Carema Cares verksamhet i Lund. Vi vill också att Lunds kommun tar kontakt med samtliga brukare och anhöriga inom verksamheten för att få deras bild av kvaliteten hos Carema.

Lunds Vård- och omsorgsförvaltning säger nu att de avser att kontrollera Caremas verksamhet i Lund. Inte en dag för tidigt, men omsorgsforskningen i USA visar att enda sättet att säkerställa kvaliten i riskkapitalbolagens äldreomsorg är att bygga upp en omfattande och ständigt vaksam kontrollapparat. Borgarnas kärlek till Carema har skapat en likadan situation i Lund och flera andra kommuner. Naturligtvis vore det enda anständiga att återta äldreomsorgen från riskkapitalbolagen.

* * * *

Uppdaterat 11 november

Alla chefer på Caremas äldreboenden i Lund har erbjudits bonus i form av en extra månadslön, i deras fall cirka 40 000 kronor, det rapporterar SDS. Under veckan har Caremas sagt att de slopar bonus- och delägarprogrammen för cheferna. Undrar om de chefer som redan är delägare, däribland regionchefen för södra Sverige, kommer att sälja eller behålla sina andelar? I övrigt har tidningarna rapporterat vanvård från en rad av Caremas verksamheter i Sverige, bland annat rapporterar DN en förnedrande jakt på kostnader genom att väga (!) blöjor för att kolla om de är tillräckligt nedkissade för att behöva bytas.

Tidigare: Vänstern varnar för vanvård; Äldre mot privatisering; Från Carema; De allra yngsta och de allra äldsta

Länkat: SVT; SVT; SVT; SVT; DN; DN; DN; SVD; SVD; GP; GP; SKD; SKD; SDS; D; HD; HD; D; AB; AB; E24; Ex; LO-T;

När barn nekas vård

2011-11-04T09:17:00.005+01:00

Varje vecka tvingas barnintensiven i Lund neka barn vård. Idag finns det ingen patientsäkerhet för de yngsta.

Detta visar en internutredning som universitetssjukhuset har gjort. Katarina Hanséus, som är chef för barnkliniken föreslår att antalet intensivvårdsplatser ökas från åtta till elva så att barnen ska kunna få den vård som krävs.

Till saken hör att sedan flera år tillbaka står dessa tre platser färdigutrustade, men på grund av brist på anslag kan de inte tas i bruk. Men den politiska majoriteten i Region Skåne, bestående av de borgerliga och miljöpartiet, vägrar ta ansvar för detta. Istället har de precis beslutat om nya drakoniska nedskärningar riktade mot den skånska sjukvården. Sammanlagt 700 miljoner ska sparas in till nästa år.

De styrande vägrar se eller erkänna sambandet mellan sina egna handlingar och utfallet. När barn dör på grund av brist på personal och resurser svarar ansvariga politiker med att förneka att detta överhuvudtaget kan ha något med brist på personal och resurser att göra.

De borgerliga har vunnit val genom jobbskatteavdrag och andra skattelättnader. Genom regeringens skattesänkningar betalar skåningarna cirka 13 miljarder mindre i skatt i år jämfört med vad de gjorde 2006 (allt annat lika). Borgarna har vädjat till den lägsta av mänskliga instinkter: Den småskurna egoismen, den egna plånboken för dem som har arbete och tryggad försörjning. Men de har samtidigt låtit påskina att detta inte ska drabba sjukvård och välfärdspolitik, och tyvärr har allt för många trott på detta.

Men när barn nekas vård borde det vara uppenbart för alla att ekvationen inte går ihop. Nu har det gått för långt. Det är dags för ett folkligt uppror i Skåne - mot nedskärningarna inom sjukvården.

Tidigare: Sjukvårdspolitiker (M) vägrar ta ansvar; Varför kris i sjukvården?

Länkat: SKD; SKD; NSK; LT

Vi och skuldkrisen

2011-10-27T11:55:00.003+02:00

Hur ska euroländernas skuldkris lösas? I debatten har vänstern påpekat tre saker, att euron är en viktig del av problemet, att det krävs stramare tyglar för bankerna samt att svenska skattebetalare inte ska rädda europeiska banker som exponerat sig för stora risker. Allt detta är förvisso rätt och riktigt, men jag tycker samtidigt att vi blir svaret skyldiga vad gäller de akuta åtgärderna. Är verkligen statliga garantier för andra länders betalningsförmåga önskvärt eller nödvändigt? De länder som står för garantierna har ju egna skulder och är lika utlämnade åt kreditorernas riskbedömning som Grekland. Systemet som skapats är instabilt och osäkerheten sprider redan ekonomisk turbulens över Europa, inklusive Sverige.

Kritiken bör riktas mot eurosystemets kärna, Europeiska centralbankens funktion. Faktum är att det finns en uppenbar lösning på den akuta skuldkrisen, en lösning som euroländerna vägrar att ens diskutera. Europeiska centralbanken borde göra det som varje nationell centralbank skulle göra i en sådan situation: Trycka mer pengar.

Paul Krugman har påpekat att länder som Storbritannien, Japan och USA, som har stora skulder och underskott, ändå fortsättningsvis har möjlighet att låna till låga räntor. Vad är deras hemlighet? Svaret är att de behållit sina egna valutor. Långivare vet att länderna när som helst kan finansiera sina underskott genom att öka mängden pengar i omlopp. Trycket skulle naturligtvis lätta dramatiskt om Europeiska centralbanken på samma sätt kunde vara yttersta garant för euroländernas skulder.

Skulle inte detta skulle orsaka inflation? Antagligen inte, enligt Krugman. Att trycka mer pengar är inte inflationsdrivande när ekonomin präglas av recess. Dessutom behöver Europa faktiskt en något högre total inflation, nuvarande nivåer låser fast södra Europa i fortsatt hög arbetslöshet och gör det svårare att betala tillbaks några lån.

Under influens av nyliberala ekonomer skapades EMU helt och hållet för att bekämpa inflation, en inflation som inte finns. Följaktligen är Europeiska centralbanken inte skapad för att hjälpa länderna att komma ur depressioner och skuldkriser. Men Krugman menar att ett gäng duktiga advokater säkert kunde hitta ett sätt att kringå statuterna, bara den politiska viljan hade funnits...

Länkat: SVT; SR; SR; DN; DN; SVD; SVD; GP; AB; SKD;

Med Kapellet på Mårtenstorget

2011-10-22T22:41:00.002+02:00

Tre lördagar i oktober framträder Röda Kapellet och jag på Mårtenstorget. Oktobersol, härligt blås och betraktelser om politik i Lund och världen. Det har blivit mycket om solidaritet kontra egosim, ett ganska enkelt och handfast budskap som berör...

Därtill denna kärleksfulla hyllning till Lund. Denna lördag sjöng jag nästan rent.

Skam på torra land

2011-10-22T19:21:00.020+02:00

När inte historien passar är det bara att skriva om den. Så resonerar moderaterna, som på årets partistämma utnämner sig själva till historiska förkämpar för rösträtt, jämställdhet, rättvisa och mot apartheid.

Skam går på torra land när de i sitt program skriver:

Kampen för rättvisa har också historiskt varit en stark drivkraft för rösträtt, mot apartheid, för jämställdhet, mot diskriminering och för rättsstat. För Moderaterna är rättviseperspektivet ständigt närvarande.

Problemet är att det är precis tvärtom. För moderaterna har rättviseperspektivet varit ständigt frånvarande. De har genom historien motsatt sig alla reformer som syftat till rättvisa och jämställdhet, all lagstiftning som gett trygghet och elementära mänskliga rättigheter för andra än adel och borgerskap. Det är samma höger nu som då. På partistämman förmådde de inte välja in en endaste person med invandrarbakgrund i sin partistyrelse. De vägrar fortsatt att lagstifta om partibidrag. De säger sig värna välfärden samtidigt som de monterar ner den, privatiserar den och drar undan dess ekonomiska bas.

En liten punktlista över partiets historiska bedrifter kan kanske hjälp till att friska upp minnet för Reinfeldt och Borg:

1904–1918: Nej till allmän rösträtt
1916: Nej till allmän olycksförsäkring i arbetet
1919: Nej till åtta timmars arbetsdag
1919: Nej till kvinnlig rösträtt
1923: Nej till åtta timmars arbetsdag
1923: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige
1927: Nej till folkskolereform
1931: Nej til sjukkassan
1934: Nej till a–kassa
1935: Nej till höjda folkpensioner
1938: Nej till två veckors semester
1941: Nej till sänkt rösträttsålder
1946: Nej till fria skolmåltider
1946: Nej till allmän sjukvårdsförsäkring
1947: Nej till allmänna barnbidrag
1951: Nej till tre veckors semester
1953: Nej till fri sjukvård
1959: Nej till ATP.

Vad gäller apartheid var moderaterna det svenska parti som starkast motsatte sig varje typ av åtgärder och sanktioner, ända fram tills dess att apartheid-regimen i Sydafrika föll 1994.

Att ljuga är fult. Att medvetet satsa på historieförfalskning är värre. Vem tror de egentligen att de lurar?

* * * *

Uppdaterat 2011-10-24

- Vi var med och genomförde fri och lika rösträtt. I en DN-intervju fortsatte idag partisekreterare Sofia Arkelsten moderaternas nya specialgren: historieförfalskning.

Vem som helst kan ju kolla upp att detta är fel, när det begav sig bekämpade moderaterna såväl allmän och lika rösträtt för män som att rösträtten skulle utsträckas till kvinnor. De som kan ta åt sig äran för att ha varit pådrivande är liberalerna, socialdemokraterna och den socialdemokratiska vänster som såsmåningom blev Vänsterpartiet. Anledningen till att det under 1900-talets två första årtionden pågick en strid om den allmäna och lika rösträttens införande var högerns och kungahusets kraftiga motstånd.

Den halsbrytande lögnen blev till slut för mycket även för Arkelsten. Under kvällen tog moderaternas partisekreterare tillbaka allt hon sagt i ett pressmeddelade. Men i telefon till DN fortsatte Arkelsten sitt kollrande genom uttalanden som "Ett parti är per definition olika krafter som vill åt olika håll", varigenom hon fortsatt försöker dölja att motståndaren i rösträttsstriden var just hennes eget parti.

Länkat: SVT; SVT; SVT; SR; SR; DN; DN; DN; DN; DN; SVD; SVD; SVD; SVD; SVD; SVD; SVD; GP; GP; SKD; SKD; SKD; NSK; AB; Ex; Ex;

Läs också Jonas Sjöstedt. Han avslutar sitt blogginlägg i ärendet med...

...istället blir hela affären en nyttig påminnelse om vilken reaktionär och sunkig historia moderaterna har. Som Vänsterpartist skulle det ju också vara skönt ibland att få skriva om delar av partiets historia. Men det är en dålig vana. Misstag och oförsvarbara åsikter i ett partis historia innebär inte att man tycker likadant idag, moderat eller vänsterpartist. Historien kan man lära av, men det förutsätter att man vågar granska den kritisk och inte ljuger om den.

Sjukvårdspolitiker (M) vägrar ta ansvar

2011-10-19T13:56:00.005+02:00

Angående den tragiska händelsen i mars i år, när lille Kevin blev offer för underbemaning och kapacitetsbrist på barnakuten i Lund, deklarerar regionrådet Catharina Blixen-Finecke (M) att händelsen inte har någonting med besparingarna att göra. Man frågar sig vad hon grundar detta uttalande på.

Redan i april 2010 meddelade klinikchefen för barnsjukvården, Charlotta Schaedel, att hon avgår eftersom hon inte längre kunde ansvara för patientsäkerheten. Hon hade gång på gång gått ut och varnat allmänheten för att barnakuten saknat kapacitet. De ekonomiska ramarna var så snäva att hon tvingades dra ner på läkartjänster, trots en nästan ständigt hög tillströmning av patienter. Varje vinter blev det kaos eftersom systemet inte var dimensionerat efter behovet.

Chefläkaren på Sus i Lund, Jesper Persson bekräftade i måndags att barnakuten inte är dimensionerad för att kunna ta emot de barn som är i behov av vård under topparna, speciellt under vårarna. Skånska Dagbladet visar barnakuten fått spara kraftigt i åratal. Resurserna ligger kvar på 2009 års nivå samtidigt som patienttrycket ökat med 13 procent.

De som är ansvariga för de bristande reurserna, den politiska majoriteten i Region Skåne, vägrar helt enkelt ta ansvar för vården och sina egna handlingar. De skyller på allt annat och alla andra, eftersom det aldrig någonsin i deras värld kan handla om brist på resurser. Blixen-Fineckes arroganta hållning är bara ytterligare ett bevis på detta.

Tidigare: Varför kris i sjukvården?
Länkat: SKD; SKD; SKD; SKD

När musik svider...

2011-10-19T07:03:00.007+02:00

Sydsvenskan 19 oktober 2011

Sverigedemokraternas partisekreterare Björn Söder manar nu till bojkott av klädesaffärer i Malmö. Dessa affärer har ådragit sig hans missnöje genom att i lördags spela antirasistisk musik. Detta får partisekreteraren att gå i taket: Dags att visa konsumentmakt. På Söders facebooksida deklarer andra SD:are stolt att det aldrig skulle falla dem in att handla i en "Sverigefientlig" butik.

De berörda butikerna är naturligtvis inte speciellt oroade inför det stundande kundtappet. En av butikscheferna säger att "om någon vill bojkotta oss för en viss musiksmak, så får man väl göra det".

Med sin smått löjeväckande reaktion visar SD onekligen vilka de är. För det är väl bara rasister som tycker att det svider när någon spelar antirasistisk musik?

Tidigare: SD stöter på patrull
Länkat: SDS

Får vad som helst heta MP?

2011-10-18T21:11:00.003+02:00

Det ska börjas i tid, det som sponsrat ska bli...

René Lundström är Miljöpartiets representant i kommunfullmäktige i Svedala. För tre år sedan skrev han främlingsfientliga motioner och lade ner sin röst när fullmäktige röstade om Svedala ska ta emot flyktingar. Trots detta ingrep inte Miljöpartiets partistyrelse. Istället placerades han i valet 2010 överst på MP-listan i Svedala och blev partiets representant i kommunstyrelsen.

Nu föreslår Miljöpartiets kommunstyrelseledamot att en nybyggd grundskola i Svedala ska anta ett företagssponrat namn. René Lundström tycker att OKQ8-skolan vore ett lämpligt namn eftersom bensinmacken ligger i närheten av skolan.

- Ungarna handlar säkert gärna godis på macken så Q8 kan väl inte ha något emot det, säger han till SVT. Miljöpartiet i Svedala kanske rent av tror att man kan spara lite extra pengar på skolbespisningen genom denna fiffiga konstruktion.

Vad för sorts parti är egentligen Miljöpartiet? Alla partier kan naturligtvis drabbas av virrpannor eller ideologiskt främmande fåglar. Men senast vid nästa val brukar de, till omvärldens tacksamhet, förpassas in i historiens töcken. Men tydligen får vilka galenskaper som helst heta Miljöpartiet.

Länkat: SVT; SKD

IT, jag och lundaborna

2011-10-13T23:04:00.003+02:00

En effektiv spärr mot insyn...

Lunds kommun håller just nu på att överge pappershögarna till förmån för handlingar i elektronisk form. Sedan i våras får kommunstyrelsen inte längre några kallelser och mötesdokument i pappersform. Alla ledamöter har utrustats med en läsplatta (Ipad) som de tar med på mötet, men dokumenten går naturligvis lika bra att ladda ner och läsa på en vanlig dator. Nu följer de andra nämnderna efter.

Detta ger uppenbara fördelar i pappersbesparing och tryckkostnader, varje kommunstyrelsemöte brukade generera en decimetertjock lunta till var och en av de 26 ledamöterna och ersättarna.

Men informationsteknologins utveckling ger också helt nya möjligheter att öka lundabornas insyn i de kommunala beslutsprocesserna. Tidigare har beslutsunderlag och tjänsteskrivelser av naturliga skäl enbart kunnat distribueras i ett fåtal exemplar, t.ex till massmedia och de politiska partiernas kanslier. Nu kan allt bli tillgängligt för i princip alla lundabor utan några som helst extra kostnader.

Det är därför obegripligt att kommunen hittills valt att lägga de digitala handlingarna på personliga mötesportaler skyddade med lösenord. Det inte bara hindrar allmänhetens insyn, det omöjliggör också för de förtroendevalda att se handlingar från andra nämnder än den som de själva sitter i.

Jag och Hanna Gunnarsson (V) har därför lämnat in en skrivelse där vi föreslår att alla nämndernas möteshandlingar görs offentliga på kommunens hemsida, naturligtvis med undantag för det fåtal dokument som är sekretesstämplade.

Ju mer information till allmänheten, desto bättre.

FP: Bort med elevinflytandet

2011-10-12T18:10:00.003+02:00

Här är det väl i alla fall inte "överdemokratiskt"?

Lars Hansson (FP) är ordförande i Barn- och skolnämnd Lunds stad. På sin blogg Liberal skolpolitik ur ett Lundaperspektiv går han till storms mot de ansatser till elevinflytande och demokrati han tycker sig se tecken på i Lund.

Den folkpartistiske nämndsordföranden har tydligen stött på en gymnasielärare som haft mage att fråga sina eleverna hur de ville utforma undervisningen. Därmed måste ju måttet vara rågat, dags att gå till aktion. 'Vi måste städa i skollag och läroplaner så att lärarna slipper att genomföra skendemokratiska och fördummande övningar', utbrister Lars Hansson. När eleverna sedan kommer ut i arbetslivet är det ju ingen demokrati, varför ska de då lära sig sådant flum i skolan?

Lars Hansson menar att '...det ligger lika stora faror i ett ”överdemokratiskt” samhälle som i ett samhälle med bristande demokrati.' Man frågar sig onekligen hur Lunds folkpartister definierar ordet "överdemokratiskt" och hur detta i så fall kan vara lika farligt som att bo i ett diktatoriskt samhälle med bristande demokrati. Anser de att ett samhälle kan bli för demokratiskt?

När normala gymnasieelever i Lund intervjuas i SKD blir det uppenbart att de har en betydligt mer genomtänkt demokratisyn än den folkpartistiske nämndsordföranden. Dessutom beskriver och försvarar de det elevinflytande som finns på deras skola i helt andra termer än den raljanta nidbild som Lars Hansson vill saluföra.

Men just Folkpartiet har redan i lag lyckats förbjuda de försök med utökat elevinflytande som tidigare fanns, nämligen att gymnasielever skulle kunna vara i majoritet i en skolstyrelse. Det borgerliga regeringsbeslutet kom hastigt och utan någon som helst utvärdering av de överlag mycket lyckade försöken runt om i landet, som innebar ökat ansvarstagande, minskad skadegörelse, etc.

Kvar står skolans uppdrag att fostra eleverna i demokrati, något som den folkpartistiske skolnämndsordföranden i Lund alltså vill stoppa.

Länkat: SDS; SKD; SKD;

Ekonomipris tillbaks i pölen

2011-10-11T13:30:00.006+02:00

I "sövattenekonomernas" pöl finns
det ingen elak verklighet att ta
hänsyn till (öknamnet kommer av
att förgrundsgestalterna kommer
från Chicago och andra universitet
nära de stora sjöarna).

Ekonomipriset gick i år till Christopher Sims och Thomas Sargent. Riksbanken fortsätter därmed sin tradition att belöna ekonomer som är väldigt duktiga på att hantera ekonometrins verktygslåda, men som samtidigt har väldigt svårt att se utanför denna lådas trånga ram.

Inom denna låda finns det bara rationella aktörer och förväntningar och marknadens osynliga hand förväntas ställa allt till rätta till slut. I denna värld finns inga chocker eller kriser och statliga ingripanden eller konjunkturåtgärder ses generellt som onyttiga eller till och med skadliga.

När det sedan visar sig att verkligheten inte stämmer överens med teorierna brukar de ändå försvara sina modeller - det är ju inte deras fel att verkligheten plötsligt tränger sig på. Efter förödande kritik från en betydligt mer verklighetsförankrad ekonomipristagare, Paul Krugman, försvarar sig Sargent med orden:

Dessa modeller utarbetades för att beskriva ekonomiska fluktuationer under normala tider, när maknaden för samman utlånare och låntagare på rätt sätt, inte under finansiella kriser och marknadssammanbrott [min översättning]

Men Lars Pålsson Syll påpekade igår att det är just detta som är själva grejen.

Om verkligheten såg ut som i Sargents och Lucas rationella förväntningsmodellers var väl allt ok. Men när den inte gör det, visar det sig uppenbarligen att vi inte har ett smack nytta av dessa vertygslådeekonomers axiomatisk-deduktivistiska utsvävningar i elfenbenstornet. När vi ber dem om råd och synpunkter på hur vi ska undvika katastrofen har de inga råd att ge.

Det behöver kanske inte påpekas att det är med hjälp av liknande modeller för arbetsmarknaden som Anders Borg t.ex motiverat försämringarna i sjuk- och arbetslöshetskassorna och införandet av de så kallade jobbskatteavdragen. Det första som "glömdes bort" var att verkligheten inte stämmer med modellen. Det är svårt att stimulera någon att jobba mer - när det inte finns några jobb. Och tänk om den som är sjukskriven faktisk - är sjuk! Varken Borg eller någon annan kan heller visa att dessa åtgärder har lett till nya arbetstillfällen. Däremot är det lätt att summera effekten i form av mänskligt lidande och inkomstöverföring från fattig till rik.

Allt är med andra ord som vanligt. Ekonomipriset är tillbaks i pölen samtidigt som Borg fortsatt höjs till skyarna som något sorts ekonomiskt orakel på hemmaplan.

Länkat: SR; E24; GP; DN; DN; SVD; SKD;

SD stöter på patrull

2011-09-30T12:01:00.003+02:00

Robert Putnam hälsar till
Lunds kommunfullmäktige

– Jag motsätter mig bestämt varje typ av invandringsfientliga åsikter. Alla som faktiskt har läst det jag skrivit om detta vet att jag förordar invandring och integration.

I går kväll behandlades en SD-motion i Lunds kommunfullmäktige. Detta parti vill att Lund avbryter all form av flyktingmottagning och säger upp avtalet med migrationsverket. Lund tar emot drygt 100 flyktingar om året, något som Ted Ekeroth (SD) kallade "massinvandring".

Många talare, från höger till vänster, motsatte sig denna ståndpunkt. Daniel Stolt (V) och Daniel Tukia (MP) dissikerade SD:s argumentation i detalj, och visade att de ljuger om i princip allt. Louise Meijer(M) menade att vi aldrig får låta SD sköta problemformuleringen, men heller aldrig låta dem stå oemotsagda. Tillsammans med Helen Pender (S) blev hennes svar: – Välkommen hit, flykting!

I motionstexten försökte SD utnyttja professor Robert Putnams goda namn genom att påstå att invandring i sig är negativt eftersom tilliten mellan människor minskar. Philip Sandberg (FP) levererade onekligen kvällens clou. Han hade helt enkelt skrivit till den världsberömde amerikanske statsvetaren och redogjort för hur svenska SD försöker utnyttja hans forskning. Philip Sandberg kunde läsa upp en exklusiv hälsning till Lunds kommunfullmäktige:

– I strongly disagree with any anti-immigrant position. Anyone who has actually read my writing on this topic will know that I am an advocate of immigration and of immigration integration.
Bob Putnam.

Förvanskning av forskningsresultat i grumliga syften är ingenting nytt. Ku Klux Klan har tidigare försökt missbruka Putnams forskning i exakt samma syfte som SD: Utså misstro mot att vi förmår leva sida vid sida med andra människor. I själva verket representerar dess bägge organisationer det som i modern forskning om tillit ibland kallas det sociala kapitalets mörka sida.

Det goda sociala kapitalet är överbryggande och inkluderande och skapar bred tillit mellan människor. Robert Putnam och andra forskare har visat att detta förutom personlig lycka ger en rad positiva samhällseffekter, som väl fungerande demokrati och ekonomi. Den gemenskap som Ku Klux Klan och SD vill skapa är exkluderande och skapar istället misstänksamhet mellan människor, vilket får rakt motsatt effekt på samhällsutvecklingen.

Volkswagens ministerkandidat (C)

2011-09-29T09:30:00.013+02:00

Produktplacering i The Truman Show.
Annie Lööf (C) tycks ha lärt sig takterna.

Centerns nyvalde partiledare Annie Lööf utnyttjade bjudbil från Volkswagen under valrörelsen 2010. Samtidigt visar Aftonbladet att det finns ett alldeles osunt intresse för just Volkswagen på Annie Lööfs blogg. Annie Lööf berättar att Volkswagen har mycket bättre resurser för forskning och utveckling än svenska biltillverkare och prisar deras dieselbilskoncept, Annie Lööf deltar i lanseringen av en ny Volkswagenmodell och skriver:

Jag körde också en sväng med bilen. Kändes riktigt bra, kanske en bil man ska fundera på att köpa? Ett företag som i denna svarta Saab-vecka visar att det går att bygga smarta bilar som siktar in i framtiden. Ett helt rätt grepp, Volkswagen!

Bör detta ses som exempel på dåligt omdöme från en enskild politiker? Nej, detta är en nyvald partiledare i ett regeringsparti som inom kort kommer att beträda en ministerpost. Framförallt är det ett tecken på en degenererad politisk kultur. Allt mer nyliberalt präglade borgerliga politiker saknar helt enkelt en grundläggande förståelse för vad det innebär att vara förtroendevald. Deras egen karriär ses just som en karriär; om det sedan gäller att kränga en idé eller ett bilmärke tycks sakna betydelse.

Sveriges nuvarande så kallade miljöminister Andreas Carlgren (C) har gjort sig känd som mannen som vill att Sverige ska minska bilismens klimatpåverkan - genom att öka bilismen. Jag satsar på att Sveriges näste miljöminister kommer att bli Volkswagens kandidat. Någon som vill hålla emot?

Uppdaterat 11.06

Tur ingen hann sätta emot. Volkswagen fick näringsministerposten istället.

Länkat: AB; AB; SVT; SVT; SVT; SVT; SR; DN; DN; DN; DN; SVD; SVD; GP; GP; GP; GP; HD; SKD; SKD; SKD; NSK; NSK; GD;

Hemlig rekryteringsprocess

2011-09-26T17:41:00.005+02:00

Lund håller på att rekrytera ny kommundirektör. Den som är intresserad kan vända sig till kommunkontoret. Fast kanske ändå inte.

Lund har för första gången valt att lägga hela rekryteringsprocessen av ny kommundirektör i händerna på ett privat rekryteringsföretag, det stockholmsbaserade Transearch International Sweden AB. Därigenom bryter kommunen inte bara mot sina hittillsvarande demokratiska principer om bred medverkan i rekryteringen. Offentlighetsprincipen sätts också ur spel eftersom alla kandidater hanteras inom rekryteringsföretagets privata hägn.

Argumentet för att hantera saken på detta sätt kommer från detta rekryteringsföretag och går ut på att ingen med rätt kompetens skulle söka om det hanterades öppet. Men det stämmer inte med Lunds kommuns hittillsvarande erfarenhet. Vid chefstillsättningar har kommunen tidigare hanterat konfidentiella ansökningar med framgång och lokala medier har också förstått och respekterat skälen till att inte läcka namnen på dem som av hänsyn till sina nuvarande arbetsgivare velat bli behandlade konfidentiellt.

Vid alla hittillsvarande rekryteringar av chefer i Lunds kommun har kommunstyrelsens arbetsutskott varit referens- och intervjugrupp. Nu inskränks gruppen till tre kommunalråd. Övriga kommer inte att få reda på något förrän valet av person redan är gjort. De ställs inför valet - take it or leave it. Detsamma gäller representanter för verksamhet och fackföreningar. Informationen kommer till dem när valet av ny kommundirektör redan är gjort.

Den rödgröna oppositionen var beredd att kompromissa och inskränka gruppen politiker till fyra personer. Detta ville den politiska majoriteten inte gå med på, som genomdrev sin linje med röstsiffrorna tre mot två på kommunstyrelsens arbetsgrupps möte i eftermiddag. Man kan säga att rekryteringen av ny kommundirektör kunde ha fått en bättre start.

Länkat: SKD som bara har ett litet fel i sin artikel. Normalt brukar samtliga partier i kommunstyrelsens arbetsutskott, alltså även Vänsterpartiet och KD, delta i rekryteringsarbetet när nya chefer ska tillsättas i Lunds kommun.

Varför kris i sjukvården?

2011-09-25T22:30:00.005+02:00

I veckan "upptäcktes" att Region Skåne går med ett underskott på en miljard kronor. Sjukvården står för närmare 90 procent av regionens budget. Eftersom sjukvården saknar resurser och på flera ställen går på knäna kan underskottet framstå som ett stort mysterium. Var blir pengarna av?

Regionstyrelsens moderata ordförande Pia Kinhult försöker lugna genom att påstå att det nu ska sparas in på byråkraterna i Region Skåne, precis som om det skett en ohämmad tillväxt på den sidan. Visst torde man kunna spara in några tjänster här och där, men Kinhult vet mycket väl att detta varken förklarar eller löser någonting i grunden. Det är spel för galleriet.

Orsaken till underskottet och sjukvårdens kris stavas istället skattesänkningar. Årskostnaden för jobbskatteavdragen är 70 miljarder och för övriga skattesänkningar som regeringen genomfört 30 miljarder. Hur hänger det samman med Skånes sjukvård?

Jo, det betyder att Skånes befolkning betalar drygt 13 miljarder mindre i skatt 2011 än 2006, allt annat lika. Den alternativa användningen av merparten av dessa 13 miljarder är naturligtvis sjukvård och annan välfärd. Detta, och inget annat, är grundorsaken till att primärvården inte förmår fylla sin uppgift, till krisen och överbeläggningarna på sjukhusen, till att det ena vårdupproret efter detta andra startat det senaste året.

Den krassa sanningen är att för några hundralappar mer i månaden (för oss som jobbar) håller vi på att montera ner sjukvården och den generella välfärdspolitiken. Man behöver inte vara speciellt konspiratorisk för att inse att detta är en medveten strategi från de så kallade nya moderaternas sida. Redan i början av 1990-talet uttryckte de sig så här:

Att på ett rationellt och humant sätt nedmontera den generella välfärdspolitiken, i syfte att öka den allmänna välfärden, kommer att vara politikens och den politiska ingenjörskonstens viktigaste uppgift under de närmaste tre-fyra decennierna. Arbetet kommer att kantas av misstag, bakslag och besvikelser, precis på samma sätt som det mödosamma arbetet med att bygga upp modellen, men det måste ske.

Finansminister Anders Borgs i “Generell välfärdspolitik – bara magiska ord” 1992.

Svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd./…/ Överge den generella välfärdspolitiken och sluta att uttala löften om att välfärden kan garanteras politiskt./…/ Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt skall inga standardkrav skattefinansieras.

Statsminister Fredrik Reinfeldt i “Det sovande folket” 1993.

Det är denna ideologi som nu förverkligas i praktisk handling. Dess fruktansvärda pris ser vi dagligen, bland annat i den skånska sjukvården.

Tidigare om sjukvården i Skåne: Kvinnolöner ska gälla; Despotism på Sus
Länkat: SKD; SKD; NSK; NSK; NSK; SVD;
Citaten från Ett hjärta rött

Att USA är ett U-land märks på...

2011-09-24T00:36:00.003+02:00

Att USA är ett U-land märks på - dricksen. Jag ska inte trötta läsaren med reserapporter, men bara berätta att jag är nyss hemkommen från en ekonomisk-historisk konferens i Boston.

Den lagstadgade minimilönen varierar mellan delstaterna, i Massachusetts är den 8 dollar, men detta gäller inte serviceyrken. Killen i hotellobbyn och tjejen på caféet går här för 2,63 dollar, knappt 19 kronor timmen, i andra delar av USA ännu mindre. Mellanskillnaden förväntas de tjäna in genom just dricksen.

Oavsett om servicen varit bra eller dålig på restaurangen förväntas man lägga i alla fall 15-20 procent extra på notan. Systemet bygger på att de anställda inte kan leva på sina ordinarie löner utan är beroende av kundernas gunst. Arbetsmarknadsförsäkringar och fackföreningar existerar praktiskt taget inte här.

Detta har inte bara gett upphov till den frasrika artighetskultur som präglar den amerikanska servicesektorn, drickskulturen blir naturligt nog allt mer aggressiv. Tip or die. Allt fler tycks gå på dessa svältlöner, alltså blir allt fler beroende av gästernas generositet.

Det brukar ju sägas att man ska ta seden dit man kommer, och visst gör man det. Som turist eller konferensresenär ska man inte vara ogin. Men en vistelse i USA påminner allt mer om Kambodja eller något annat fattigt land. Besökaren förväntas genom sin eventuella välvilja försörja dem som passar upp och serverar.

Fyra kandidater i Malmö

2011-09-20T00:33:00.001+02:00

Ulla Andersson, Jonas Sjöstedt, Rosanna Dinamarca och Hans Linde på Moriskan tillsammans med utfrågaren Petter Larsson.

Vänsterns partiledarval engagerar. Nästan 500 personer hade trängt ihop sig i Moriskan i Malmö Folkets Park för att se och höra de fyra kandidaterna. Petter Larsson från Efter Arbetet skötte utfrågandet, kunnigt, rappt och med glimten i ögat vilket bidrog till att stämningen var god och arrangemanget som helhet måste betraktas som en succé. Alla kandidaterna gjorde sympatiska framträdanden. De verkade överens om stora delar av politikens innehåll, men viktiga skillnader framkom likväl mellan kandidaterna, inte minst vad gäller politisk bredd och kunskap.

Ett riktigt lågvattenmärke var när Rosanna Dinamarca passade en fråga om reglering av bankväsende och finansspekulation. Rosanna berättade helt enkelt att hon inte kunde något om detta och hänvisade till att partiet har talespersoner inom olika sakområden. Detta är naturligtvis ett fullständigt ohållbart svar från en blivande partiledare som kommer att konfronteras med betydligt svårare frågor än så ifrån massmedia och politiska motståndare.

Jonas Sjöstedt menade att Vänsterpartiet borde utveckla medlemsdemokratin, till exempel genom medlemsomröstningar i viktiga frågor som regeringsmedverkan. Detta avvisades kategoriskt av Rosanna som istället hävdade partistyrelsens makt mellan kongresserna.

Några av de starkare svaren och inläggen stod Jonas för. Han var den ende av kandidaterna som betonade miljö- och klimatpolitiken. På frågan om vad som egentligen skiljer Vänsterpartiet och Socialdemokraterna svarade han: Vi är socialister. Vi vill utsträcka demokratin till den ekonomiska politiken. Det har det socialdemokratiska partiet i praktiken gett upp och förvandlat till pynt i partiprogrammet. Gör också Vänsterpartiet det har partiet inget existensberättigande, menade Jonas som var öppet kritisk mot att den nuvarande partiledningen har slutat prata om socialismen.

De i Skåne som eventuellt velat se Rosanna som ny partiledare för vänstern fick onekligen något att tänka på denna kväll, samtidigt som de tre andra, och kanske då speciellt Jonas, stärkte sin kandidatur. Kongressen i januari 2012 avgör.

Tack Vänsterpartiet Malmö för arrangemanget.

Hela debatten finns att beskåda på Bambuser.

Länkat: SDS; SKD;

Tyst från euro-lobbyn

2011-08-18T20:27:00.006+02:00

Under senaste tiden har det varit märkligt tyst bland alla dem som har velat pressa in Sverige i eurozonen. Inte ett pip hörs till exempel från Jan Björklund (FP) och Göran Hägglund (KD), som så sent som inför förra årets valrörelse drev kampanj för en ny EMU-omröstning. I en Eko-intevju hävdade Jan Björklund att...

...euron är mer stabil, den har varit på samma nivå under hela krisen [..] När det stormar i havet är det säkrare att sitta i ett stort fartyg än i en liten båt.

Sådana uttalanden hörs inte mer från några borgerliga ministrar, men har de lärt sig något? Fredrik Reinfeldt och Anders Borg (M), som båda till varje pris ville ha in oss i EMU vid folkomröstningen 2003, ser inga principiella problem med euron, utan har konsekvent skyllt på slösaktiga sydeuropeiska regeringar.

De borde lyssna ordentligt på ekonomipristagaren Paul Krugman som menar att det var ett brutalt misstag att införa euron.

... eurozonens kris handlar inte om oansvarig finanspolitik. Det är bara sant i fallet Grekland. Det gäller inget av de andra länderna [..] Det vi ser är snarare effekterna av de fundamentala felen i eurosystemets struktur
[..] Det är i själva verket vad euro-skeptiker alltid varnat för.

Som akut krisåtgärd föreslår Krugman att EMU-länderna inför gemensamma euro-obligationer, med vilka såväl fattiga som rika länder kan låna på kapitalmarknaden. Därmed skulle pressen på de enskilda krisländerna kunna minska. Detta är dock knappast en långsiktig lösning. Någon form av skuldavskrivning är nödvändig om inte krisländernas befolkningar ska förbli skuldslavar i årtionden framöver. De som spekulerat i eurozonens assymetriska ekonomi måste också vara med att betala.

Men problemet är djupare än så. De insikter som nu borde drabba även de mest förhärdade EMU-anhängare är exakt vad EMU-kritikerna varnat för hela tiden: Europa är inget optimalt valutaområde, en kurs eller ränta som är för hög i ett land är för låg i ett annat. Men framförallt kräver en gemensam valuta en gemensam finanspolitik, och därmed en gemensam skatte- och välfärdspolitik. Det ger egentligen bara två alternativ.

Flytta makten över skatter, pensioner, sjukvård, skola, m.m. till EMU:s institutioner och avskaffa de nationella parlamenten (eller låt dem forsätta som någon sorts låtsasparlament)
Lägga ner EMU-projektet och återinföra nationella valutor.

Alternativ 1 är politiskt omöjligt. Det stupar på folkets motstånd och värnandet av de delar av välfärds-Europa som trots allt finns kvar. Så återstår alternativ 2. Avskaffandet av euron vore en logisk följd av den kris vi nu ser, men tyvärr är politiken inte alltid logisk...

Länkat: SVT; SVT; SVD; SR; E24; GP; GP; Ex; SKD; NSK; LT;

En god prinskorv?

2011-08-17T19:02:00.018+02:00

En god statschef

Enligt media har en lyckad fortplantningsakt ägt rum som enligt konstitutionen innebär att Sveriges tronföljare har avlats fram. Den framtida statschefen, som i och för sig inte torde vara större än en prinskorv just nu, förväntas vara allt igenom god och genom sina utmärkta egenskaper vara den absolut lämpligaste individen att besitta detta ansvarstunga ämbete.

Nu väntar regelbundna bullentiner om moderns, faderns och den helige andes tillstånd. Tidningarnas nätupplagor kan redan avslöja att den förstnämnda i alla fall mår bra och SVT kastar raskt in en läsaromröstning om den lille tronföljarens namn. SVT:s hovexpert Ebba von Sydow utbrister - Äntligen! Herman Lindqvist försäkrar i AB att det är ett kärleksbarn. Statsminister Fredrik Reinfeldt (M) framför sina varmaste gratulationer. - Två fantastiska personer som är så kära i varann och nu får glädjen av ett barn tillsammans, skriver Maud Olofsson (C). Den ene hovnarren efter den andra träder fram.

Det är bara att se sanningen i vitögat. Vi kommer kollektivt att få genomlida hela denna, och därtill alla eventuella framtida kungliga graviditeter: Från första ultraljudet till sista krystvärken. För att inte tala om den blivande statschefens koliknätter och dess första försök att säga Ockelbo. Hysterin kommer att anföras av en stab av bockande och skrapande jönsar till mediafolk som inte ens kan förmå sig att säga "du" till den utvalde.

Frågan är om inte den massiva och korkade rapporteringen egentligen är det allra främsta argumentet mot monarkin?

Tidigare: Restips till kungafamiljen

Länkar: SVT; SVT; SVT; SVT; SVT; SR; DN; DN; DN; DN; DN; SVD; SVD; SVD; GP; GP; Ex; Ex; AB; AB; AB; D; D; HD; HD; SKD; NSK;

... men bästa rubriken står Extra Bladet för:
Stripperkongen skal være morfar

Avskaffa parkeringsnormen

2011-08-17T10:25:00.008+02:00

I ett flertal kommuner finns det så kallade parkeringsnormer, som tvingar byggherrar att anlägga dyra P-anläggningar. Detta fördyrar boende och verksamheter och fortsätter bygga fast oss i bilberoende strukturer, rakt emot alla miljömål och ambitioner. Se till exempel Lunds kommuns gällande parkeringsnorm. Märk att siffrorna anger minimalt antal P-platser som måste byggas.

Angelica Svensson (V) och jag lämnade idag in en motion till Lunds kommunfullmäktige om att avskaffa parkeringsnormen i Lunds kommun.

Genom en kommunal bestämmelse tvingas den som vill bygga i Lund fortfarande att anlägga parkeringsplatser. I parkeringsnormen fastställs att minst ett visst antal p-platser måste byggas för såväl bostäder som kontor och andra verksamheter. Till och med för studentbostäder finns en minimigräns.

Det årliga resandet med bil inom Lunds kommun måste minska med ca en procent årligen, sammanlagt med 60 procent till år 2050, för att målet om 85 procent läge koldioxidutsläpp detta år ska nås. Just nu ökar istället resandet med bil. Genom parkeringsnormen tvingar kommunen fram en fortsatt anpassning till bilism i de nya områden som byggs, rakt emot de ambitioner som i andra sammanhang uttrycks.

Dessutom medverkar parkeringsnormen till att öka byggkostnaderna och därmed också hyror och priser. Eftersom det ofta byggs tätt idag tvingar kommunen explotörerna att skapa p-anläggningar under husen. Kvadratmeterpriset för att anlägga en underjordisk parkeringsplats är i många fall högre än bostadens eller kontorets kvadratmeterpris.

Parkeringsnormen infördes under 1960-talet då klimathotet ännu var okänt och privatbilismen sågs som prioriterat transportsystem. Idag finns ett annat synsätt och parkeringsnormen är hopplöst föråldrad. Om det behövs en parkeringsnorm idag skulle det i så fall vara som ett tak, en bestämmelse om ett maximalt antal parkeringsplatser som får lov att finnas inom ett område.

Därför föreslår vi att parkeringsnormen för bilar avskaffas eller omarbetas så att den istället anger maximalt antal parkeringsplatser.

Tidigare: Tro på Lund; Bostad - var god dröj; Mellan Lund och Bjärred; Gärna 25 kr litern

Synpunkter från Djingis Kahn

2011-08-15T23:03:00.022+02:00

Lundapolitiker samlas på Djingis. Närmast Hanna Gunnarsson (V)
som plirar in i kameran.

Kvarteret Solbjer, med blandad stadsmässig bebyggelse och planerad spårvagn, är ett av Lunds hetaste utbyggnadsområden. Området ligger i nordöstra Lund, bredvid Ericsson på väg upp mot ESS och nya Maxlab.

Pedagogisk demonstration av
ett fyravåningshus.

Denna kväll hade de intilliggande bostadsrätts-föreningarna på Djingis Kahn och Spexaren inbjudit lundapolitiker och tjänstemän för att visa vad de tycker om utbyggnaden. De hade synpunkter på mycket: Buller från biltrafik, buller från spårvagn, otillräckliga avstånd till deras hus, för höga byggnader, belastning på deras park från nyinflyttade...

De bjöd på kaffe och hembakade kanel-snäckor, talade engagerat och kunnigt, visade pedagogiskt med högtalare på bullernivåer och med en kranlift illustrerades kommande våningshöjder. Ibland var det lite Nimby-varning (Not In My Back Yard = bygg var som helst men inte just där jag bor) men deras synpunkter ska naturligtvis beaktas i den fortsatta processen. Dessa kan man bland annat ta del av på Brf Djingis Kahns hemsida.

De boende har definitivt rätt när de protesterar mot planerna på att bygga en ny motorvägsavfart för att trafikförsörja de nybyggda områdena (och ytterligare öka biltrafiken till Ideon på andra sidan motorvägen). Nya motorvägsavfarter alstrar i sig ny trafik och ökar bullerbelastningen. Att bygga för ökad bilism rimmar illa med Lunds klimatmål och är direkt kontraproduktivt gentemot den unika satsningen på högklassig spårbunden kollektivtrafik i denna del av staden.

Länkat: SKD

Lunds eget Tea Party

2011-08-12T14:20:00.002+02:00

Mats Helmfrid (M), Tove Klette (FP), Lars Bergwall (C) och Torsten Czernyson (KD) - i spetsen för Lunds egen Tea Party-rörelse

Den amerikanska högern höll under sommaren kongressen och en hel värld som gisslan. Avreglering och sänkta skatterna har i deras värld alltid företräde framför social sevice och trygghet. Alla offentliga utgifter ska till varje pris tryckas tillbaka. Skatt betraktas som stöld.

Utan några jämförelser i övrigt känns detta mönster märkligt bekant, men på betydligt närmare håll. Sedan de borgerliga i Lund sänkte kommunalskatten 2007 och 2008 har alla verksamheter drabbats av årliga nedskärningar. Inför nästa år ska ytterligare två procent försvinna inom skola, förskola, äldreomsorg, park- och gatuunderhåll, idrott, barnkultur, ja, all kommunal verksamhet. Alarmerande konsekvenser för till exempel barn, äldre och hemlösa möts med en axelryckning.

Det som förenar den lokala högeralliansens företrädare med den amerikanska extremhögerns senatorer är att de är beredda att offra precis vad som helst för att inte höja skatten. Den enda tänkbara ändringen av skattesatsen är neråt. I denna mening har Lund haft en egen Tea Party-rörelse, som fått härja fritt sedan 2006.

Fältet öppet i Vänsterpartiet

2011-08-09T15:44:00.005+02:00

Så lämnade Lars Ohly äntligen beskedet att han inte ställer upp för omval som partiledare för Vänsterpartiet. Eftersom jag är måttligt sentimental tröttar jag inte läsaren med några krokodiltårar. Visst har Ohly sina förtjänster, men beskedet om avgång kommer inte en dag för tidigt.

Beskedet är framförallt välkommet eftersom det möjligör en betydligt mer avspänd process vid valet av ny partiledare. Kongressen äger rum i januari 2012 och hittills har tre kandidater anmält sig: Jonast Sjöstedt, Ulla Andersson och Hans Linde. Många hoppas att Josefin Brink nu också ska anmäla intresse. Fältet är öppet.

Själv är jag övertygad om att delat partiledarskap, en kvinna och en man, vore det bästa för Vänsterpartiet. Belastningen på den enskilde minskar och möjligheter till profilering inom speciella kunskapsområden ges. Samtidigt visar det att partiet menar allvar med feminismen, hälften av partiledarskapet ska alltid vara kvinnligt. Den enda risken med ett delat partiledarskap skulle vara om den ena parten blir för stark, för dominerande, medan den andra hamnar i skuggan. Vid något tillfälle har detta hänt för MP:s språkrör. Därför är det viktigt att bägge står på egna ben och att de matchar varandra.

Den ideala kombinationen inför valet 2014 tror jag vore Josefin Brink och Jonas Sjöstedt. De är bägge politiskt kloka och förmår att ta plats i debatten. Bägge har en förmåga att visa att de menar allvar när de säger någonting och att skapa tillit genom sitt sätt att uttrycka sig. Bägge vinner på sin förmåga att resonera och lyssna, på att kunna formulera sig på ett intressantare sätt än genom slagord och enkla standardsvar. De matchar varandra väl genom skillnader i personlighet, temperament och ålder och appellerar därigenom till delvis olika delar av befolkningen.

Uppdaterat 10 augusti

Vid en rundringning svarar 13 av 18 distriktsorföranden till DN att de föredrar delat ledarskap. Det ser onekligen hoppingivande ut, även om det naturligtvis till sist är partikongressen i januari som bestämmer.

Tidigare: V: Hopp om liv efter jul

Länkat: SVT; SVT; SR; SR; SR; SR; SR; DN; DN; DN; DN; SVD; SVD; SVD; SVD; GP; GP; GP; GP; GP; GP; HD; HD; SKD; SKD; SKD; NSK; D; AB; AB; AB;

Lär av Norge

2011-08-04T11:17:00.007+02:00

Fredrik Reinfeldt verkar ha en del att lära av sin norska kollega Erna Solberg.

Efter de högerextremistiska attentaten 22 juli har en bred debatt om behandling av folk och folk tagit fart i Norge. I veckan meddelade ledaren för Fremskrittspartiet Siv Jensen att hon ångrar flera tidigare uttalanden om invandrare och att hennes parti aldrig mer kommer att bli som förut. I en intervju i Verldens Gang idag uppmanar höyreledaren Erna Solberg norrmännen att göra upp med vardagsrasismen. Hon menar att behandlingen av muslimer påminner om behandlingen av judar på 1930-talet.

- Måten ekstreme, antiislamske grupper omtaler muslimer på i dag, ligner måten ekstreme antisemittiske grupper omtalte jøder i tiårene som førte opp til andre verdenskrig.

Detta vittnar om en löftesrik och förhoppningsvis nyttig insikt. Denna insikt tycks helt saknas i den svenska borgerligheten. I stället spekulerar t.ex. Folkpartiet sedan länge i denna vardagsrasism genom att ställa så kallade signalkrav* om konstiga språktest och allmänt hårdare tag mot invandrare. Ingen svensk borgerlig partiledare har efter Utøya sagt något som kan tolkas som ett försök att dra lärdomar av de senaste 20 årens tilltagande högerextremistiska våld i Sverige och i Norden.

Att hoppas att SD skulle dra några som helst lärdomar av någonting vore att hoppas på ett smärre mirakel. SD:s partiledare skriver debattartiklar mot det "muslimska hotet", SD understödjer och försvarar rasistiska bloggar, SD:are skyller högerextremistiskt våld på invandrarna och "mångkulturen". SD har uppstått ur den organiserade nazismen, i början av 1990-talet gick dess partiledning ut på gatorna och skanderade Skjut för att döda när lasermannen härjade som värst.

Mycket riktigt ångrar SD ingenting av sitt agerande. Senast igår hävdade SD:s partisekreterare Björn Söder att den muslimhetsande bloggen Politisk Inkorrekt fyller en viktig demokratisk funktion. Denna anonym blogg kan genom ett insamlingskonto bara kopplas till en person, nämligen SD-riksdagsmannen Kent Ekeroth. De har som affärsidé att demonisera muslimer genom att konsekvent rapportera "nyheter" som framställer dessa som brottsbenägna, opålitliga, fanatiska eller allmänt dåliga människor. Med andra ord gör SD exakt det som nazisterna gjorde gentemot judarna på 1930-talet, exakt det som Erna Solberg varnar för.

Ett bra uttalande blir ibland ännu bättre när det kommer ifrån motsatt politisk planhalva. Lär av Norge: Utan att bekämpa vardagsrasismen kan den organiserade eller militanta rasismen aldrig knäckas.

Tidigare: Hatets konsekvens; Mångkulturen och SD
Länkat: SVT; SVT; DN; DN; SVD; SR; SR;

* Signalkrav är politiska utspel som antingen är självklara, redan genomförda eller inte går att genomföra, men som försöker skapa intryck av handlingskraft.

Attefall mot lagen

2011-08-02T10:02:00.018+02:00

Denna vår och sommar har jag insett att civil- och bostadsminister Stefan Attefall (KD) överhuvudtaget inte bryr sig om Sveriges lagar och förordningar. Svenska Dagbladet visade igår att minst 10 av de 22 trossamfund som får statligt stöd inte uppfyller lagkravet om att "upprätthålla och stärka de grundläggande värderingar som samhället vilar på". Systematiskt och helt öppet diskriminerar de människor med för dem misshaglig sexuell läggning, de förbjuder sådana personer att bli medlemmar och/eller hindrar dem från att få uppdrag i sina församlingar.

Detta struntar Stefan Attefall fullständigt i. Han hävdar att samhället blir totalitärt om vi ställer krav på att lagen ska följas. Ett av samfunden som Attefall stödjer hävdar att ”homosexualitet är en följd av att ondskan kom in i världen”.

I mars försvarade Attefall den öppna diskriminering av kvinnor i till exempel den katolska kyrkan med orden:

Socialdemokraterna behöver inte anställa en moderat som partisekreterare och ett samfund behöver inte anställa en kvinna som präst, om man har den ämbetssynen.

Liknelsen är naturligtvis fullständigt absurd. Kvinnorna diskrimeras inte av kyrkan på grund av åsikter eller handlingar utan just för att de är - kvinnor.

Med sina taffliga argument inte bara skyddar Sveriges civilminister dem som diskrimerar, han vill också fortsätta belöna dem med statliga stödmiljoner. Några kristdemokrater i Stockholm försökte idag på SVT Debatt be om ursäkt för sitt partis alla kränkande uttalanden genom åren mot diskriminerade grupper i samhället. Men Attefalls senaste försvartal för rätten att diskriminera är samtidigt inte mer än nattgammalt. Borde de inte prata med sin minister innan de ber om syndernas förlåtelse?

Dessutom anser samme minister att religionsfriheten inte ska gälla, i alla fall inte för skolbarn. I juni i år försvarade Stefan Attefall att barn utsätts för religiös påverkan i skolan.

Enligt regeringsformen 2 kap 2 § är det förbjudet att ”mot vederbörandes vilja tvinga någon att delta i sammankomst för opinionsbildning eller annan meningsyttring”. Religionsfriheten är en grundlagsskyddad rättighet och ingen del av skolans verksamhet får innehålla några som helst försök till religiös påverkan. Men i ett inlägg i Expressen efterlyste Attefall istället ett "samhällsklimat där religionen ses som ett naturligt inslag" och menade att den som inte accepterar gudstjänst på skolavslutningen har drabbats av "religiös beröringsskräck".

Attefalls ståndpunkter är ohållbara, de tål inte den mest ytliga granskning eller jämförelse med lagens anda och bokstav. Skolan ska vara fri från religiös indoktrinering och vad gäller trossamfunden ska bestämmelserna följas. Fast egentligen vore det på tiden att staten behandlade trossamfunden som vilka föreningar som helst, det vill säga drog in stödet på drygt 50 miljoner kronor om året.

Tidigare: Fader Vår i skolan; Skola och kyrka
Länkat: SVD; SVD; SVT; SVT; DN;

Där högern styr

2011-08-01T09:12:00.004+02:00

Så nåddes till slut en uppgörelse i USA som tillfälligt räddar landets ekonomi. Uppgörelsen innebär att skuldtaket skrivs upp till cirka 16 500 miljarder dollar, vilket möjliggör att staten kan teckna nya lån och därigenom hålla sig flytande de närmaste åren. Inga skattehöjningar ska ske men statens utgifter ska skäras ner varav en mindre del faller på militären. USA står på egen hand för över 40 procent av världens samlade militära utgifter.

Anledningen till att USA och världen nu har fått hålla andan är att den radikaliserade högern, som valdes in i representanthuset förra året, egentligen inte vill ha någon uppgörelse överhuvudtaget, eftersom de i princip inte vill ha några statliga utgifter alls utöver just militären. President Barack Obama har haft andra och mer sociala ambitioner med en förvisso blygsam skattehöjning, men varit maktlös. Den amerikanska tokhögern har hållit hela världen som gisslan denna sommar.

Högerns vildsinta motstånd mot skatter har sedan länge blockerat varje typ av anständig socialpolitik i ett av världens rikaste länder. Sedan 1980-talet har höginkomsttagare fått stora skattesänkningar medan fattigdomen ökat. Trots de astronomiska militärutgifterna är skattetrycket i USA bara 24 procent, vilket kan jämföras med Storbritanniens 34 procent eller Sveriges 46 procent.

Riktningen i högerns politik är emellertid samma i USA och Sverige. Där högern styr är det nedskärningar av välfärd och skattesänkningar som gäller. Den enda egentliga skillnaden är att i Sverige har högern inte fått hålla på lika länge.

Länkat: SVT; SVT; SVT; SR; SR; SR; SR; AB; AB; E24; DN; DN; DN; DN; DN; SVD; GP; HD; Ex; Ex; SKD; SKD; NSK;

Mångkulturen och SD

2011-07-27T13:00:00.081+02:00

- Hade det inte funnits några barn hade det inte funnits några pedofiler.

- Hade det inte funnits många kulturer hade det inte funnits några högerextrema massmördare.

Med sådan bländande logik skyller SD:are på det "multikulturella" samhället. Vad är det egentligen de vill säga? Så här såg det ut på en ledande SD:ares blogg i söndags:

I ett norsk Norge, där 68-vänsterns befängda drömmar om ett mångkulturellt samhälle inte slagit rot hade denna tragedi aldrig hänt. Om det inte funnits någon islamisering eller massinvandring hade det inte funnits något som triggade Behring Breivik att göra som han gjorde. Är det någon som ska känna skuld är det kosmopoliterna. För vad var det som egentligen drev Behring Breivik? I det dokument han skickade ut innan han skred till verket klargör han detta med all tydlighet: Oro. Oro för att mångkulturen och islamiseringen hotar den kristna västvärldens fortsatta existens.

Erik Hellsborn, SD:s ordförande i Varberg.

Detta var lite för grovt för SD-ordföranden Jimmy Åkesson, som tvingade Hellsborn att plocka bort inlägget och "ta paus" i bloggandet. Men så här kommenterade en SD-riksdagsman massmördarens agerande i en intervju i måndags:

Om jag ska vara helt ärlig tror jag att en av anledningarna är den splittringspolitik som finns. Ett splittrat mångkulturellt samhälle fungerar inte utan ett samhälle måste bygga på gemenskap. Jag tror att det är en viktig förklaring. Grupper ställs mot grupper.

Riksdagsledamoten Richard Jomshof (SD) i Blekinge Läns Tidning måndag 25 juli 2011.

Jomshof tycker alltså exakt samma sak som Hellsborn, en uppfattning som för övrigt ständigt återupprepas av SD-anhängare, i kommentarsfälten i tidningarnas nätupplagor och på SD-anknutna bloggar. Påståenden om ett mer eller mindre öppet krig mot islam är otaliga från andra SD-riksdagsmän: Kent Ekeroth, Erik Almqvist, m.fl. Jimmy Åkesson skrev själv ett uppmärksammat debattinlägg i Aftonbladet 2009 där han varnade för konsekvenserna av det mångkulturella samhälle vi lever i. I januari hävdade han igen i en debatt i SVT att mångkulturen skapar just denna typ av splittring. Åkesson har mycket arbete framför sig om han ska lyckas dementera allt det som han själv och hela hans parti står för.

Under tiden hoppas vi andra på ett rejält opininsras för alla de nordiska partier som har som affärsidé att att ställa grupper mot varandra, att försöka skrämma oss att tro att vi inte kan leva tillsammans.

Tidigare: Hatets konsekvens - Utøya

Länkat: SVT; SVT; SVT; SR; SR; DN; DN; DN; SVD; SVD; SVD; AB; AB; Ex; Ex; GP; GP; SKD; NSK; HD;

Hatets konsekvens – Utøya

2011-07-23T18:12:00.023+02:00

Ett dygn efter Utøya och Oslo fortsätter dödssiffrorna att stiga och chocken sitter kvar. Tankarna går till de drabbade, deras familjer och vänner. Våldet är meningslöst och blint men det har sina orsaker och motiv.

Högerextremism, nationalism och främlingsfientlighet bär ansvaret för i stort sett alla terrorhandlingar med dödlig utgång i Norden de senaste 30 åren. Det finns ett tydligt mönster: Malexander-mördarna, John Ausonius, Peter Mangs och nu Anders Breivik var alla inspirerade av högerextremistiska idéer, de var starkt rasistiska och kallade sig själva för nationalister. De fick sin luft ur vardagsrasismen och de inbillade sig att de hade stöd för sina avskyvärda handlingar i någon sorts svensk, nordisk eller europeisk folkgemenskap eller "kultur".

Gärningsmannen Anders Breivik har i många år varit aktiv i Fremskrittspartiet, som är Sverigedemokraternas motsvarighet i Norge. Han hatade "vänstern" och "muslimerna". De främlingsfientliga partierna använder exakt samma sätt att argumentera som nazisterna gjorde på 1930-talet. De väljer ut en grupp, då var det judarna nu är det muslimerna, som de skyller de flesta verkliga eller inbillade samhällsproblem på. I går, innan gärningsmannens identitet var känd, pekade ledande Sverigedemokrater åter ut just muslimer som skyldiga. De drar sig inte för något. Rasister arbetar medvetet för att skapa hat och misstänksamhet mellan människor, eftersom hat och misstänksamhet är deras livsluft.

Hatets yttersta konsekvens såg vi i Oslo och på Utøya den 22 juli 2011.

Länkat: SVT; SVT; SVT; SVT; SR; SR; SR; DN; DN; DN; DN; DN; DN; DN; DN; DN; SVD; SVD; SVD; SVD; SVD; SVD; SVD; SVD; AB; AB; AB; Ex; Ex; Ex; Ex; Ex; SKD; SKD; SKD; NSK; GP; GP; GP; GP; GP; GP; GP; GD; HD; HD;

En flugsvamp om dagen

2011-07-21T21:17:00.015+02:00

Murdoch-skandalen sprider sig nu till USA. Högerextrema Fox News har i många år arbetat med liknande metoder som News Of The World: Telefonhackning, mailövervakning och avlyssning.

Fox News påminner i övrigt ganska mycket om brittisk tabloidpress: Daglig konsumtion är som att äta en flugsvamp om dagen. Man blir förgiftad, inskränkt, elak, fördomsfull och dum i huvudet.

Här är Dennis Potter i en intervju 1994. Han har bara några månader kvar att leva. Efter att ha berättat att han gett sin cancer namnet Rupert fortsätter han:
- That man, Murdoch - if I had the time, there's writing to do and so on - I'd shoot the bugger. There is no one person more responsible for the pollution of what already was a fairly polluted press. And the pollution of the British press is an important part of the pollution of British political life.

Synd att inte fler orkade lyssna på Dennis Potters varningar ... Roger Taylor i Queen gav i alla fall ungefär samtidigt ut Dear Mr Murdoch och Looptrooprapparen Mårten ”Promoe” Edh gjorde en grundlig uppföljning 2007 med Murder Murdoch...

Tilläggas kan att Murdoch, förutom sina kompisar i den brittiska högerregeringen, idag fick stöd av en saudisk prins som investerat miljoner i hans medieimperium - och av svenska SD-bloggare.

Tidigare: Palin och Fox News

Länkat: SVT; SVT; SVD; SVD; SVD; SVD; DN; DN; DN; DN; GP; GP; GP; GP; SKD; SKD; NSK; E24; HD; HD; Ex; D;

Se också Svenskbladet: Murdoch oskyldig - han är för rik

Restips till kungafamiljen

2011-07-14T20:59:00.012+02:00

Hassanal Bolkiah och Karl XVI Gustaf 2004

Hovet håller på att planera det kungliga resprogrammet 2012 och har nu skickat ut en vädjan om hjälp. Vad ska monarken ta sig för under nästa år? Här på bloggen vill vi gärna hjälpa till med ett par fräscha förslag.

1. Back in Brunei. Vid det senaste besöket 2004 var kungen alldeles begeistrad över kollegan, sultanen och diktatorn Hassanal Bolkiah. Kungen lovordade öppenheten och den "kolossala närhet" som fanns mellan sultanen och det bruneiska folket. Vid ett återbesök skulle kungen kunna fördjupa sina varma relationer med sultanen och kanske få några tips om hur en monark bäst vinner folkets tillgivenhet och okritiska kärlek.

2. Stekta Sparvar-tour. Kungen har ju i ett jultal gett handfast råd till sina undersåter hur de ska reda upp sina liv med det berömda uttalandet:

Det gäller att ha kraft att ta tag i sitt eget liv. Det kommer inga stekta sparvar flygande om Du inte själv bemödar Dig om att göra Ditt bästa.

Kungen möttes då av elakheter och oförståelse, han har ju förvisso själv fötts med arv och titel. Men efter studiebesök bland alldeles vanliga framgångsrika människor i några av världens mest exklusiva miljonärsparadis kunde kungen fördjupa sin rådgivning till svenska folket. Besök till exempel de strävsamma existenser som befolkar Avenue Princesse Grace i Monaco och Fifth Avenue i New York och ta reda på hur de gör sitt bästa för att de stekta sparvarna ska komma. Därefter kunde kungen rikta sin rådgivning till speciellt utsatta grupper, t.ex. hemlösa eller utförsäkrade.

3. Se Neapel! Kungen har ju haft för vana att förlustiga sig på illegala klubbar som drivs av kända gangstrar i Stockholm. Detta har skapat en viss negativ publicitet. Bland annat har det visat sig svårt att få tyst på människor som har varit vittnen till de kungliga utsvävningarna. I Neapel har de löst alla sådana problem genom ett effektivt samarbete mellan myndigheterna och Camorran. Det mesta som är olagligt är i själva verket lagligt där och problem med vittnen är obefintliga.

Länkat: SVT; AB; SVD; GP; DN; AB;

Kvinnolöner ska gälla

2011-07-14T12:48:00.010+02:00

Region Skåne anser att naturliga jämförelsegrupper för Vårdförbundets medlemmar utifrån arbetsuppgifter och utbildning är andra kvinnodominerade grupper i vården med medellång högskoleutbildning.

Så formulerade sig förhandlingschefen i Region Skåne i protokollet för löneöversyn i måndags. Regionen vill med detta ytterligare öka löneskillnaden mellan läkare och sjuksköterskor. Idag är specialistläkarnas månadslön i Skåne drygt dubbelt så hög som sjuksköterskornas.

Man frågar sig omedelbart: Vad har detta med kvinnodominans i yrkesgrupper är att göra? Enligt svensk lagstiftning inte alls, eftersom könsmässiga hänsyn vid lönesättning är förbjuden. Arbetsgivarna har tvärtom ett lagstadgat ansvar att kartlägga och åtgärda eventuella diskriminerande löneskillnader på arbetsplatsen.

Protokollet vittnar om en djupt diskriminerande inställning från arbetsgivarens sida. Det sägs klart och tydligt att det är andra kvinnodominerade yrken som ska utgöra jämförelsegrupp. Det faktum att kvinnodominerade yrken är lägre betalda används som argument för att den aktuella gruppen (sjuksköterskorna) inte ska kunna förbättra sitt relativa löneläge.

Detta är bara ännu ett bevis för att något är ruttet i Region Skåne.

Uppdaterat 15 juli

Idag rapporterar SDS om regiondirektör Sören Olofssons löneutveckling. Redan tidigare var han den i särklass bäst betalde landstingsdirektören i landet. Med ett lönelyft på 15 000 kronor 2011 (9 procent) landar månadslönen på 175 000 kronor + 35 000 i månaden i pensionspremie, 37 semesterdagar, förmånsbil samt årskort på flyget Malmö - Stockholm. Pia Kinhult (M) säger att majoritetspartierna (M, FP, KD, C och MP) i Region Skåne är överens om lönelyft och förmåner. Man kan lugnt konstatera att här är det i alla fall inte jämförelse med "kvinnodominerade grupper" som gäller ...

Tidigare om regionledningen: Despotism på Sus; Sparka Olofsson och Christensen

Länkat: SDS; SVD; SKD; SKD; SKD; NSK; NSK; HD; HD; HD; AB; GP; D;

Tungt mot jobbskatteavdrag

2011-07-13T10:08:00.012+02:00

Regeringens avsikt att införa ett femte jobbskatteavdrag 2012 får tungt mothugg av Lars Calmfors på DN-debatt. Den förre ordföranden i regeringens finanspolitiska råd anför tre argument:

Effekterna på sysselsättningen är osäkra. Calmfors klamrar sig visserligen fast vid de mikrosimuleringar som påvisar ökat arbetskraftutbud och sänkta löner, men påminner om att detta bara är teoretiska beräkningar.
Försäkringsskyddet urholkas ytterligare. Calmfors visar att år 2006 utgjorde a-kasseersättningen efter skatt 82 procent för en arbetslös person som tidigare tjänat 20.000 kronor i månaden. 2010 hade denna effektiva ersättningsgrad sjunkit med 13 procentenheter till 69 procent. Alliansregeringens jobbskatteavdrag svarade för hälften av denna sänkning.
Effekten på de offentliga finanserna. Calmfors visar att egenfinaniseringen av ett femte jobbskatteavdrag i praktiken inte blir mer än 20 procent och att det enligt regeringens egna beräkningar kommer att medföra en betydande nettoförsvagning av de offentliga finanserna.

Lars Calmfors poäng är att detta är en målkonflikt mellan å ena sidan ännu starkare drivkrafter för hög sysselsättning och å andra sidan fungerande försäkringsskydd och att skapa utrymme för ökade offentliga utgifter: Större investeringar i infrastruktur, satsningar på skola och forskning – vilka Calmfors påpekar hittills bara uppgått till en bråkdel av vad jobbskatteavdragen kostat – mer resurser till vård och äldreomsorg och så vidare.

Man kan hålla med Calmfors om att det är en målkonflikt, men jag blir ändå förvånad att han fortsatt hävdar att det är sysselsättningen som befinner sig i den ena vågskålen. Enligt Anders Borgs mest optimistiska gissning har hittillsvarande jobbskatteavdrag ökat sysselsättningen med 75 000 nya jobb, en beräkning som få, om någon, seriös ekonom skulle skriva under på (jfr Daniel Swedin i AB). Skattesänkningarna har kostat 70 miljarder, vilket i så fall gör en miljon kronor per skapat arbete. Om motsvarande summa istället hade satsats inom skola, omsorg och sjukvård hade det omedelbart skapats 150 000 nya jobb, alldeles på riktigt. Jämfört med alternativet blir alltså sysselsättningsnettot av regeringens stora paradnummer negativt – även med de rosigaste av glädjekalkyler.

Oavsett detta kommer Calmfors fram till att regeringen håller på att driva sin grundidé in absurdum och att det finns starka argument emot att minska försäkringsskyddet för dem som inte har arbete genom att använda knappa resurser för fler jobbskatteavdrag.

Tidigare: En kompetent finansminister?

Länkat: DN; SR; SVD;

Skolbarn byter ägare

2011-07-12T19:01:00.007+02:00

En ny storaffär inom skolområdet blev känd idag. Academedia köper Pysslingen Förskolor och Skolor. Därigenom byter 12 500 barn och elever ägare tillsammans med 2 400 anställda. Riskkapitalbolaget EQT köpte förra året Academedia, som redan då var Sveriges största privata skolkoncern med en omsättning på 2,1 miljarder kronor. Pysslingen har i sin tur ägts i endast två år av det danska riskkapitalbolaget Polaris.

Torbjörn Isacson på E24 konstaterar:

Vård, skola och omsorg har blivit glödheta branscher för riskkapitalbolagen. Det ger säkra skattepengar in i en verksamhet där kostnader kan kapas.

För att komma undan beskattning redovisar EQT sina vinster på Jersey.

Academedia gjorde sig under förra året känt genom att kräva tystnadsplikt av de anställda. Företaget tvingar lärare och andra anställda att underteckna ett avtal att aldrig yppa eventuella missförhållanden till någon utanför företaget. I kommunala skolor har personalen obetingad rätt att när som helst och för vem som helst påtala sådant de upplever som brister eller missförhållanden.

Kombinationen skola – vinsdrivande företag är en borgerlig innovasion som är ganska unik för Sverige. Till och med i kapitalismens högborg USA är det otänkbart att ett företag ska få lov att driva en skola, än mindre med skattemedel.

Skolinspektioner fann anledning att kritisera 111 av 116 friskolor vid förra årets tillsyn. Representanter för Socialdemokraterna och Miljöpartiet förhandlar nu med utbildningsminister Jan Björklund – om att tillsätta en utredning. Något vinststopp för privatägda skolor är dock inte aktuellt för utbildningsministern som tycker att det räcker med vaga direktiv om att förhindra "dåliga skolor" från att dela ut vinst. Eftersom friskolorna till stor del konkurrerar genom att utlova bra betyg lär eventuella åtgärder bli fullständigt tandlösa.

Tidigare: Tyst i klassen; Elevpengen till Jersey; Skola, vinst och religion

Länkat: SVT; DN; SVD; E24; GP; SkD; SkD; NSk; HD;

Värna allemansrätten!

2011-07-06T16:42:00.004+02:00

Sveriges så kallade miljöminister Andreas Carlgren (C) vill inskränka allemansrätten. Han anser att den som utnyttjar mark för kommersiella ändamål, typ för bärplockning eller vildmarksturism, ska kunna krävas på hyra av markägaren. Carlgren säger sig med detta vilja "skydda det personliga ägandet".

Men var går gränsen mellan kommersiell och ideell verksamhet i skog och mark? Om en bärplockare säljer några av sina lingon- eller hjortronburkar genom ett företag måste bärplockaren avgjort klassas som kommersiell. Alltså är varje bär- och svampplockare potentiellt kommersiell och bör i så fall kunna kontrolleras och eventuellt avkrävas hyra eller avhysas. En organiserad bussutflykt kan säkert klassas som både kommersiell och ideell, beroende på organisatör och betalningsformer. Ska deltagarna kunna uppvisa ett intyg att de inte deltar i kommersiell verksamhet?

Vilken skogsvandrare som helst kommer alltså att kunna bli antastad och kontrollerad av nitiska markägare som inte vill ha folk på sina marker. Vem kan för övrigt njuta av söndagsutflykten när ens närvaro i naturen är ifrågasatt, när någon när som helst kan dyka upp och fråga vad man har för ärende?

Förslaget innebär naturligtvis, om det genomförs, början till slutet för allemansrätten. Svenskt friluftsliv påpekar att LRF bedriver en hätsk kampanj, med ett litet antal markägare i spetsen som inte gillar att ha folk på sina marker. För att gå dem till mötes är tydligen miljöministern beredd att offra en av våra dyraste tillgångar - allemansrätten.

Håll naturen ren - kasta Carlgrens förslag i papperskorgen!

Länkat: SVT; SVT; SR; Ex; DN; SVD; SKD; SKD; HD; NSk; GD; LT; D;

V: Hopp om liv efter jul

2011-07-05T20:26:00.007+02:00

När man lyssnat på Lars Ohlys tal i Almedalen är det svårt att inte hålla med retorikexperten Elaine Bergqvist i AB: - Bästa talet hittills i Visby. Flera tunga huvudbudskap, retoriskt skickligt, stort engagemang och inslag av självkritik.

Problemet är att vi har sett och hört det förut. Lars Ohly är en alldeles lysande talare och debattör. Han gjorde en strålande valrörelse 2010 och han blev den partiledare som tillsammans med Reinfeldt och Sahlin fick mest massmedialt utrymme månaden innan valet, vilket är ganska enastående med tanke på partiets storlek. Lars Ohlys problem är av ett annat slag: Det handlar om folkets förtroende och tillit.

Jag har tidigare frågat om mitt parti saknar självbevarelsedrift när det efter fem förlustval i rad och usla opinionssiffror inte på allvar reser frågan om nytt ledarskap. Nu gjorde Dagens Nyheter det istället genom att ringa runt till v-distrikten. 14 av 23 distriktsordföranden vill ha en ny partiledare, och lika många föredrar delat ledarskap - varav minst en kvinna.

Samtidigt meddelar Jonas Sjöstedt att han kandiderar som ny partiordförande för Vänsterpartiet på kongressen i januari, gärna som en i ett tudelat ledarskap. Det kanske finns hopp om ett liv efter jul för vänstern trots allt...

Uppdaterat 6 juni

Flamman redovisar nu uppgiften att Ulla Andersson, ekonomiskpolitisk talesperson, också kandiderar som partiledare för Vänsterpartiet. Flamman skriver också att sex av sju medlemmar i partiets verksällande utskott ska ha uppmanat Ohly att avgå. De bägge uppgifterna stärker ytterligare förhoppningen att kongressen i januari 2012 kan innebära en nytändning för vänstern.

Tidigare av mig: Saknar V självbevarelsedrift?
Andra bloggar: Jonas Sjöstedt

Länkat: DN; DN; DN; DN; DN; DN; AB; AB; AB; AB; AB; AB; SVD; SVD; SVD; SVD; GP; GP; GP; GP; SVT; SVT; SR; SR; SR; SR; Ex; Ex; Ex; Ex; Ex; HD; SmP; SKD; SKD;

Tokhögern vs humaniora

2011-06-30T14:14:00.010+02:00

Svenskt Näringsliv är sedan flera år etablerad som den svenska tokhögerns främsta kampanjorganisation. Med hjälp av en dubiös ranking av kommunernas "företagsklimat" vill man förmå ängsliga kommunpolitiker att tävla mot varandra i grenar som få anställda i offentlig verksamhet (inklusive universitet), låg kommunalskatt och allmänt fjäsk för företagsledare.

Nu ger sig Svenskt Näringsliv in i universitetspolitiken. I en rapport föreslår man sänkta studiemedel för studenter inom humaniora. De studenter som Svenskt Näringsliv anser nyttiga, typ ingenjörer och ekonomer, ska ha högre studiemedel än onyttiga existenser som studerar historia, filosofi eller språkvetenskap. Det uttalade syftet är att avskräcka unga människor från att söka till sådana utbildningar, de ska veta "att det kostar" enligt Peter Isling på Svenskt Näringsliv. Är det numera någon som tar denna organisation på allvar?

Tidigare: Det årliga skämtet

Länkat: SVD; SVD; SVD; SVT; DN; SR; AB; SKD; NSK; Ex;

De visste hela tiden

2011-06-30T14:00:00.002+02:00

Regeringen visste hela tiden vilka mänskliga tragedier de höll på att skapa med ändringarna i sjukförsäkringen. Det visar ett hemligt PM från Socialdepartementet som Göteborgsposten publicerar idag. Den spelade okunnigheten från regeringens sida är en efterhandskonstruktion - en ren och skär lögn.

En smått osannolik bild av kaotiska förhandlingar träder fram, dels mellan departementen, dels mellan partierna. Det blev på de flesta punkter Moderaternas och Finansdeparetementets hårda linje som till sist segrade. Att det handlade om människor av kött och blod, om deras liv och försörjning, tycks inte ha bekymrat någon.

Länkat: GP; DN; SVD; SR;

Mellan Lund och Bjärred

2011-06-29T21:30:00.004+02:00

En vacker sommarmorgon är jag på väg till Flädie. Efter den lite krångliga cykelvägen ut från Lund (Fjelievägen måste korsas, därefter ner i ett slingrande tunnelsystem) kan man sträcka ut över slätten i riktning Bjärred.

I motsatt riktning dyker vännen Eva upp. Hon vinkar glatt tillbaka, på väg till en av terminens sista arbetsdagar på Svaneskolan. Hennes elever har väl redan sommarlov. Men förutom Eva möter jag bara en handfull cyklister längs denna hårt trafikerade pendlingsväg. Floden av bilar är snabb och massiv i bägge riktningar och stryker tätt intill cykelbanan.

Det är en härlig dag att trampa, inte för varm, inte för kall och nästan vindstilla. Ändå går det åtminstone hundra bilister på varje cyklist. Det är ensamma ansikten som flimrar förbi. Kanske var tjugonde har en passagerare bredvid sig, resten åker själva. Skånetrafikens gul buss från Bjärred till Lund kör förbi. Genom rutan ser jag att den är nästan helt tom, förutom chaffören skymtar två personer.

Jag tänker på den frihet som alla dessa bilister måste känna. Friheten att dag efter dag, vecka efter vecka, år efter år fortsätta köra den där milen till jobbet i ensamt majestät. Undrar om de är lyckliga? Sedan tänker jag på vad deras frihet kostar, på avgaserna och bullret för oss som inte kör, på trafikinfarkten i västra Lund som hotar utbyggnaden av nya bostadsområden längs Öresundsvägen. Och så tänker jag på koldioxidutsläpp. Trots alla klimatmål och trots att Lund anses bra på miljö är det bara att se sanningen i vitögat: Det förhärskande transportsystemet, i alla fall på Bjärredsvägen, är fullständigt ohållbart.

Väl framme kikar jag på ett mail från min arbetsgivare, Lunds universitet. Jag uppmanas att beställa P-dekal. Med den kan jag parkera min bil på jobbet för cirka 5 kronor per dag under hela nästa termin. Jag funderar på hur många av bilisterna jag såg på vägen mot Lund som har fått en liknande uppmaning, eller som kanske parkerar helt gratis på jobbet.

Vid middagstid cyklar jag hem mot staden igen. Bilströmmarna har mattats av lite och luften känns lättare att andas ett tag. Jag tänker att var och en av dessa tusentals varjedagbilister anser sig ha ett perfekt skäl för sitt val av transportmedel. Beteendet som för individen ter sig rationellt blir, när alla gör det, irrationellt. Här hjälper det inte att tjata på folk och spela på deras dåliga samvete. Ekonomen i mig söker efter lösningar.

Om det kostade lika mycket att parkera utanför jobbet per dag som bussbiljetten, t.ex. tur och retur mellan Lund och Bjärred , då kanske folk hade börjat källsortera sina bilresor.

Fotnot 1: En enkelbiljett tur & retur Bjärred - Lund kostar 54 kronor.
Fotnot 2: Inlägget var i nedskuret skick infört i Sydsvenskans papperstidning i måndags.

Saknar V självbevarelsedrift?

2011-06-23T11:11:00.004+02:00

Vänsterpartiets väljarstöd uppgår nu till 3,8 procent. Efter att ha genomgått fem val i rad med minskande andel av rösterna har partiet sedan förra året tappat ytterligare en tredjedel av sina sympatisörer. För bara tio år sedan noterade Vänsterpartiet tvåsiffriga procentandelar i valen. Nu håller partiet på att marginaliseras. I grafen ovan visas förloppet. Den visar SCB:s höst- och vårmätningar de senaste 10 åren, utom den sista noteringen, som visar Synovates junimätning 2011.

Som jag tidigare visat är det svårt att koppla partiets marginalisering till innehållet i partiets politik. Tvärtom finns det en mycket stor överensstämmelse mellan de centrala delarna i vänsterns poltik och åsikter hos breda väljargrupper, framförallt i frågor som rör välfärdspolitiken.

Vänsterns problem är istället ett ledarskapsproblem. Vad hjälper det att säga bra saker om välfärd och solidaritet när ingen lyssnar eller tar en på allvar? Det räcker inte att formulera krav. Politik handlar lika mycket om att skapa tilltro och hopp om förändring. Lars Ohly är sedan 2005 den partiledare som konstant har lägst trovärdighet bland det svenska folket.

Andra partier med betydligt mindre problem inom detta område har tagit konsekvensen av sina valnederlag och bytt partiledare. Men Lars Ohly biter sig envist kvar och hotar till och med att ställa upp till omval på partikongressen i januari 2012. Egentligen borde det vara fullt uppror ute i distrikten, men mycket lite hörs. Saknar Vänsterpartiet självbevarelsedrift?

Tidigare: Dags för nytt

Andra bloggar: Alltid Rött, Alltid Rätt

Länkat: DN; SVD; Ex; HD; GP; AB; BLT; D; D; ArB; NSK; SkD

Jämställd rekrytering?

2011-06-22T11:07:00.006+02:00

Med anledning av att Lunds kommundirektör slutar efter sommaren skall en tillförordnad sådan tillsättas i väntan på att en ny kommundirektör rekryterats. Tillsammans med Hanna Gunnarsson (V) skickade jag igår nedanstående pressmeddelande.

Som tillförordnad kommundirektör i Lund föreslås chefen för tekniska förvaltningen. Vi har stor respekt för Göran Eriksson, men vi ser återigen ett alltför välbekant mönster: Män väljer män ur sina manliga nätverk, där arbete med tekniska frågor värderas som den viktigaste kompetensen. Det finns flera kvinnor bland kommunens förvaltningschefer som vi menar borde vara aktuella när en tillförordnad kommundirektör skall utses, kvinnor som hanterar stora budgetar och många anställda och har stor kompetens kring kommunal styrning och ledning. Men kvinnorna släpps inte fram i de manliga nätverken.

Att den nya tillförordnade kommundirektören har sin bakgrund inom tekniska frågor, är tyvärr inte heller det särskilt förvånande. Tekniska och byggnadsfrågor är de "hårda" frågorna, som konsekvent värderas högre, anses mer komplicerade och viktigare än skola, vård och sociala frågor - som också är områden där kvinnor oftare är chefer.

Vi tycker det är olyckligt, men tyvärr alltför vanligt, att kvinnor inte når fram i chefsnätverken, och att skola, vård och sociala frågor inte värderas som viktiga när kompetens jämförs. Vi ser gärna att ett kvinnligt alternativ förs fram som tillförordnad kommundirektör inför beslutet i kommunstyrelsen den 10 augusti. Vi ser också fram emot kvinnliga alternativ i höstens anställningsprocess av ordinarie kommundirektör, gärna med bakgrund inom skola, vård och socialpolitik.

Länkat: SKD

Budgetvecka i Lund

2011-06-12T17:14:00.005+02:00

På torsdag och fredag i denna vecka avgörs Lunds kommuns budget för 2012. Kommunstyrelsens borgerliga majoritet föreslår att fem år av obrutna nedskärningar ska följas av ett sjätte. Denna gång är indragningen nästan 2 procent på alla kommunens verksamheter.

De borgerliga befinner sig nu vid vägs ände. Ytterligare nedskärningar slår mycket hårt mot den kommunala verksamheten. Innan det borgerliga makttillträdet 2006 hade vi en servicekultur i Lunds kommun. Den håller på att ersättas av en nedskärningskultur. Det enda som diskuteras ute i verksamheterna är hur stor försämringen ska bli i år och nästa år och hur man ska kunna förklara detta för brukarna och invånarna. Försämringarna slår mot alla verksamheter – allt ifrån skola, förskola och äldreomsorg till parkskötsel och stöd till barnkultur och idrottsföreningar. Därtill ökar busspriset från 17 till 19 kronor för en enkelbiljett.

Allt fler föräldrar oroar sig för de växande barngrupperna i Lunds förskolor. De borgerliga fortsätter låta grupperna växa, och har till och med skapat ett system där förskolorna måste ha för stora grupper för att klara sig ekonomiskt. Detta leder till stress och oro hos barnen och frustration bland personalen. Vänsterpartiet kräver, tillsammans med de andra rödgröna partierna, att kommunen ska leva upp till 11/16-målet, alltså max 11 barn i småbarnsgrupperna och 16 barn i de äldre grupperna.

De borgerligas nedskärning på Vård- och omsorgsnämnden gör att det saknas 29 miljoner inför nästa år. Detta motsvarar lönen för ungefär 70 undersköterskor. Lunds äldreboenden har fått allt sämre personaltäthet, och det är flera månaders kö för att få en plats på ett äldreboende. Genom ständig kostnadspress försämras vården av våra äldre, och otryggheten på våra äldreboenden ökar. Vi kräver ett stopp för dessa nedskärningar.

Bostadslösheten i Lund ökar, och de borgerliga står handfallna inför problemet. Det behövs bättre resurser för ökat bostadsbyggande, fler bostäder till sociala ändamål, och att kommunstyrelsen tar ett övergripande ansvar för att bekämpa hemlösheten i Lund.

Vänsterpartiet kräver i sitt budgetförslag ett stopp för nedskärningarna, så att den kommunala verksamheten kan få utvecklas istället för att steg för steg avvecklas genom nedskärningar. Vi vill bevara och utveckla kvaliten i den kommunala välfärden. Därför föreslår vi en skattehöjning på 40 öre.

Tidigare: Lunds förskola: det kostar 20 öre; "Storsatsningen"; Hyckleri om hemlösa;

Fader Vår i skolan

2011-06-11T06:58:00.012+02:00

Saker och ting är ibland inte riktigt som de först ser ut att vara. När jag i torsdags blev intervjuad av Skånska Dagbladet och skrev ett blogginlägg om skola och kyrka tänkte jag visserligen att det var lite märkligt av kyrkoherden i Veberöd att ordna en extra skolavslutning, men valde att inte kommentera det. Det står ju kyrkan fritt att ordna vilka aktiviteter de vill.

Men nu har fjällen fallit från ögonen: Initiativtagare till den extra skolavslutningen visade sig vara Mattias Karlsson, riksdagsman för SD. En pikant detalj i sammanhanget är att samme Mattias Karlsson själv förra året, tillsammans med SD:s riksdagsgrupp, demonstrativt tågade ut ur Storkyrkan under biskopens tal.

Men kyrkoherden i Veberöd har helt enkelt låtit sig utnyttjas för något som inte kan beskrivas som annat än en provokation. Allra mest anmärkningsvärt är att civilminister Stefan Attefall (KD) igår gav understöd åt provokationen. I ett inlägg i Expressen efterlyser han ett "samhällsklimat där religionen ses som ett naturligt inslag".

Attefall menar att den som inte accepterar bön på skolavslutningen (exemplifierad av Fader Vår, som tillsammans med Trosbekännelsen tillhör centrala delar i den protestantiskt kristna riten) har drabbats av "religiös beröringsskräck".

Attefalls ståndpunkt är naturligtvis fullständigt orimlig. Men hans inlägg visar med all önskvärd tydlighet vad det handlar om: Ska skolan vara skild från kyrkan eller inte? Ska barnen påtvingas bön och trosbekännelse? För Svenska kyrkans del är strategin gentemot skolan klar. De arbetar för att försöka bli en del av skolans ordinarie verksamhet, med det uttalade syftet att missionera och rekrytera konfirmander.

Minister Attefall må personligen önska att hans trosuppfattning får större spridning men han ska, enkelt uttryckt, ge fan i skolavslutningen i Veberöd. Religionsfriheten är i Sverige grundlagsfäst och skolan ska vara fri från religiös påverkan.

Tidigare: Skola och kyrka

Andra bloggar om detta: Humanistbloggen

Länkat: Ex; SKD; SKD; SKD; SKD; SDS; Dagen

Skola och kyrka

2011-06-09T08:30:00.009+02:00

I Sverige har vi kommit så pass långt att vi insett att eventuell religiös tro är var och ens privatsak. Därför finns det numera ingen statsreligion i Sverige, till skillnad från en del andra länder i världen.

Trots detta finns det människor som anser att det är OK att Svenska kyrkan har hand om delar av skolans verksamhet, det gäller bland annat skolavslutningar. Jag kan tänka mig tre grupper med olika motiv som fortfarande vill detta.

Den första är mindre nogräknade människor i kyrkan eller med kopplingar till kyrkan som anser att detta är en viktig del av missionen. Av Svenska kyrkans egna dokument framgår också att syftet med det man kallar "skolkyrkoverksamhet" är att missionera och rekrytera konfirmander. En parallell till detta, som ännu tydligare visar vad det handlar om, är när andra religösa trossamfund skapar friskolor.

Den andra är försöken från SD:are och andra att göra detta till ett invandringsfråga. Inte speciellt förvånande, det är deras livsluft, allt är nästan alltid invandrarnas fel. Med detta handlar naturligtvis inte överhuvutaget om invandring utan om religionsfrihet eller rätt att inte ha någon religion alls.

Ett exempel: När mina egna barn var små ville personalen att förskoleavdelningen skulle delta i något som kallades barngudstjänst i Västerkyrkan i Lund. Delar av personalen hade gjort detta förut och de försäkrade att "det religiösa inslaget är så lekfullt framfört att barnen inte ens märker det". Vi satte naturligtvis stopp för detta, inte av några etniska hänsyn utan på grund av just religionsfriheten och att vi inte ville utsätta våra egna barn för någon barngudstjänst.

Den tredje och vanligaste är traditions- och skönhetsargumentet. Kyrkorna är ju en del av vårt kulturarv och de är ofta vackra byggnader med härlig akustik för sång och musik. Men detta är inte en fråga om lokaler utan om vem som regisserar skolans obligatoriska verksamhet. Många församlingar runt om i Sverige har faktiskt insett detta och ställer sin byggnad till skolans förfogande för avslutningar - utan att kräva att få leda eller utforma ceremonin, utan att kidnappa skolavslutningen.

Då fungerar det att vara i kyrkan. Men inser inte prästerna det har skolan inget val: Man får hålla avslutningen i egna lokaler eller någon annanstans. Så enkelt är det.

Länkat: SKD; SKD; SKD